Jag blev bara tvungen att liva upp oc skriva der denna totalförvirrade dröm, trots att det är söndagsmorgon.

Jag drömde att jag och sexnovellen gifte oss...
Det knasiga är att jag i början av drömmen tänkte (i drömmen alltså) "Jaha, ok, jag drömmer väl om vårt bröllop då, det klarar jag". (??!) Vad nu det skulle vara för svårt med det.

Vi stod redan framme vid altaret när dörmmen började. Det började med att en man, en indian spelde på en flöjt som var en kalebass...
Två turkiska män, klädda i svarta byxor, svart skjorta och svart kavaj, dansade en dans som innehöll så höga hopp så att en av dem tog ett skutt över altaret.
Gästerna, min mamma, mina systrar, min bror med flickvän (hon var klädd i turkost) samt min äldsta systers man var de som var där, de satt på ena sidan om en sorts vägg som var ca 120 cm bred och gick i mitten av kyrkan så att altaret var skymt...
Jag och novellen stod på altarets högra sida. Den vänstra raden med bänkar var tom. Det var ganska mörkt i kyrkan, för det var endast levande ljus samt en liten lampa so mordnade "mysbelysning".
I hörnet till vänster bakom altaret satt en vakt och åt på en stol, han hade inget bord utan fick ha tallriken i knät. Vakten såg ut som en av mina tidigare arbetskamrater, också han turk.

De två dansarna skuttade till slut fram till ett slags öppet skåp på väggen, ca 20 cm djupt, det var öppet och där innanför fanns olika sorters kalebasser som satt fast på bakstycket till skåpet. De började spela på kalebasserna med trumpinnar, det lät ungefär som infördingstrummor.

Nåväl, de blev också klara till slut och novellens dotter (som nu dykt upp) skulle spela fiol medans jag sjöng (!!!) Jag sjunger INTE! I verkliga livet alltså.
Hon satt på ett bord bakom den här väggen som skymde åskådarna.
Präsetn frågade då en man som tillsammans med sin kamrat stod framför altaret, lite till vänster: Kan du sjunga i keps?
Han och kamraten var nämnligen klädda som bönder, med en sån där keps med plastskärm.

Nej, det kan jag inte, sa han med stort allvarmedans han sakta skakar på huvudet och lägger armarna i kors.
Vad ska du sjunga, frågade han mig sen.
"Det vackraste", svarade jag, fast jag skulle sjunga "Av längtan till dig". Men det var ingen felsägning utan den hette så i drömmen...
Den kan jag inte, sa han och skakade fundersamt på huvudet.
Novellens dotter bläddrade bland sina papper och hittade noterna. Eftersom hon spelar fiol frågade jag om jag skulle hålla i dem men hon sa att det gick bra att ha dem på bordet.
Samtidigt som allt detta utspelar sig råder en febril aktivitet bland gästena, de letar nämligen i en lång radda av byråer som stod till höger om altargången, längs med hela väggen.
De gav mig strax texten till "Av längtan till dig" Sedan startade prästen en karaoke bandspelare... Den första meningen i sången sjungs tills jag börjar sjunga hade jag fått veta så det var ingen fara om jag kom bort mig...
Och gissa om jag kom bort mig!!! Det var ett enda simelsurium av bokstäver på pappret! Novellen hängde över min axel och försökte läsa han också.
Vart är det någonstans då? undrar jag med en extrem känsla av förvirring.
Här, pekar novellen, men jag ser ändå inte. Inte hjälper det att rösten på bandspelaren (för det är just en bandspelare) hela tiden sjunger de första orden. "I stilla ro" upprepar den i all oändlighet, vilket absolut inte är början på "Av längtan till dig"!!
Inte nog med det, jag börjar med svajig röst (vilket är det enda som skulle hända i verkligheten om detta scenario skulle utspelas) sjunga: "när vännerna försvinner"....
Vilket inte heller är rätt sång...

Där vaknar jag tack och lov, fortfarande känner jag mig förvirrad men det är mer för att jag inte vet var jag beefinner mig eller vad klockan är. Det kan förklaras med att vi igår satte upp mörkläggningsrullgardinerna... I vanliga fall är det ljust rätt tidigt, men nu var det väldigt mörkt.
Drömmen... Ja, hur kan den förklaras? Finns någon drömtydare på k6?
Kanske la jag mig för sent, kanske berodde den på att vi såg filmen "Myteriet på Bounty" (jag missade slutet) och på ovanan av att ha det mörkt i sovrummet.
Ja, jag vet inte, men jag kännerm ig inte utsövd och ska nu krypa ner mellan lakanden igen. Novellen ligger redan där och snusar..

God natt (god morgon?!) på er och glöm inte bort att kramas, Jolo.