Ok, sitter på badrumsgolvet och spyr tarmarna ur mig av mensvärk. Är ledsen, stött, förvirrad, tankfull o sårad. Mår illa. Yr. Trött... 

Försökte se en film. De va för svårt. Jag är hemskt otrevlig och en aning excentrisk i all min komaslapphet. Men visst. Fråga! Fråga på. Men ingen eller jävligt få bryr sig ett skit om hur man mår... Egentligen. Himla dum inledningsfras...

Återkom om några dagar så kanske monstret gått o lagt sig under stenen igen... 

Eller ännu bättre. Stick fram ett glas vatten o en klapp på kinden redan nu...