När någon är snäll blir jag rörd. Och lite obekväm. Men ändå glad. Han har format mig på helt fel sätt. Gjort mig osäker på om jag förtjänar snällhet, värme, vänlighet. Övertygad om att jag inte gör det. Det är hemskt. Innerst inne har jag logiskt sett förstått att jag nog inte är så dum och värdelös och korkad som han verkar påskina. Men har aldrig haft någon annan att spegla mig i. Man blir ledsen över hur det kan bli när man omger sig med fel slags personer. 

Nu är det dags för mig att läka ihop. Omger mig med fina personer som hjälper mig genom att bara existera. I torsdags red jag skön stor kuk i blåbärsskogen. Orgasmer som små jordskalv. Han tar mig så förbannat skönt. Och han är varm och snäll. Med samma snuskiga sköna sinne som mig.  Livet är härligt.