Ah, jag längtar efter ömhet. Mjukhet, smekningar, skön sex. Jag klarar fortfarande inte av hårdare tag, det är som om den sidan av mig har kraschat. Ibland undrar jag om den verkligen fanns där, eller om jag bara inbillade mig. Finner och ser ingen njutning i det mer. Jag kanske gick ut för hårt och åkte rakt i väggen. Det var obetänksamt av mig och jag borde ha stoppat när dom där känslorna kom. Det ligger hos mig, jag skulle aldrig ha satt mig i den situationen. Det var olyckligt, helt enkelt. Jag trodde jag var okey, men insåg efteråt att endast min master hade kunnat få leka med mig sådär. Jag underskattade vikten av tillit och trygghet, den jag alltid betonar så starkt annars.

 Jag låter mig fortfarande gärna bindas, men med värme och ömhet. Jag finner mig gärna rödsmiskad, men i samma andetag smekt och värnad om.  Den varma, härliga dominansen. Den längtar jag efter. Det är den sorten som får mig att växa som person och må gott. Min käre Master är fortfarande inte i form för att leka på det sättet. Hans olust beror inte på mig, jag får aldrig glömma det. Det har inte med mig att göra. Jag vill tro det, men nej. Jag måste sluta klanka ned på mig själv., sluta vara så grym mot mig själv. Han är ut fas nu, helt enkelt. Allting har sin tid. Jag hoppas han kommer tillbaka till sitt välmående snart. Jag kan inget annat göra än att försöka vara varm, glad, lugn och vänlig. Inte sätta någon onödig press och börja gnälla självupptaget om hur bortglömd jag känner mig. Nej, det är bara bita ihop och hoppas allting ordnar upp sig.

Han visar ingen direkt ömhet nu och jag förstår att det är svårt när man inte mår bra. Han försökte dock kväningskrama mig i morse genom att halvt lägga sig över mig när jag satt i datorstolen (wtf?!!?) Han hänvisade nervöst skrattandes till ett funktionstest av stolen och klev genast av när jag hostade till av bristen på luft. Det hela var en mycket märklig upplevelse. Hans närmanden brukar aldrig fallera, de är alltid välkoreograferade och smidiga. Jag anar därför en smärre obalans i hela hans väsen.