Det var något med sommaren i den lilla kustbyn som fick luften att vibrera av förväntan. Värmen låg tung över havet, och doften av tång blandade sig med grillrök och solkräm. På den gamla altanen till sitt vitmålade hus satt Ulla – 67 år, pensionerad sjuksköterska med glimten i ögat och en kropp som trots åren bar spår av styrka, kurvor och livsglädje.
Hon hade alltid haft en karisma som drog folk till henne – och den här sommaren hade hennes granne hyrt ut sin gäststuga till en ung man vid namn Leo, 28, som jobbade med att skriva sin första roman. De hade utbytt artigheter i början. Ett "hej", ett "du får gärna låna grillen", och ett par blickar som varade lite för länge.
En eftermiddag när solen börjat sjunka låg, knackade det försiktigt på dörren. Ulla öppnade i sin tunna morgonrock, fortfarande fuktig från duschen. Där stod Leo – svettig, med lite sågspån i håret och en blick som gled ner längs hennes halslinning.
"Jag... eh... tänkte bara fråga om du har en hammare."
Ulla log snett. "Det beror på hur hårt du vill slå."
Det blev tyst. Het tystnad. Hans kinder blossade, men han stod kvar. Hon tog ett steg närmare.
"Kom in. Så kan vi se vad vi har för verktyg."
Leo klev in. Dörren stängdes bakom honom med ett klick som kändes som ett löfte. Ulla rörde sig smidigt framför honom, morgonrocken glipade baktill när hon böjde sig ner för att "leta efter hammaren" i en låda som mycket väl kunde ha varit tom.
Han kunde inte låta bli. Blicken drogs till hennes fasta rumpa, bara ben, huden lätt fuktig och doftande av lavendel och något djupare – något som hette begär.
"Så du är händig?" sa hon utan att vända sig om.
"Jag kan vara..." svarade han, strävt.
Då reste hon sig långsamt, vände sig om och mötte hans blick med något som brann. Hennes morgonrock gled ner från ena axeln.
"Visa mig då."
Det behövdes inget mer. Han var över henne på ett ögonblick, pressade hennes rygg mot köksbänken. Hon lät honom, tog tag i hans nacke och drog honom närmare, hans läppar hittade hennes hals, bröst, bröstvårtor som redan var hårda av förväntan.
"Du har tänkt på det här, va?" viskade hon.
Han svarade inte – han lät händerna tala. De gled under morgonrocken, hittade hennes höfter, drog av den helt. Där stod hon, naken, självsäker och med benen lätt särade.
"Så våt redan," mumlade han och gled ner på knä.
"Är du redo att slicka något som vet vad hon vill?" frågade hon hest.
Han svarade med tungan. Långsamt först, sen med en hunger som fick henne att stöna högt. Hon tog tag i hans hår, styrde honom, red hans ansikte som om hon visste exakt hur hon ville ha det – för det gjorde hon. Hon var 67, hon hade inget att be om ursäkt för.
När han reste sig igen var hans byxor redan på halva vägen ner.
"Visa mig hur en riktig man knullar en kvinna med erfarenhet," utmanade hon.
Han tryckte upp henne mot väggen. Ingen mer tvekan. Bara hetta. Hud mot hud, djupt och hårt, hennes naglar i hans rygg, hans händer om hennes bröst. Luften fylldes av ljud – stön, svordomar, kroppar som slog mot varandra.
Och när hon kom, skakade hon. Hennes skrik ekade mellan väggarna.
Han kom strax efter. Djupare än han trott var möjligt.
De stod kvar en stund, svettiga, andfådda, hennes ben fortfarande lindade runt hans midja.
"Jag tror du behöver hyra hammare oftare," flinade hon.
Dagen efter var luften kvav och fuktig. Solen brände ner över kustbyn och Ulla satt på sin veranda med bara ett tunt linne och trosor. Hon kunde fortfarande känna honom i sig – som ett eko i höfterna, ett djupt minne i huden.
Leo kom gående över gräset. Barfota. Barbröstad. I handen höll han två öl.
"Jag såg att du hade bastu i uthuset."
"Det har jag," log hon. "Men man ska inte basta ensam."
"Bra," sa han och tog av sig shortsen. Helt naken, där mitt på tomten.
Ulla reste sig. Linne och trosor åkte av utan ett ord. Hennes kropp var mjuk, kurvig, men ändå kraftfull. Hon gick bredvid honom, naken i solen, med ett självförtroende som fick honom att bita sig i läppen.
Bastun var varm. Het. Svett började genast rinna längs deras ryggar, lår, ryggslut.
"Du vet vad bastun är till för?" sa hon, och satte sig bredbent på den övre laven, särade benen.
"Rena kroppen," svarade han.
"Rena min med din tunga."
Han gick ner på knä framför henne, mellan hennes ben. Värmen fick hennes doft att bli ännu djupare, jordigare, svindlande. Hans tunga arbetade metodiskt – långa drag, snabba snurrar över klitoris, djupt in med fingrar samtidigt. Hon flämtade, svetten blandade sig med hennes fukt.
"Du gör mig galen..." stönade hon.
När hon kom, krampade hela hennes bäcken. Men han var inte klar.
Han reste sig, pressade henne ner mot lavens träyta, satte sig bakom henne och gled in bakifrån – djupt, hårt, stönande. Bastun ekade av kroppar som slog, skrek, njöt. Svetten droppade från hans haka ner på hennes rygg.
"Vill du ha det där, din kåta kvinna?" väste han i hennes öra.
"Ja, ge mig allt, ge mig som om jag var tjugo!" skrek hon tillbaka.
Han tog tag i hennes höfter och knullade henne så bastun knakade. Hon lät honom – ville det. Krävde det. Hennes hand var mellan benen, gnuggade sin klitoris medan han höll tempot.
När de båda kom, var det som en chockvåg. Bastun doftade sex, ånga och kåthet.
De låg där sen, ihopflätade, svettiga, skrattande.
"Du kommer dö av mig en dag," sa Ulla och flinade.
"Vilken jävla död det skulle vara," svarade han.
------------------------------------------------------------
Det var marknadsdag i byn. Folk strövade bland stånden, doften av nybakat bröd och grillad korv låg tung i luften. Ulla hade klätt sig med omsorg – en blommig sommarklänning utan bh och bara ett par tunna string under. Hon visste att Leo skulle vara där.
Han dök upp bakom henne vid ostståndet. Smög sin hand lätt över hennes rygg, ner över ländryggen.
"Du är inte klok," viskade hon.
"Men du är kåt," viskade han tillbaka. "Jag ser hur du går. Hur du rör dig."
De gick bakom församlingshemmet, där en liten skogsdunge dolde några bänkar. Ingen syntes till. Men ljudet från marknaden var nära – för nära.
"Vi kan inte," flämtade hon.
"Jo. Du vill. Jag ser det i ögonen."
Han tryckte henne bakåt mot en träbänk. Hon satte sig, spred benen under klänningen. Inget mer prat. Leo föll ner på knä framför henne. Inga trosor. Bara ren, varm fitta. Han begravde ansiktet mellan hennes lår. Hans tunga virvlade, slickade, tryckte.
Hon bet sig i läppen för att inte skrika. Men det var omöjligt att vara tyst. Ett litet stön smet ut. Två tanter gick förbi på andra sidan buskarna.
"Shh…" fnissade han. "Vill du att de ska höra dig bli slickad, din lilla kåttant?"
"Ja... kanske..." stönade hon.
Han drog ner gylfen och tog fram kuken – hård som sten. Hon tog den i handen, sen i munnen. Slickade den som om hon var hungrig.
"Vänd dig om," sa han. "Nu."
Hon lutade sig mot bänken, lyfte upp klänningen, visade sin nakna, fuktiga röv. Han gled in i henne – ljudlöst, skickligt, men hårt. Hans händer kramade hennes höfter, hans stötar smällde tyst mot henne. Varje rörelse var en utmaning mot gränserna.
Fåglar kvittrade. Någon skrattade bara tjugo meter bort.
Hon viskade:
"Knulla mig tills jag sprutar… i solen… bland folk..."
Han gjorde just det. Och när hon kom, darrade hela hennes kropp. Han följde strax efter, tyst, kraftfullt.
De drog på sig kläderna snabbt, fnissade som ungdomar.
"Du är farlig," sa hon.
"Du är beroendeframkallande," sa han.
------------------------------------------------------------
Söndagen kom med stillhet. Kyrkklockan ringde över byn. Ulla var först in i den lilla träkyrkan, klädd i en enkel svart kjol, vit blus, håret uppsatt i en stram knut. Ingen kunde ana vad hon tänkte på.
Leo gled in fem minuter senare, diskret, satte sig ett par bänkrader bakom henne. Blicken han gav henne när deras ögon möttes var glödande. Prästen började tala – men de hörde inte ett ord.
Ulla reste sig som om hon behövde gå på toaletten. Hon visste att Leo skulle följa. Sakristian stod öppen. Ett rum för andakt. Denna gång: andlös åtrå.
"Du är inte klok," viskade hon när han stängde dörren bakom dem.
"Men du gick hit. Du visste."
Han tog hennes ansikte i händerna och kysste henne djupt, tungt, som om deras kroppar ville sluka varandra. Hennes blus rev han upp, knappar flög. Hennes bröst, nakna, studsade fram, redo.
"Du är min förbannade kyrksynd," stönade han.
Han tryckte ner henne på knä framför altaret. Hon tog honom i munnen direkt – långsamt först, sen med hunger, medan hon såg upp på honom med blanka ögon. Hela situationen gjorde henne våt som aldrig förr.
Sen var det hans tur. Han la henne på altarbordet, drog upp kjolen, rev av trosorna och lutade sig ner. Hans tunga cirklade över henne som om han dyrkade henne. Hennes händer kramade träkanten, stön fyllde rummet.
"Knulla mig. Här. Nu. På altaret."
Han lyfte upp hennes ben, gled in djupt och rytmiskt. Kyrkans gamla trä knakade. Hans höfter slog mot hennes lår. Hennes naglar rev hans rygg.
"Du är min religion," väste han.
"Be till mig då," flinade hon.
De kom samtidigt, hårt, tyst skrikande, bultande. Hon skakade, han tryckte sig djupt in i henne och stannade där.
De låg kvar en stund. Hon med kjolen upprullad, han med byxorna runt vristerna, båda svettiga och lyckliga.
"Vi måste gå innan någon upptäcker oss," flämtade hon.
"Vi har redan syndat tillräckligt för en hel församling," log han.
------------------------------------------------------------
En kväll knackade det på Ullas dörr. Hon öppnade i sin silkesrock – inget under. Där stod Margit, 68, hennes gamla ungdomsvän. Samma ålder, samma lyster i ögonen – men en annan sorts hunger.
"Jag var i närheten… tänkte titta förbi," log Margit. Hon gav Ulla en blick som bar på fler år av undertryckta minnen än Ulla kunde räkna.
Leo kom ut från badrummet – handduk runt höfterna.
"Jaha…" sa Margit och log snett. "Det är alltså han."
"Det är han," svarade Ulla. "Men jag tänkte… vi kanske kan dela lite på njutningen i kväll."
Margit sa inget. Hon steg bara fram och kysste Ulla. Mjukt först, sen mer. Ulla lät sin rock glida av. Leo stod tyst, tagen – tills Margit vände sig mot honom.
"Du får vara med. Men bara om du gör som vi säger."
Han nickade.
Det blev en scen i vardagsrummet: Margit låg på rygg i soffan, Ulla mellan hennes ben, medan Leo stod bakom Ulla och knullade henne långsamt. Tre kroppar i perfekt rytm. Stön blandades. Fingrar, tungor, kuk – allt användes. Margits kropp var mjuk, rund, men varje skälvning visade att åldern bara gjort henne mer sensuell.
"Mer… hårdare…" stönade Margit. "Jag har väntat på det här i trettio år."
Leo låg snart med henne, medan Ulla satt ovanpå Margits ansikte. Alla slickade, knullade, gned, kramade. Svett, skrik, skratt.
Tre kroppar i syndig harmoni.
När det var över låg de i en hög, andfådda.
"Vi borde gjort det här på sjuttiotalet," flinade Margit.
"Vi hade inte klarat det då," sa Ulla. "Men nu? Nu är vi farligare än någonsin."
------------------------------------------------------------
Ulla stod i sovrummet med armarna i kors, klädd i svart läderkorsett, höga stövlar och en ridpiska i handen. Leo, naken, stod framför henne – händerna bakom ryggen, blicken sänkt.
"Vad är du?" frågade hon.
"Din."
"Vad mer?"
"Din leksak. Din kuk. Din slav."
"Bra." Hon gick ett varv runt honom och lät pisksnärtet smälla i luften. "Idag är det jag som bestämmer."
Han svarade inte. Hans kuk stod redan hård och väntade.
Hon satte honom på knä. Tog plats i fåtöljen, särade benen långsamt. Ingen trosor. Hon var våt redan.
"Slicka mig. Länge. Sakta. Du får inte komma förrän jag säger det."
Han kröp fram och begravde ansiktet i henne. Tungan var lydig. Hans händer darrade av kåthet, men han rörde sig inte ur fläcken.
Efter en stund drog hon sig undan. Ställde sig bakom honom, drog med naglarna över hans rygg, sen över hans bröst. Piskan smekte hans insida lår.
"Vill du ha mig?"
"Ja."
"Vill du knulla mig?"
"Snälla… ja."
"Visa mig att du förtjänar det."
Hon satte sig grensle över honom i sängen, tog kontroll, red honom hårt, långsamt. Hans händer låg stilla – han vågade inte röra henne.
"Rör inte utan tillåtelse!" viskade hon med ett leende och drog i hans bröstvårta.
"Förlåt… Ulla… du gör mig galen…"
"Bra. Då vet du din plats."
Hon ökade tempot. Svettiga kroppar, smackande ljud, hennes stön blandades med hans flämtningar. Hon släppte honom fri till slut, precis när hon själv var på väg att explodera. De kom samtidigt, hårt, tungt, med en kraft som fick sängen att slå mot väggen.
Efteråt låg han utsträckt på rygg. Hon satte sig över hans bröst, lutade sig fram och kysste honom djupt.
"Du var duktig i kväll," sa hon. "Men du tillhör mig nu. För alltid."
------------------------------------------------------------
Det var en het julikväll. Solen sjönk långsamt bakom björkarna, och Ullas trädgård doftade av lavendel och fuktig jord. Leo låg redan naken på ullfilten vid dammen. Hon kom ut från huset i en tunn, vit kimono, som vinden smekte upp mot låren. Under – inget alls.
"Är du redo?" viskade hon.
"Jag har aldrig varit mer redo."
Hon satte sig över honom utan ett ord. Red honom långsamt medan fåglarna kvittrade sin sista sång för kvällen. Hon höll honom i ansiktet och såg rakt in i hans ögon.
"Du vet att jag älskar det här. Men det är inte bara sex längre."
"Jag vet," sa han. "Jag älskar dig, Ulla. Din kropp, din styrka. Din jävla galenskap."
Hon log, rullade med höfterna och lät honom känna varenda muskel i henne. Hans händer gled över hennes kropp – över magen, brösten, upp till nacken. Hon lutade sig fram och kysste honom med all sin kraft.
Sedan vände hon sig om, satte sig med ryggen mot honom och lät honom ta över. Han höll hennes höfter hårt och knullade henne djupt, långsamt, med rytmisk precision. Deras kroppar glänste i kvällsljuset.
"Snart kommer jag," flämtade han.
"Jag också. Kom i mig. Kom med mig. Vi avslutar det här tillsammans."
Och de gjorde det. Med ett gemensamt stön, ett ögonblick av stillhet, skälvande muskler och varma tårar. Efteråt låg de i gräset, hennes huvud på hans bröst.
"Vad händer nu?" frågade han.
"Nu lever vi," sa hon. "Med lusten. Med minnena. Och om du stannar – med mig."
Leo kysste hennes panna.
"Jag stannar. För att du är Ulla. 67 år – och farligare än alla jag någonsin mött."
---
SLUT.
Comments