Exet ringde idag. Han sa: Har ungarna cykeljhälmar?
Ja, sa jag.
Bra, då kan ni komma och hämta dem hos mamma nu, för jag har fixat dem nu.
Ja, men jag ska duscha och det ska barnen med och så ska vi precis äta. Kan vi komma om en timme?
Nej, jag är bara kvar här en kvart till så då får jag inte träffa dem.
Eh??!! Kan ju inte påstå att han har gjort så stora ansträngningar för att få göra det förut! Varför i herrans namn skulle jag ändra våra planer för att han får en nyck?!
För att jag alltid gjort det förut och det gjorde jag nu med. För jag vill ju så gärna att barnen ska få träffa sin pappa, yngsta dottern har inte sett honom på 3 månader.
Så, jag klädde på både mig och barnen och vi traskade över. De har ju längtat efter sina cyklar så länge nu.
Ilskan bränner innuti, hatar att bete mig som en kameleont.
Men detta blir sista gången, det lovar jag mig själv.
När vi väl kommer till farmors hus så är han där. Yngsta dottern går genast fram och kramar honom. Han lägger armarna om henne men han böjer sig inte ner. Vill säga till men vet att äldsta dottern är rädd för att vi ska bråka, jag märker det på hennes sätt. Hon vill helst därifrån, för hon vill inte att hennes pappa ska skrika på mig som han brukar.
Yngsta dottern kramar honom flera gånger medans vi är där och han gör likadant hela tiden.
Farmor kan inte hålla sig utan säger: Kan du inte böja dig ner så hon slipper att bara klappa dig på magen.
Svar: Ja, men jag är ju så skitig...
Ok, han har inte sett henne på 3 månader men han vill inte smutsa ner hennes jacka...

Så jäkla vansinnigt arg! Han får alla chanser att träffa dem, jag har aldrig sagt nej eller försökt hindra honom på något sätt. Sen finns det pappor som gör allt som står i deras makt föra tt få träffa sina barn men mamman gör allt för att hindra dem. Vem fan tänker på barnen!!!!!!!!!!!

Skit också.

Men kram på er i allafall. Jolo