Det gäller i många avseenden. Då man inte förstår. Då man inte vill eller kan. När man saknar. Längtan. Bänder o vänder på funderingar. Bland annat här inne på sidan. Man ser hur andra pratar med gamla flirtar. Hur de offentligt lovordar deras person och sätt. Drar efter andan. De tycker numer som jag tyckte då. Jag vet också varför det inte går att göra det längre...

Det är helt enkelt en annan tid. Annan plats. Nån annan har dennes plats i mitt liv. Typ. Nån annan har min plats i dennes liv. Typ. Livet rullar på. Oftast tänker jag inte ett skit på det föregångna. Men ibland påminns man mer än lovligt väl.  

Jag tänker på förkylningen i näsan. Repan som stör i telefonens högra kant på skärmen. Tänker på det svåra politiska läget i valrörelsen/ regeringsbildande. Funderar på framtiden. Tillkortakommanden. Vädret. Stressen. Allt allt. 

Men. När tankar på sorgliga saker kommer så välkomnar jag de. Allihop. Men de flesta får mest promenera genom huvudet. Det är få som stannar o får fäste. Jag jobbar på att bry mig mest om det jag kan påverka. Men har alltid känt ett behov av förberedelse o beredskap. 

Den gångna veckan har varit ett välkommet andningshål för mig. Jag har varit bland plamer och snygga livräddare. Vågor, god mat och underbart sällskap. Jag har klätt upp mig, fått njuta av främmande blickar på min kropp. Fått uppleva nya saker och kommer med värme förvalta minnen. 

När jag vaknar upp imorgon är drömmen slut. Vardagen är tillbaka. Det finns massor att vara ledsen över. Orolig inför. Men jag kommer ta det lugnt. Försöka. Jag kommer gå in i hjärnan. Blunda. Känna solens värmande strålar smeka min kropp. Skapa mitt eget lilla happyplace.