Tre månader

Tre månader.

Tre månader har det gått, sen du med tårar i ögonen, stampandes med foten skrek mig rakt upp i ansiktet, "att det här får du inte med på. Att du är vuxen och tar hand om dina pengar själv. Att det här är fan nästan rött". Jag tittade tyst på dig och sa "nästan rött". Från den dagen så fick du inte själv bestämma över dina pengar, för det var ju bara nästan rött. När jag förklarade hur trött jag var på att du alltid behövde låna pengar i slutet av månaden och alla dina onödiga inköp. I två månadet har jag granskat varje kvitto, godkänt varje inköp och försett dig med en enligt mig rimlig veckopeng.

Pga jobbet har jag varit borta nästan en månad och du har då av praktiska skäl fått hantera ekonomin själv och det fick ju som det gick. När jag kommer hem så märker jag direkt att något är fel och du erkänner ganska fort, efter några rejäla örfilar, att du handlar tre nya sommarklänningar. Du erkänner också att du egentligen inte har något behov av nya sommarklänningar då du har minste två som du inte ens han använda förra sommaren.

Säger till dig att ta på dig kläning ett. När du kommer ut med en klänning som sitter perfekt på dig och gör dig oerhört sexig så pekar jag på pallen. Du håller på att säga nej, men vet bättre än så och tystnar när du ser kapsylmattan på pallen. Jag frågar vad kläningen kostade och du tvekar, men igen du vet bättre än att ljuga för mig. 1200 säger du tyst. Jag bojar dina händer bakom ryggen, tar fram ett av de stora timglasen, säger "1200 det blir 120 minuter på mattan". Den här gången kan du inte vara tyst utan säger "nej snälla Sir, jag klarar inte så länge" jag tittar på dig under tystnad säger inget alls, men du ser på min blick att jag inte är nöjd. Tyst går jag och hämtar en matta till. Fortfarande helt tyst lyftar jag upp din klänning och pekar på pallen. Du vet att varje form av olydnad nu kommer ge ännu mera straff så du sätter dig ner på den av dig så fruktade kapsylmattan. Och som du minns det så kommer smärtan sakta krypande. Jag tittar på dig och säger "eftersom du protesterade så lägger vi den här mattan under dina fötter så du inte riktigt kan avlasta rumpan" Tyst lyfter du på fötterna, vilket gör att smärtan ökar i rumpan och sen är mattan på plats under dina fötter. Du ser på timglaset och hur fruktansvärt långsamt sanden rinner igenom. Du gör allt för att variera trycket på rumpan o fötterna men för varje minut ökar smärtan och när halva tiden har gått så rinner tårarna.

 Du vet inte hur, men på något sätt klarar du det och plötsligt lyfter jag försiktigt upp dig från mattan. Du har svårt att stå och bara längtar efter att få krypa upp i min famn och be om förlåt. Men du ser snabbt på min blick att vi inte är klara. Jag smeker dig på kinden också äger till dig att byta klänning till nummer två och sen komma ut till mig igen. Du lyder men rör dig långsamt då dina fötter och rumpa är fruktansvärt ömma.

när du igen står framför mig i en klänning som gör dig mer söt än sexig, så berättar du när jag frågar att den kostade 950kr. Jag hämnat en av de lite tyngre floggern och säger till dig att dra ner klänning så brösten blir bara. Och att sen hålla i kläningen så att du inte tappar den. 950kr blir 95 rapp med flogger säger jag, men det är en tråkig ojämn siffra så jag avrundar uppåt till 100. 100 rapp över brösten har du fått och klarat innan, men du minns också vilka märken det blev och hur svårt det var att dölja dem och hur ont det gjorde dagarna efter. Jag påminner dig om att du som vanligt räknar. Första slaget landar hårt o h du tappar nästan andan, oftast brukar jag värma upp lite men inte denna gång. Andra slaget är lika hårt. Slagen kommer ett efter ett och du får precis lagom med tid för att återhämta, men dubbar straffet duktigt och tappar inte räkningen för det har du sedan länge lärt dig vad det innebär.

När de 100 rappen är klara så gråter du tyst men går snabbt och byter till den tredje kläningen. När du kommer tillbaka ser jag hur du försöker hålla ut tyget från dina illröda ömma bröst. Jag frågar inte vad den kostar utan pekar bara på bordet och säger till dig att luta dig över bordet och sära på benen. Du lyder snabbt även om det gör riktigt ont när brösten trycks ner mot bordet. Du känner något kallt droppa mot din anal, något som gör dig först lite nöjd då analsex är något du gillar. Men när du ser ingefäran som jag tar fram vet du inte vart du ska ta vägen längre. Du hatar verkligen den. Utan att säga något så trycker jag sakta men bestämt upp den i din underbart trånga anal. Sätter mig i fåtöljen och tittar på dig, det tar inte många minuter innan den börjar värka och det märks tydligt på dig. Jag pekar på golvet och säger kryp. Igen så lyder du även om dina rörelser är allt annat än smidiga. Framme hos mig har jag tagit fram kuken och säger sug. Vilket du gör direkt. Men det är svårt när så många ställen av din kropp värker och den brinnande känslan i analen. Men när jag tar tag i dina bröst o klämmer till så fokuserar du bättre och det tar inte många minuter innan jag behöver spruta. Vilket jag gör djupt ner i din hals.

tittar på dig  och säger att du har varit duktig och frågat om du vet varför du blev straffad och om du har lärt dig något. Du svarar ja på båda frågorna. Jag tar sakta ut den hatade ingefäran, väl medveten att den svidande känslan kommer sitta kvar en stund.

pelar på soffan och du kryper upp nära mig, får en filt och där landar du sakta, med en känslan av stolthet att du tagit dina straff på ett sätt som gjort din Sir nöjd