Jag är bara lite grinig.

Less på att vara barnledig så sällan att det är omöjligt att kunna dejta nån och att aldrig veta om och när det blir av med att barnen far till sin pappa. Less på att alla intressanta singelmän bor så långt bort hela tiden.
Ont i ryggen pga mensvärk och pms dessutom

Då blir jag lite deppig och tycker synd om mig själv helt enkelt. Då vill jag inte alls vara singel utan vill hitta någon att älska osv, men det går öööööver tills i morrn.

Lägg därtill till att vi är kort om folk på jobbet, att det är kallt och idag har det varit mörkt hela dagen.
Jag tycker inte om att frysa och jag behöver ljus för att må bra.


Kram på er raringar!