Efter att ha levt i princip som en eremit i många år av olika anledningar har jag nu börjat uppskatta att umgås med folk. Problemet är att jag knappt känner någon på min nya ort. Jobbarkompisarna, ja, men... Och så de på klubben, men det är samma där, jag känner dem DÄR, inte så att jag umgås privat med dem. Förmodligen skulle några av dem inte ha något emot det, men jag är lite blyg också. De flesta har också partner och det innebär ju att de ofta är upptagna med annat. Det ger sig :D Det brukar göra det. Ha det gott alla.