Synd att Tizer fall tillbaka i sitt mönster av innre problem.
Hade verkligen sett fram emot att träffa han.  Om jag har tur blir det i framtiden.

Bara gått 10dagar sen jag kysste Gamer. Men jag sakna han redan jag åkte hem den kväll.
Frågade om han om han skulle med på miån familje tradition, nämligen surströmming. Han. Sa varken ja eller nej, kg bjöd han ifall han ville. Men han kom ej den dagen.

Nu har jag bjudit in han till min födelsedag. Han sagt kanske. Rummis har sagt ja.
Asså det e mitt i en vecka. Trodde bara mina 5 närmsta vänner skulle tacka ja. Först trodde jag att jag e ej så poppis. Att jag e vän med alla men ingen verkligen e vän med mig. För när det e fester eller något så e jag ej bjuden o får alltid veta efter hand att min vänner varit ute ihop. Ja Jag vet att jag knappt har pengar för att roa mig ofta, jag vet att jag sällan tid att komma då jag har familj o att jag lever med smärtor. Men jag vill att de åtminstone frågar, så jag ej skämmer mig bortglömd. Till o med mina närmasta har i visa tillfällen glömt mig o glömt fråga om jag viläle hänga på. Sådan gör att jag ej vill ha vänner alls. För sådan gör ont i själen.

Men eftersom jag ej vill va som alla andra, så bjöd jag in alla vänner. Ej för att jag tror att nån kommer komma. Utan mer att dom ej ska känna den smärtan jag känt i somras.

Så till min förvåning så har jag blivit nya snackisen "vem ska med till Maddes fest".
Tur jag valde en krog o ej mitt hem, för från att tro att bara 5 ska komma så e vi närmare 20.

Ena stunden hoppas jag att Gamer kommer o andra stunden ej. Ifall jag blir mittenpunkten så kommer han bara bli den som sitter ensam i ett hörn. Jag kommer bara vilja titta på honom hela kvällen, men jag ska egentligen se till att min fästman e okej o har det bra.
Min fästman gillar ej när det e mycket folk, han vill ej va bland folk som dricker o han känner bara min syster o min bästis.
Mina vänner kommer han ju knappas prata mycket med.
Han kommer bara va där för att jag bett han komma. Han kommer ju ej dricka eller ha kul.
Han kommer ju ej känna en längtan till denna dag. Jag känner min fästman, vi varit tillsammans 10½år.

Jag har tänkt mycket fram o tillbaka på vad jag ska ha på mig. Asså jag får panik. Har ett helt skåp med kläder, hår o smycken. Men jag sitter ändå funderar fram o tillbaka. 
Funderar ljusa leggins, vit magtröja. Guld näsa. Lockigt hår. 

Den dagen jag var hos Gamer senast, ja så vacker vill jag va igen. Då var jag gul. Vet att det e en färg som passar. Men tänkt rosa eller blått, men då kan jag ej locka håret. För de löshår går ej locka.