Dysfunktionen i mitt förra förhållande har varit enorm. Fy fan vad jag blivit påverkad av detta liv. Det börjar klarna nu när jag har distans från honom. Helt bananas vilka idiotier jag svalt, köpt, accepterat. Ibland av bara farten. Ibland för att jag varit så förbi av trötthet att jag knappt orkat registrera. Det onormala har sakta blivit normalt. Nu börjar min detox. Är så trött hela tiden. Blir så illa till mods när ingen fara hotar. När allt är lugnt. Det är obehagligt. Fattar ni så sjukt? 

Han ringer inte 30 gånger per dag. Tjatar inte. Lägger på mig mer och mer och mer måsten. Telefonen är tyst från hans håll. Det är så jäääävla skönt. Bara vänner hör av sig. De tillför glädje. Energi. Ljuvligt. Sitter på mammas balkong i kvällssolen. Ska ta ett glas vin. Stillhet. Planera för flytten, visualisera. Hur jag ska ha det. Hur jag får ha det. Ordning och reda. Välstädat. Lugn och ro. Motsatsen till livet med honom. 

Detta kommer kräva arbete. Men jag är stark. Metodisk. Målmedveten. Denna sommar vill jag njuta och frodas. Hitta igen mig själv i sommarkvällarna, kyssarna, orgasmerna och skratten. Stunder av stilla glädje i intima stunder. Med älskare och vänner, kamrater och de som vill njuta av tillvaron. Fridens liljor.