Men tunga kliv halkar jag fram till bussen. Den korpulenta och skäggprydde mannen öppnar de automatiska dörrarna. Ut i den kalla luften slingrar sig poppig 90- talsmusik. Min inte tonåring dansar vilt. Jag kan inte låta bli att fråga om han fjäskar för mig..? :) 

Bussen är alldeles tom och Rythem of the night dunkas på max. Han smilar upp och behåller volymen enda tills pensionärsdeligstionen Delux ska gå på. 

Gör det lilla du kan för att få någon att le idag! Det är världen värd!