Han såg jag igår. På affären. Han var lång. Brunbränd. Avslappnad. Lätt leende på läpparna. Nyfikna ögon. Han handlade pasta. Så fruktansvärd snygg i håret. Ingen ring på fingret men helt klart inte singel utan barn med tanke på det han handlade. Troligt va de så iaf, om han inte handlade åt nån annan. 

Jag spanade efter honom mellan hyllorna och hamnade bakom honom i kön. Jag hade fan kunnat riva in honom bakom kassan och slängt mig över hobom. Oklart vad kassörskan hade sagt om det. Eller för den delen alla andra med. Inklusive han. En smått ofixad och trött dreglande idiot efter hobom kanske inte varit så himla tilltalande. En sån man borde kunna få alla/ många/ de första hetro/bitjejer på fall! 

Han var helt klart helt omedveten om hur fruktansvärt vacker han var. Snygg röst och tänder i den perfekta munnen som man nästan blev avundsjuk på. Män som inte vet om hur attraktiva de är är ju det bästa och sexigaste som finns. Jaja. Han är lång gone men gjorde handlingen roligare. 

Det är fan den enda fördelen med att ens gå och handla. Snygga män...