Läser just nu en bok som heter "Queer kids". Kommer tyvärr inte ihåg vad författaren heter och jag är nog för lat för att hämta boken och kolla...

Homosexuella par/singlar som längtar efter barn har det inte lätt. Det visste jag ju redan innan men att det var SÅ svårt visste jag inte.

Många har påverkats av skitsnacket att barn behöver båda sina biologiska föräldrar. Bara lögn. Barn behöver nog fler än en förälder, eller snarare vårdnadshavare. För som helt ensamstående utan möjlighet till avlastning är det inte lätt.
Att avla ett barn är skitlätt förutsatt att man inte har något fysiskt fel. Men att vara förälder klarar inte vem som helst. Som det skrivs i boken kommer det som en chock för många när de inser att föräldraskap är för livet. Du kan skilja dig från din partner om nin inte kan leva ihop, men barnen finns alltid och du blir inte av med den du inte kan leva med längre om ni har barn ihop.
Så är det och det finns många som inte klarar av det. Tyvärr mest män. Men också många kvinnor som försöker försvåra för papporna att få träffa sina barn.

Men två kvinnor/män som vill ha barn tillsammans har det betydligt värre. Två kvinnor som låter den ena (ibland bägge) bli inseminerade och alltså väljer att inte ha en man inblandad på annat sätt än att han stått för spermierna får problemet att den andra icke biologiska mamman men väl social mamma inte kan adoptera sitt barn. För så är det ju. De skaffar barn TILLSAMMANS, de tar hand om barnet TILLSAMMANS men om de skiljer sig så har den icke biologiska mamman ingenting att säga till om och inte sällan rycks en av barnets föräldrar ifrån det.

Killar osm vill bli pappor har det än värre. De måste ju på något sätt ha en kvinna inblandad. Surrogatmammor är mig veterligt inte tillåtet i Sverige och det tycker jag inte är någon bra lösning heller, men män kan tydligen (så som jag uppfattade i boken) åka till USA för att ordna med det. Men där blir ju också bara den ena föräldern förälder i lagens mening. Nämnligen den biologiska.
Men den/de biologiska föräldrarna är inte alltid det bästa för barnen.
Min förra granne tex. Hennes föräldrar gav henne knark när hon var sex år gammal för att de skulle kunna gå ut på kvällarna. Sen lämnade de henne endam hemma med hunden... När hon var åtta år fixade hon sitt knark själv.

Var de föräldrarna bäst för henne? Eller ens bra? Nä, men de var hennes biologiska föräldrar. Idag är hon fri sedan 12 år och det var pga att hon blev gravid som hon slutade.
Hennes barns biologiska far har aldrig funnits med i bilden men väl en annan man som hon träffade när barnet var några månader och han fungerar fortfarande som barnets manliga förebild även fast de inte levt ihop sen 1998. HAN är hennes pappa inte den som avlade henne. Det är alla utom lagen överens om. Men om barnets biologiska pappa skulle få för sig att han vill ha kontakt med barnet och sen att han skulle vilja förbjuda den man som tagit hand om barnet umgänge så kan han det. Då är det inte barnets bästa utan den vuxnes bästa som gäller.

Trots att det så fint heter att det är barnets bästa man har för ögonen när man bestämmer vem/vilka som ska ha hand om barnet så är det inte så.

Ett argument mot att homosexuella ska få adoptera är att det redan är så traumatiskt att bli adopterad så barnet ska inte få ytterligare en börda på sig. Nå, det är ju OMVÄRLDENS värderingar som påstår att det är onaturligt att vara kär i någon av samma kön, inte paret som vill adoptera...
Jag tror inte lesbiska föräldrar eller bögföräldrar förvägrar sina barn förebilder av det andra könet. Tvärtom, jag tror de har funderat mycket mer på sitt föräldraskap än heterosexuella par gör. De har nog sett till att de har ett socialt nätverk omkring sig eftersom det är så laddat (helt i onödan enlligt mig) med två av samma kön som vill ha barn tillsammans.
En bra förälder är en bra förälder oavsett vilket kön deras partner har. Och ett barn som växer upp med föräldrar av samma kön blir inte homusexuella för att deras föräldrar är det, blir de det så hade de blivit det även med heterosexuella föräldrar. Min åsikt såklart och hittills har jag inte sett någon forskning som bestrider det.

Nog sagt om det, jag ska gå tillbaka till sängen och öva mig på hur man gör barn tillsammans med sexnovellen tror jag....

Kram till alla som vill ha en, Jolo.