Jag byggde nog min mur allt för högt.
Jag försöker plocka ner den bit för bit men ibland lägger jag dit en sten igen.

Har ofta haft en känsla att man vill bort från allt och bosätta sig i t.ex Murmansk.
Men har kommit på att det spelar ingen roll man kan ändå inte fly från sina känslor.

Förövrigt känner jag mig mer levande nu än jag gjort på länge.

Jag tror att allt kanske löser sig på det ena eller andra sättet.

PS Att folk kan bli så upprörda över nått så trivialt som en mail som inte fungerar känns väldigt underligt när man tänker på alla problem mänskligheten har gått igenom DS.