Jag är en orolig typ, så säg mig! Vad gör man? Jag var ute och gick. Mådde dåligt. Oroade mig för mycket. Vad gör man av denna smärta? Jag kom till en skogsdunge. Där fanns en enslig kyrkogård. Jag är mörkrädd. Dunkelt belyst var det av månens sken. Jag såg en löjligt äcklig skugga i närheten av en gravsten. Där stod en liten ful typ. Han äcklade mig. Han hade en flortig liten jävla ful pommes-mustasch som dröp av gammal fett av gamla matrester. Han var ful. Jag tog fram min stora köttkniv. Han reagerade inte. Han var väl så upptagen med att vara ful. Jag gick fram till honom och såg auktoritär ut. Han brydde sig inte. Jag sa åt honom att ta bort det där fula flinet annars skulle jag sprätta bort den där jävla mustaschen och dessutom rätta till hans fula Adrien Brody näsa. Så snorkråkorna kunde få syre att andas.

Han tittade upp en kort sekund som kändes hånfullt lång. Sedan tittade han ner igen. Jag gjorde som jag lovat. Ett snabbt snitt som sprätte upp hans överläpp och skar bort en bit av hans fula kråknäbb till näsa. Han stönade till av smärta och höll sig för sin blödande näsa. Jag passade då på innan hans reaktion blev för stor att göra ett snabbt snitt över hans halspulsåder. Den gick helt av. Blodet sprutade. Han dog snabbt.


Jag gick där ifrån med min blanka, sylvassa kniv. Så vackra var bloddropparna i den karga senhösten. Och den bilden etsar sig kvar. Vilken lycka. Jag hade gjort något bra. Förskonat världen från en ful näsa och en äcklig pommes-mustasch. Och luften luktade tallbarr, blod och frisk naturdoft. Vad vackert det var detta lilla ögonblick då en äcklig man gick över till en annan värld. Vart han tog vägen vet jag ej. Men nu ligger hans skelett där så vackert bland gravstenar där skogens alla växter slingrat sig kring hans ben och blommor växer ur kraniets tomma ögonhålor. Detta är estetik. Min egna lilla skapelse.


Så om du ser mig en dag med en vattnig blick. Med panik och rädsla i mina ögon. Ring ingen myndighet. Jag är bara ett löjligt fån som gömmer huvudet i sanden. Bara en dödlig med förmåga att bli en övermänniska. Men vad spelar det för roll när man känner sig som en fejk. När jag alltid sagt till er alla. Bli goda för guds skull. Jag är bara den oroliga typen.