Han berättar för vår gemensamma kompis hur snäll och omtänksam jag är. Att jag är ovanlig på det viset. Finns inget ont i mig. Hon rapporterar till mig.  Det gör så jäääävla ont att höra. Varför behandlar han mig då så illa att jag flera gånger börjat planera att ta livet av mig, bara för att få komma undan smärtan av att hur jag än gör och vem jag än försöker vara, bara får skäll och spydigheter från honom. Ständigt jagad. Ifrågasatt. Nej fy ändå. Honom kommer jag aldrig sakna.