Jag tycker att det är lustigt/ironiskt att alla dessa "alfahannar" (som till stor del lever på att de är om inte fullkomliga, så åtminstone halvkomliga) svin ändå får tjejer. Kärleksbrevan till vålsbrottslingar är väl extremen, men jag får intrycket av att om man är arrogant och lite avvisande, så får man mer chanser än om man är en hyfsat empatisk, lite försiktig man.

Jag tycker att det där är lustigt.

Har läst en intressant artikel om det (ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv), som hävdar att det är mer framgångsrikt att "sticka ut" (or parningssynvinkel) och att denna egenskap har hängt kvar genom de senaste 20 generationerna också.

Det är väl kanske bara de senaste tre generationerna som har haft tillräckligt gpda förutsättningar för att fundera över närhet och socialt välstånd...

Men det lustiga är att många kvinnor beklagar sig över hur hemska alla karlar är och ändå går de hem med ärketölpen och lämnar den snälle killen, när kvällen är över.

Sen beklagar de sig igen dagen efter...