En kall klocka klämtar med sin kylda kläpp.
Ensam och frusen sitter hon i klocktornets topp.
Där blir hon slagen,
timme efter timme,
dag för dag.
Och när ljudet stillsamt domnar bort efter det sista slaget,
och hennes svaga skrik dör ut över staden.
Så är det få som hör och ingen som lyssnar.
Men alla vet, dock deras läppar tystnar.
Dom är rädda för vad som ska ske,
om dom vänder sig till Gud och börjar be.
Men att i hemlighet prata om slagen,
och låta tystnaden inför lagen,
få hennes frihet fråntagen.
Så blir alla syndare ända in till graven.
Kyrkklockans skrik
4194
0
2 år sedan
Kommentarer