Ledsen men det blir inget underfyndigt, bittert inlägg idag. Bara ett sorgset konstaterande om hur det ser ut i landet alldeles just idag.

Behövde fixa in en kvinna på kvinnojour idag. Jag har ringt runt till alla  jag kunde hitta, från norr till söder och det var fullt överallt. Det är en sorglig insikt att komma till att så många kvinnor just idag, när jag gnäller över att det är varmt o svettigt, inte ens kan vara i sina hem för att någon jävla idiot inte kan bete sig.

Vad är det som gör att en del män anser sig ha rätten till en kvinna? Att han äger hennes kropp, hennes liv  till den grad att hon inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem? Varför räcker det inte med att göra slut på relationen så får kvinnorna vara ifred? Känner till fall där mannen i flera år efter separation fortfarande dyker upp hos kvinna och kräver sex. Hennes nej betyder ingenting.

Jag har varit en sån kvinna. En kvinna som trippade runt på tå hemma och undrade om han skulle dyka upp, vilket humör skulle han vara på, hade jag gjort något som kunde reta upp honom?

Idag sitter jag och svär över värmen medan Sveriges alla kvinnojourer är fulla av kvinnor som inte kan åka hem p.g.a. en man som lovat dom kärlek. Det är ju ändå de lyckliga som har fått en plats, som har tagit sig iväg. Hur många sitter i detta nu fast i den terror det innebär att leva i en våldsam relation? Hur många har idag sminkat över en blåtira? Gråtande bett om nåd?

Skänk dom en tanke...