Sen vet alla också den fruktansvärda kraft som ligger till grund för att få de där man vill. Man kämpar, försöker underlätta för möjligheten. Kör förbi pizzerian bara lite så där i förbifarten. Presenterar en ny bekant för maken som är öppen för trekant. Beställer hem broschyrer för en utomlandsresa. För att man vill! Drömmer, hoppas och önskar. För att få uppleva det där man önskar. Men så händer något. Då priset blir för högt. Då någon som bryr sig men som inte förstår bitchar, bråkar och säger det inte är bra. Då hindren byggs upp till oproportionerliga mått... Är det värt det? Är kampen värd det där man tror? Ibland lägger man ner. Pang  

Ibland är det helt enkelt inte värt det. Magin är bruten. Fantasin är inte lika fin och man vet inte ens varför man ville. Apatiskt likgiltig ger man liksom upp. Ser klarare. Väger in fakta. Om då någon tycker synd om en o vill kompensera känns det inte lika roligt... Illusionen är borta  

Pizza är inte lika gott efter ett bråk om hälsa. Pengarna räckte inte till för en flygresa o de ska regna hela sommaren i Sverige. Eller det tror man iaf, för ingen vet ju. Analsex känns inte lika njutningsfullt om man vet att den man gör det med bara vill möta en önskan och så vidare.... Ömsesidig njutning o glädje i stunden är ju det man vill åt. 

När man vill något för mycket så slår livet tillbaka. Då vet man inte vad man vill. Eller hur. Eller om. Eller varför... Det är inte för inte vi kallas landet lagom...