Noveller tagna från verkligenheten - Jag och mamman del 2.

Här kommer den andra delen av historian om mig och den mystiska mamman från tidigare. För att förstå fortsättningen bör den första delen läsas. Som tidigare sagt är den skriven från det jag minns av historian och jag kan enbart fokusera på mina känslor från mötet. Hoppas den kommer uppskattas.

Under hela eftermiddagen stod jag med blicken fram och tillbaka över besökarna som strömmade in mot de människor som skulle se kvällens konsert. Eftersom jag bara hade sett henne, bakom ett par solglasögon i några få minuter så var mitt minne av henne väldigt vagt. Jag försökte hålla hennes halvlånga blonda hår och hennes allt för sköna ben vid näthinnan så gott jag kunde, men allt eftersom jag såg kvinnor i liknande ålder med samma hårfärg gå förbi så började mitt minne av henne försämras. Till slut återstod bara en fägring av den kvinna jag trodde och hoppades skulle komma tillbaka. 

Konserten började spela och mitt hopp om att återigen få träffa henne var över, det som skulle kvarstå av den här historian var bara en bra anekdot och min förskönande bild av alldeles för vacker mamma. Eftersom det nu var näst intill vuxna på plats och intresset för mina lotter knappast triumferade den ölförsäljning som nu tog vid började jag dra mig tillbaka under tak. Jag började räkna antalet vinster och städa i den lilla kur jag nu stod i, då plötsligt jag hör en röst säga:

- Ursäkta, men är det redan stängt här? 

Jag hann bara lyfta blicken från golvet där jag sopade innan jag såg henne, trots att jag inte tidigare sett henne utan glasögon var jag helt säker på att det var samma kvinna jag tidigare talat med under dagen. Hon var om inte ännu vackrare nu på kvällen än vad hon var under dagen. Hennes hår var nu utsläppt och aningen rufsigt, hennes ögon som jag inte tidigare sett var bruna och den varma sommarkvällen till ära klädd i en stilig sommarklänning. 

- Jag tänkte stänga tidigare idag, men jag väntar på en speciell person som skulle komma tillbaka. Så flytta dig ur vägen så hon kan se mig, sa jag aningen kaxigt och retsamt med ett leende på läpparna. 

Bägge förstod att jag menade henne, det var som uppenbart. Trots mitt kaxiga svar så hade min puls stigit till det dubbla och jag fick hejda flertalet impulser till att inte för uppenbart kolla ner i hennes för kvällen djupa urringning. I vad som för mig kändes som minuter så tittades vi leende mot varandra, bägge invändande den nästes drag. 

Jag stod och tänkte på vilken fråga jag nu skulle ställa och hur den skulle formuleras, jag kände att jag var tvungen att säga något. Något som fortfarande kunde hålla den elektriska spänning vi hade vid liv samtidigt som jag inte ville göra bort mig. Handsvetten började infinna sig, vad skulle vara det perfekta nu att säga? Äsch, säg något bara! 

- Så.. Du vågade dig tillbaka hit alltså? Försökte jag säga på ett någorlunda kaxigt och inbjudande sätt. 

- Ja, det fanns ju något som lockade mer än själva spelningen, sa hon samtidigt som hon närmade mig med ett steg. 

Jag kände hur intensiteten ökade och jag försökte göra allt i min makt för att varken se eller bete mig nervöst. Trots mina försök till att verka tuff kände jag mig då inte mer än en liten skolpojke i hennes närhet. 

Hon tog ett steg närmare. Nu stod vi praktiskt taget så nära varann med den lilla bänk vi hade mellan oss. Hon var lång, ännu längre nu med sina klackskor och våra ögon var näst intill i samma höjd, hon tittade in i mina blåa pojkögon och sa med låg ton:

- Du.. Jag bor på campingen, i en rödvit husvagn vid plats 17. Jag kommer gå tillbaka dit senare, kom efter du slutat. Om du vill och vågar förstås? Avslutade hon med ett sånt där snett och syndigt leende mot mig. 

Det sista ordet väckte sån lust hos mig, omvänd psykologi har alltid fungerat så väl på mig. Jag hade däremot aldrig upplevt en sådan fräck och självklar invit tidigare, jag märkte på henne att hon menade allvar. Jag kämpade med att hålla käken intakt och munnen stängd. Jag ville inte verka så förvånad och överraskad som jag ändå blev, jag ville upprätthålla den småkaxiga sidan av mig som jag trots allt byggt upp. 

- Vadå, tror du inte att jag skulle våga? Du skrämmer inte mig, självklart jag kommer. Sa jag med vad jag ansåg vara en självklar ton i rösten. 

Hon log och lutade sig framåt mot mig, jag tog tillfället i akt och blicka ned mot hennes urringning och märkte att det inte fanns något där under. Bara två stycken välformade bröst med varsin vit triangel över bröstvårtan som tydde på att hon uppenbart solat sommaren i en trekantsbikini. 

Hon la sin mun mot mitt öra och viskade: 

- Hoppas du gillar min klänning, för det är det enda plagg jag har på mig just nu. 

Hon drog huvudet tillbaka och log med hela ansiktet in i mina ögon innan hon vände på klacken och gick tillbaka mot publikhavet. Jag kunde inte hålla emot längre. Sädesärlor kunde bygga bo i min öppna mun vid det tillfället, jag såg hur hennes rumpa studsade vid varje steg hon tog när hon gick från mig. 

Resterande delen av kvällen kunde jag inte fokusera på annat än att fantisera om hur hon såg ut naken. Trots att jag inte ens visste vad hon hette, hur gammal hon var eller om hon ens menade allvar med allt det här så kunde jag inte tänka på annat..

hugefredrik M29
2018-08-30 10:41
9
4,7/5 (13 röster)

Fler noveller inom: Ageplay