Gör som jag brukar, uppdaterar "uppifrån" se de som läser slipper scrolla.

Jag var smått irriterad, nej, MYCKET irriterad på män i största allmänhet idag, men så skedde ju bankrånet och saken kom i ett annat perspektiv.

Så, istället för att komma med en massa klagomål på män som antagligen inte ens läser detta dagboksinlägg så ska jag noga fundera ut vad det är jag vill ha av en man.

Vi måste ha samma syn på ekonomin också. Inte sitta och dela upp allt in i minsta detalj i ditt och mitt. Lever man tillsammans tar man ansvar för räkningarna tillsammans.

Han som jag faller för måste orka peta hål i mitt skal och ta sig in. Vågar han och orkar men sen finner att det han fann inte var det han söker så måste han våga vara ärlig och säga det. Inte göra något elakt så jag blir ledsen och själv drar mig undan. Jag lovar, jag kan ta ärlighet!


Vi måste ha samma livsmål i stort. Det fungerar inte om en vill resa och den andra vill lägga pengarna på ett hus. Om en vill ha barn och den andra inte etc.. Djur har jag också så ni vet! =)

Jag måste känna mig trygg som person med honom också.. Kunna fisa utan att få spader, snarka och dregla lie sådär ibland och inte alltid vara på topp uteendemässigt. Jag har lovehandels, deal with it! OM jag tränar går de nog bort, men räkna inte med det;)

Han får gärna gilla att träna lite lagom. Och orka dra med mig så jag får arslet ur någon gång och börja =)

Han måste gilla sex! Jag måste få väcka honom på morgonen med en avsugning. Och han måste älska att slicka! Ska veta vad han sysslar med mellan lakanen.

Han måste vara klar över vad han vill, inte vela fram och tillbaka, då verkar det som han ständigt är på jakt efter något bättre, jag är inte den bästa för alla helt enkelt. En man som hela tiden måste få bekräftelse på annat håll är inget för mig.

Jag har två barn. De finns alltid och de kommer alltid finnas. Det måste den jag ska dejta vara införstådd med. Det måste fungera med dem också, inte bara mig. Blir det allvar av mellan oss så är jag INTE flyttbar. Bara inom byn och bo bättre än jag gör nu kan jag bara om det blir husköp av och DET blir det ju inte i brådrasket.
Han kommer att bli en pappafigur, vare sig han vill eller inte, har han barn kommer jag ta ansvar för dem likväl som mina egna och jag förväntar mig samma sak tillbaka.

Trygghet. Det är det första, jag måste känna mig trygg med honom. Det är inte lätt med tanke på de senaste ”stjärnorna” jag har stött på. Jag är stark, jag klarar allt jag måste, men någonstans måste även jag får vara liten och bryta ihop när det händer saker. Den man jag lever med måste kunna klara av att bara hålla om mig, finnas där.

Tillit. Det är det andra, jag måste känna tillit, Inte heller det så himla lätt, det räcker med en enda liten grej så tar det låååååång tid innan min tillit finns där igen.

Engagemang. Vill han verkligen ha mig om han inte hör av sig? Eller hör av sig en till två ggr i veckan? Vill han verkligen ha mig om han ständigt väljer att göra annat de få ggr jag kan ses? Jag menar inte att han ska ge upp alla intressen, men om man ägnar fler dagar/kvällar i veckan till sin hobby än mig samt ägnar helgerna till den också så kan jag lika bra leva ensam. Jag har också saker jag vill göra på kvällarna och träffas man knappt så kan det vara. Det krävs två för att få en relation att fungera.

Trohet. Även om en gammal kärlek dyker upp och säger; Jag gjorde ett misstag, det är dig jag älskar så ska han iaf inte börja vela och vackla. Är hans känslor för mig inte starkare än att han genast vänder sig dit det visas intresse så är han inget att ha. Så, var klar med alla ex och alla ev flirtar som är på gång när innan du uttrycker en önskan att vara seriös med mig.
Jag måste kunna lita på att han verkligen inte använder sina konferensdagar till att sätta på kreti och pleti utan till att vara på konferensen och göra det han ska så att säga.

Jag kommer antagligen på fler saker med tiden, men då får jag väl uppdatera då.