Att älska

När jag var 6år gammal flyttade jag och min mamma till en man hon träffat. Jag började lekis med de jag kom att gå i skolan med i 9år. Jag kommer ihåg första gången jag såg honom där på lekis. Mins allt, hur lokalen såg ut, vilka som stod och satt vart. För när jag såg honom var det som att något innom mig klickade till. Min första kärlek, i 6år var jag kär i honom innan det bleknade lite. Men han har fortfarande en stor betydelse. Ett barns förälskelse. Å Nej jag fick honom aldrig. Från då och tills nu har det gått många år och jag har haft både korta och längre relationer. Varit förlovad fått barn och varit gift. Men aldrig har det klickat så där.Jag har sagt att jag har älskat. Men ju mer jag tänker på det nu så har jag aldrig gjort det.. jag har varit förälskad absolut. Jag har brytt mig om, tyckt väldigt mycket om.Jag har trott att jag älskat. Men aldrig känt så som den första kärleken. Men det får man höra och kan läsa att inget är som den första förälskelsen.För x antal år sedan började jag skrivas lite med en kille. Nå så jävulskt snygg han var. Men på en så jädrans mycket högre nivå än mig med mitt dåliga självförtroende och självkänsla. Jag fattade inte att han äns skrev med mig. Det var som så att han hade träffat någon då och det blev som inte mycket mer av det. För några månader sedan började vi skrivas igen. Åren har inte försämrat hans utseende utan tvärtom. Han lyckades fånga mitt huvuds fulla intresse och med det vaknade mitt hjärta och släppte in honom. Vi skrev, vi pratade i telefon och allt var nästan klart. Det var bara den fysiska biten kvar. Jag åkte ner, han mötte mig på stationen. När jag kom upp för den rulltrappan å såg honom live så klickade det i mig igen. Han fångade och hånglade upp mig på plats. Allt fungerade klockrent.. Jag hade hittat min kärlek jag kunde älska på riktigt. Inget har någonsin varit i närheten av vad jag känner för denne man. Men detta livet är emot mig och han är inte längre min. Å på något sätt blir jag tvungen till att försöka förbi se mina känslor. glömma och gå vidare! Hur i helvete ska jag kunna göra det?? Han liksom den första kommer att för alltid finnas i mitt hjärta. Ingen av dem försvinner. Men hoppet om att det ska hända igen är väldigt väldigt långt borta.

blue_1207 F37
2018-11-06 23:22
0

Fler blogginlägg från: blue_1207 F37