Jag simmar på utav bara helvete nu... Huvudet över ytan. Ingen bryr sig kanske. Men jag gör det. Hälsa. Livet. Allt i en liten gröt. Jag tänker ofta på någon som sårat mig, men vet inte alls varför... Sorgen försvinner ett tag när någon får mig le. När jag pratar om något trevligt. När jag blir sedd och snacket flyter. När min man är helt underbar. 

Men såren är djupa. Önskar jag hade ett rum i min kropp där det gick bra att stoppa undan en massa strunt o bara glömma. Nu ut i solen och bara tacksam för livet och alla som inte gett upp om mig än. 

Jag ska tillbaka. Vill inget hellre än o få ny inspiration till novell. Att vara glad en hel dag...

Ps. Tack till alla som gjorde jag hamnade på topplistan för två av mina bilder förra veckan! Blev oväntat jätteglad. Ds  

Kram o puss