Jag tror inte att min kompis lyssnar på den sortens musik. Inte jag heller egentligen. Men vinden har verkligen vänt.

För ett år sedan var han nästintill vår inneboende. Vi gjorde saker ihop och det var svårt att få honom att gå hem nästan. Imorgon gifter han sig. Fick veta det på omvägar. Han berättade det inte ens själv. Jag som var hans ’tvåa’. Han kallade mig så en gång. O jag har på nåt sätt aldrig kunnat glömma det. Killkompisen som fanns kvar då alla andra hade gått. Den där man kunde lita på och munhuggas med. Nu är han också borta. Inte fysiskt. Men mentalt mil och åter mil borta. 

Fast i ett förhållande som gjort honom till en fullkomligt annan person. Förmodligen en han själv föredrar. Men jag saknar honom. Det gör jag verkligen. Vi hade kemi. Som nu för alltid är förbi. Önskar honom all lycka till. Såklart. Men seriöst. Skrev ett sms o önskade honom lycka till o grattis. Han svarade inte ens... Jag förstår inte hur saker kan ändras så jävla fort. I februari satt vi i hans bil o jag tröstade honom. Han kramade mig.

Jag var hans bästa tjejkompis. Nu får jag veta på omvägar han ska gifta sig...

Muntra gärna upp mig med några kloka ors. Eller vad som helst! Har du varit med om liknande?