Hej all mina följare.
Ska lämna ut lite mer ditaljer nu om mig själv.
Ej vågat innan då jag haft stakers på mig.
Så blivit rädd efter de varit flera sånna creaps.

Det jag lämnat ute e de krogar jag varit på har varit karaoke krogar.
Visa som sitter på min Live har nog räknat ut det. Ja jag livar på en platform. Där kan jag sjunga, baka, laga mat, sminka mig, promenad med fyrbente.

Jag borde blogga mer vardagliga saker med. Även om kåtgubbar där ute vill bara ha sex ditaljer så vill jag nog ha allt blandat. Min penna, jag som skriver, jag bestämmer. 

Började karaoken för ett par år sen. Kanske 3år sen. Övat sjunga massor. Fått lite råd här o där. 
Första gången jag gick upp på scen var med en vän som kan sjunga o ej har scenskräck.
Vi skulle ta Iam Barbiegirl.
Vi gick upp. Jag skulle ta ton i micen. Men det enda som kom fram va Öh. Sen fick jag av scen o min vän fick köra hela låten själv. Men han har sjungit den själv många gånger. Så jag behövde ej känna att jag var elak som lämna han där. 
Så vi försökte igen en annan gång. En annan vän till mig o min gubbe, hon hjälpte mig mer o mer. Så de båda av mina vänner hjälpte mig att sen försöka på egen hand.

Ett år hade gått. Nu tänkte jag att jag kan det här. Så var på stället o det var massa folk. Men ingen jag kände. Det var påsk o jag hade på mig en lång kjol i gult. Jag har aldrig kjol på mig. Så glömmer det o ska gå upp på scen. Snubblar på kjolen upp på scen. Räddar mitt skinn o säger i micen 
-inte nog med att jag e scen rädd, scenen attackerar mig oxå.
Publiken skratta o jag fick hyllningar när jag var klar med min låt. De sa jag sjöng bra.

Åren går o jag kämpar med mitt scenskräck.
Med adhd i dyslexi som jag med har. Kan ej komma ihåg en text utantill. Kan ej läsa snabbt o ser bokstäverna huller om buller. 
Medans min hjärna går som en torktumlare, jag tänker på allt o samtidigt ingenting alls.
Tycker det e läskigt när folk applåderar. 

För ett tag sen så började en ny karaoke värd. Första gången man träffades så träffades vi då jag var med vänner o det var fullsatt kväll.
De närmsta första gångerna samma.
Nu hade man la setts en 5 gånger typ. Nu började man märka att han verkade kissa på sitt jobb om man säger så. Han verkar ej trivas o det skulle ge avtryck.
Jag skriver upp en låt, men den kommer aldrig. Hmm har han glömt, tänkte jag först.
Jag säger till. Han säger bara att han ska lägga till den nu. Efter en evighet får man komma upp.
Nästa gång man kommer händer det samma. Ber han skriva upp. Han säger ja o klickar på tangentbordet. 
Då tror jag han skrivit in. Så jag sätter mig. Väntar. Nej, den kommer ej. Säger till igen. Då trycker han in den. Så nu ser man på skärmen att man kommer med.
Så nästa gång man kommer. Jag säger till vilken låt. Han knaprar på tangentbordet o nickar att han skrivit in. Jag tittar på skärmen o går tillbaka o säger att den e ej med. Han knappar igen o säger nu. Jag tittar igen, den e fortfarande ej med. 
Asså snacka om att lura sina kunder. 
Säger till att det e den verkligen ej. Då sätter han in den. Han låter andra få sjunga flera låtar, men jag får ej ens sjunga mina andra.
Blev sårad av hans särbehandling.

Så en dag kommer jag in o säger åt dom i baren hur han håller på att köra med sina kunder. Jag han stod i köket, inget jag visste, han hörde mig klaga på han o kommer ut o frågar vad? 
Jag svara honom att jag ej gillar den behandlingen o mötandet han ger varje gång.
Han tittar på mig som om jag ej har sagt ett ord till han o han svarar ej ens med något.
Mer att han bara lyfter på ögonbrynet o e uttråkad av att jag pratar med honom.
Jag blir mer sårad. Mår skit inombords när någon ej fattar hur jag känner mig när nån e elak så mot än.
Jag går ifrån stället o ringer min gubbe som får prata med mig tills jag mår bra igen. Han e min styrka i mitt mod.
Så kommer jag igen tillbaka en annan gång. Önskar verkligen att det e en annan karaoke värld. Men fan likt förbannad han.
Säger att jag vill sjunga "Genom eld och vatten" 
Jag säger med att jag ej gillar när folk ropar "Hatar ifk" för jag hatar ingen spelare.
Han titta på mig som han ej brydde sig vad jag sa.
Han ropa upp mitt namn. Jag kom o ställde mig på scen. Just när jag ska börja sjunga så säger han i sin microfon som han har eftersom han e karaoke värd o dom har en egen mic. Han säger då "Hatar ifk".
Så jag började sjunga. Men jag var både arg o ledsen nu när han gjorde så. Jag försökte hålla mig till texten. Men mitt huvud var nån annan stans. Men jag sa ej det.
Ännu en gång man går ifrån stället o mår dåligt. Tur jag alltid får ringa min gubbe som alltid gör mig glad o där känner jag mig värd igen som människa.
Hade jag ej haft min gubbe så hade den här karoake värden lätt dragit ner på hela min självkänsla som jag länge försökt att bygga stark o positiv.

Så man gör ett nytt försök att gå dit en annan tillfälle. Då man samlat kraft o mod.
Denna gången var det tomt på folk. Någon enstaka människa där.
Jag får sjunga två låtar. Sen så säger han att nu får vi vänta tills nån annan vill sjunga.
Vad då vem annan. Finns ju lixom knappt någon där. Känner att han ej vill ens höra mig sjunga. Att jag e hans plåga.

Nu till en ny dag. Vet att folk ej rullat in på en vardag, men kände ändå att försöka se hur det går på stället. Jag hoppas ju alltid o hoppas han fått sparken. Nej han var tyvärr kvar. Men nu var det lite mer folk.
Klockan slår till karaoke tid. Han ropar upp i micen att det bara komma önska låtar för den som känner för det. 
Ingen gick upp. Alla struntade i han.
Han frågade mig. Jag vände o sa att han ville ju ändå ej förra gången att det var tomt o jag fick ej köra mer än nån få låt. I sånna fall vill jag köra mina låtar.
Han svara att han har absolut ingen minne av att han sagt det.
Så jag gick upp körde 3 låtar. Sen ville min röst vila.
Jag drog där ifrån, för jag ville ju ej bli nervaderad av han, nu när kvällen börjat så bra. Så fick passa på medans han ej var ett svin.

Nu har vi kommit så långt att vi e denna veckan. Alltså jag var där i början av veckan.
Kände mig positiv o mådde bra.
Jag o 2 andra sjung varannan låt. Vi höll igång stället.
Så skulle jag ta låten "Genom eld och vatten", precis innan slutet så pausar han låten. Man ser han märker det. Men han gör inget åt saken. Utan jag får bara stå där uppe o se dum ut. Jätte skönt att få människor var där. För det kändes som ren mobbning.
"sluta låten så? Eller vad hände?" Frågade jag artigt.
"Jag råka komma åt paus knappen" sa han o pausa upp.
Men jag ville ej sjunga sista ordet som var slut mitt i en mening.
"Du gjorde så för du vr trött att höra mig?" Sa jag 
Han svara "Mmm måste varit så!".
Va fan ville jag svara. Men jag tog o drog.
Ringde min gubbe igen o snyfta ut av att jag känner mig ej värdig människa när jag e där.