Näää. Normalt folk gör inte sä. Jag hälsar flyktigt och går in. Dushar. Ändrar mig. Kikar ut. Jodå. De är kvar. Slänger på mig en klänning. De får bli som de blir. Håret droppar ner över pannan. Axlar. Bröst. Ingen tid o sminka mig eller ens bry mig. 

In i frysen. Jodå. Hittar två glassar. Ut o går fram till dem. De ser helt chokade ut. Hej killar, säger jag. Vill ni ha en glass som tack för att ni gör så fint till oss? De ler o skiner upp o tackar så mycket. De lägger ner verktygen och redskapen och sätter sig på vår bänk o bara njuter. 

Jag är jättelycklig. Känns bra att ha fått sprida lite och tillfällig glädje. Kanske är jag den enda främlingen som visar uppskattning denna sommar. 

När jag kommer in igen går jag förbi spegeln. Blir medveten om att jag troligen visat mer än hälften av mina bröst...