Vi har känt varandra i 19 år snart. Jag och min gamle master. När jag bodde i Umeå möttes vi via denna sida. Formade band. Han blev min så kallade master. Plockade upp mina signaler, min känslighet. Han förstod, han såg mig,. Jag hade nyss blivit av med oskulden men visste redan att jag var undergiven. Sidospår: Min första sexuella upplevelse var penetrationslöst sex. Smisk, med ett läderbälte. En ung kille som var sadist. Tände på att kvinnor led och grät. Jag har aldrig någonsin efteråt varit så blå. Han piskade mig med bältet. Sedan satt vi i soffan i hans föräldrahem (självklart var de bortresta) och tittade på The Simpsons. Sedan gav han mig mer smisk. 2 meter lång, stark, stor. 19 år. Snygg, men riktninglös. Jag var 21. Det hela rann sedan ut i sanden, men redan då insåg jag att jag tände på smärtan, men framförallt på märkena efteråt. På hjälplösheten. Vare sig han eller jag visste nog vad vi höll på med. Men det var en intressant upplevelse. När det kom fram att han tände på blöjor och dylikt tappade jag intresset. Men det hade aldrig lett till något bra.

Så master tog sig an mig. En av få som läst mig så bra. Med erfarenhet kunde han göra det. Han fick, och får, mig att släppa tyglarna helt. Sluta tänka på hur ful min kropp är i vissa vinklar, hur dumt jag kanske låter. Jag kan släppa alla fasader, alla försök att vara sexig, lockande. Han gör mig till en våt fläck. Uppfläkt, sårbar, kanske inte jättesexig, men kåt, hög på lust, helt förlorad i njutningen. Och precis så blev det i tisdags, när han hade vägarna förbi (bor i umeå, där vi möttes, jag bor numera i grängesberg). Det var som igår. Visst, vi hade en kort sejour i juni när jag var i Umeå, men dessförinnan hade det gått 7 år. Men vi bara hittar tillbaka. Som om det var nyss han fick min värld att rämna. Han knullar inte bara min fitta, han knullar hela min själ. Det nylagda parkettgolvet var sjöblött av mina fontänorgasmer, där jag hängde med min blåsmiskade röv över kanten på min säng och han vara gav mig allt. Fingrar i min anal. Kuk i min fitta. Slag, efter slag, efter slag. Orgasm efter orgasm. Tills jag är en darrande våt fläck som inte kan tala sammanhängande. Inte ens dagen efter. Han bara skrattade, när jag var flamsig, trög, korkad. Den som får mig att släppa garden så totalt, han vet precis vad jag behöver och vem jag är. Han visste att jag var i mitt sub space. Så. Han lät mig sova ut. Jag vaknade våt, med styva bröstvårtor. Tryckte mig liderligt mot hans hårda kuk. Men han gav mig den inte. Han nöp mina styva bröstvårtor och sa nej nej nej, du fick nog igår. Idag måste du vila. Vi ska ha det lugnt och bra, vi njuter av minnet av natten. Jag vill knulla dig, mer än gärna, men det är inte vad du behöver nu. Du behöver mat, vila, och att vi har det trevligt tills jag åker hem. Och vännen, sa han, om 2-3 dagar kommer dippen. Blir inte rädd, du kommer dippa, du kommer känna dig lite ledsen och vilsen. Men jag finns här, jag kommer höra av mig och ge tryggheten du behöver just då. Hna har hållit sitt löfte. Checkat hur jag mår. Små meddelanden. Så jag inte känner mig vilsen och tom. Lite vilsen och tom känner jag mig, men inte alls så som om han inte funnits där. En sann mästare. 

Jag älskar när nån ser mig. Verkligen ser mig. Efter en relation på 15 år där jag aldrig blivit sett, bara överkörd, gör det mig gråtfärdig av lättnad. Jag är inte galen. Det finns de som ser mig och förstår. Jag smeker min blånande rumpa, känner smärtan när jag klär av mig. Och jag njuter. Han till och med förbjöd mig att plocka undan efter vår lunch, han förbjöd mig att diska. Klä dig sa han, och gör det du behöver, innan du skjutsar mig till tåget. Så sköter jag resten. Tack.