Allt bra förmodar jag? Så inleds så gott som alla mail jag får. Om man räknar bort de mail som är kortfattade, otrevliga, oläsliga eller osmakliga på något sätt. Det är väl egentligen ett vanligt sätt att inleda. Allt bra? Kanske är det en förhoppning. Eller så är det bara ett sätt att visa spelad respekt. Eller oförmåga att skriva nåt annat. Det är inget fel på inledningen. Men vad är syftet med den? 

Vad förväntas jag svara, som inte är för osant, för att lyckad svara rätt? Måste allt vara frid o fröjd o enkelt bara för man ät här? Förväntas tjejer vara kåta o glada o tacksamma hela tiden? Ingen man har nångång skrivit den raden o förväntat sig: Nej. De är åt helvete! Jag har problem med fruktansvärd mensvärk som inte är från denna värld. Troligen beror det på min pco. 

Eller: Nja. De är sådär. Bråkat med maken hela helgen.

Eller varför inte: Nja. Varit vaken hela natten i plågor. 

Eller: Det är sådär. Jag har en inre stress som påverkar mig. 

Jag undrar bara. Vart finns de, som jag inte redan hittat, som ställer relevanta frågor nog att hinna komma till det flamsiga och lättsamma? Eller vart finns de som faktiskt orkar bry sig trots oväntade svar? Fråga inget du inte vill ha svar på. Tack. Inte ens för att försöka vara trevlig. Har du en ärligt lenad fråga. Fråga. Här är jag. Pekar. ;)