Var vi hos vetrinären med vår katt.
Min fästman håller kattburen. Medans jag skyndar mig ut. Ska ner för trappan. Ska knäppa jackan. Går i trappan samtidigt. Stressad o har panik för vet att alla vagnar e sena pga snön. Så måste gå i god tid.
Självklart ramlar jag ner. Mellan 4 eller 3 trappsteg. Handen tar emot fallen med båda knäna med. Snett under hela mig hamnar foten inåt vriden.
Ställer mig snabbt upp. Känner att det här kommer jag ej kunna stå på mer än idag på.
Alla leder kommer va sängliggandes ett tag.
Har ramlat många gånger i mitt liv. Så vet att den värsta smärtan e dagen efter.
Så jag får ta det försiktigt. Så vi fick halta oss fram till veterinären.
Kommer fram o med min dyslexi i adhd så har jag bokat på fel veterinär. Så hon i kassan fick beställa taxi till oss så vi kunde ta oss till en helt annan del av Gbg.
Vi kom fram i sista sekund, då det blev just vår tur.
Gjorde massa undersökningar o fick svar njursten. Operation 40tusen som skulle då bli  om en månad. Men först skulle vi betala denna gång som ligger på 5tusen med mat. Sen nästa gång skulle det bli 4Tusen. Sen operationen efter den gången. Men försäkringen skulle betalat hela op, men ej självrisken på 10tusen. Dagens besökt skulle egentligen legat på 7tusen om hon ej var försäkrad. Sen så räkna vi ut vad maten skulle kosta om vi skulle haft den hela livet. Ja då blir det 2tusen5hundra i månaden. Sen ska det va katt godis o kattsand utöver det.
Sen finns det större risk att detta kommer tillbaka. O hon får gå igenom allt igen.

Vi åkte hem med henne. Hon fick ny mat o medecin. Så kunde vi se om hon kunde kissa ut dom av sig själv.
En vecka gick o vi ska tillbaka om en månad.
Hon blev ej bättre. Så det var upp till oss så veterinären hur vi ville vi ska gö. Avlivning eller operation. Så blev den värsta utvägen.
Jag har gråtit hela dagarna o mått blä.

Skrev till en kompis. Jag vet hon älskar katter  hon kommer känna med mig lite i detta.
Hade tyvärr ej hört av mig till henne sen julas. Men tänkte att det har ej hon heller till mig. O vi umgås ju bara när vi går o ser konserter ihop. Hon har varit min vän många år. Min syster har druckit med henne när dom setts på en bar, så dom känner till varandra med.
Men syrran ser henne som sin lillasysters kompis o ej mer än så.
Så jag skriver till denna tjej ”Min katt e sjuk".
Hon vet kanske eftersom hon har min fb.
Går ett par dagar o hon skriver ej nått till mig.
Sen kommer en hel roman eller uppsats eller vad man säger. Ett långt brev hur jag kan ens med att skriva det till henne.
Hon säger att hon orkar ej med mina problem o att hon har tillräckligt själv.
Okej jag vet att hon går igenom lite undersökning på sjukvården, för det tar hon upp varje gång vi ses. Hon pratar alltid om samma saker varje gång. Om de hon varit utsatt för o hur mycket spår det sitter. Ja varje gång berättade hon samma historia. Men jag sa ej emot om hon kände att hon behövde prata ut om det.
Men nu när hon skriver i detta långa mailet att jag e en egocentrisk människa som bara bryr sig om mig själv. Ja då ville jag skriva tillbaka allt jag hade att säga om henne. Det gjorde jag självklart ej. Utan jag visade min syster vad hon hade skrivit o fråga vad jag fick svara.

Jag sa även till min syster att denna vänskapen går ej rädda. För om hon tycker så illa om mig att hon kan skrika ut det nu när jag mår så i botten, vill jag ej veta vad hon tänkte om mig när vi varit ute o festat ihop o hon sagt varje gång att hon älskat våra kvällar. 
Sa till syrran att jag vill skriva ändå att jag vill blocka henne. Syrran sa att det får man lov till i detta fall.

Så jag skrev ”Okej om du känner så för mig. Förlåt jag visste inte.
Beklagar. Beklagar för dina vackra katter och för dig.
Du var en fin vän jag tyckte jätte mycket om. 
Men kan inte ha dig som vän nu när jag vet att du tycker så illa om mig. Förlåt, jag visste inte. Du sa aldrig något till mig att jag var så ego. 
Så kommer blocka dig nu.
Men jag önskar dig lycka till med allt. Och jag hoppas du får finare vänner runt om kring dig. Klart man ska inte ha dumma vänner.
Så ber om ursäkt om du känt så om mig. Farväl och ta hand om dig.
Tyvärr kommer jag inte svara på något mer du skriver. Kram"

Ja jag tänker ej sjunka mig så lågt som henne. Så tyckte ej att det var värt att va elak på mailet. 
Ja hon hann skriva mer efter. Men jag vägrade svara o blockade. Hon hade ju redan en bild av att jag var ett ego. Så går lixom ej att ändra.
Min syster skrev till henne med o sa att så behandlar man ej vänner, så som du behandlar min syster så hon sa med att hon kommer ta bort som vän med. 
Då skulle denna tjejen snacka massa skit o försöka säga att jag aldrig hade brytt mig om henne. Att hennes telefon var helt tyst när hon åkte in med ambulans för ett tag sen.
Men vänta nu, hur ska jag veta att hon e på sjukan om hon ej säger det till mig. Inget sms eller samtal har jag fått veta det. Skulle det stått på hennes fb? Ska jag gå in dagen kolla om hon uppdaterat den med nytt, eller skulle jag dagligen kontaktat henne när inte ens hon gör det med mig.

Hon kommer säkert säga till Herkules hur dålig människa jag e. Så kommer han få stå o behöva välja sida. För mig behöver han ej välja. Han kan umgås med oss båda samtidigt. Men jag kommer aldrig behöva lyssna på henne igen, samtidigt lite skönt då hennes problem gjorde mig arg inombords hur man väljer att bli behandlad så utan sätta ner foten. Eller att välja bort den fina killen jag gav till henne senast vi var på Nordman då koken stötte på mig men jag gav henne han för jag kan ändå få fler fina killar.
Så jag såg till att de bytte nummer o de började dejta. Men så avsluta hon det fast han var otroligt fin kille. Kanske var han som avslutade det fast hon ej ville erkänna det till mig. Så han kom på att hon var falsk.
Jag känner mig som vanligt blåögd o dum i huvudet.

Ja mina knän gör ont. Min hand gör ont. Jag släpar foten efter mig när jag går.
Inget brutet. Men ja det e en rejäl stukning.

Jag skrev till Fantomen o fråga om jag var ett ego. Visa vad hon hade skickat.
Han känner mig ganska bra. O kunde intyga att jag verkligen ej e. Hans ord värmde. Han sa massa fint om mig. Ja man blev rörd o fylldes av att känna sig omtyckt. Även från min syster som stöttat mig så otroligt mycket nu genom allt.

Nyårslöfte har jag hållt. Otroligt jobbigt, svidande o ensamt. Känns ej bra. Men i längden blir det bättre. Ni som vet att jag e bättre utan han än dom få dagar om året han han innan gav mig. Ni som läst allt innan jag skrivit, ja ni vet. Jag saknar han hemskt mycket. Jag vill va i hans armar. Jag vill kladda med mina händer runt på hans muskliga överkropp. Så stora bröstmuskler kommer jag ej få känna igen i live. 
Den ögonkontakten han gav kanske jag får uppleva med någon annan som vågar fånga mina ögon.

Känns som mycket suger just nu i livet.
Men har en del dejter på g. Får hoppas någon vågar dyka upp. Vi vet ju vid detta laget vad för killar jag skriver med. Ja dom som ej vågar dyka upp när man väll ska träffas. Varit med om det så många gånger så litar ej på någon för än man ser dom.

Saknar Tizer. Men han har ej svarat på månader. Så hoppas han lever. Vet att hans depressioner var allvarliga. Så känner mig oror för att det hänt han något. Men jag kan ej få tag i han. Men han vet att jag finns om han bara vill prata eller ta en drink med. Saknar han på alla sätt. Han e en fantastisk kille.