Hon låste dörren, tog min haka mellan fingrarna och såg på mig som om hon redan visste allt jag försökte dölja.
”I kväll bestämmer jag”, viskade hon.
Jag svarade inte. Jag behövde inte. Min kropp hade redan sagt ja.
Hon lät mig vänta, stå nära, känna hennes andning mot halsen utan att få röra. När hon till sist pressade mig mot väggen log hon långsamt.
”Ingen skam. Inga masker. Bara sanningen.”
Och jag gav henne hela mig.
Comments