In på kik. Du är inte där. Kollar lite senare. Du är inte där. Glömmer bort mig. Kollar igen. Tror du kanske kommer ändra dig. Men de gör du inte. Jag har trott för länge att saker löser sig. Det gör de inte. Kan inte längre tro att du ger mig limpa när jag inte är säker... Kanske är det smulor jag tror är större. Något jag behöver. Men det känns lite sorgligt. 

En era är över. O jag vet inte vad jag trott. Vad jag har behövt. Men nu är det slut. Jag kan inte ge mer av min omtanke eller omsorg. Men en sak är säker. Vi var bättre än såhär. Det gick inte längre. All skuldbeläggning. Alla påtvingade känslor. 

Inte värt det. Det var så bra. Men slutade vara det. Ingens fel. Men bådas ansvar o sluta upp med dumheter. Låta nån annan ta plats. Lite ensamt och tomt kommer det bli på kik. Men så är det bara. Man kan finna vänner här inne. Nu finns det plats för någon ny.