Kallhjärtade svin!

Ja.

Jag svär nu.

Och ja.

Jag är omogen.

Men fy fan för vissa resonemang!

Var nyligen ute på en promenad, nere i lekparken så ser jag en skugga. En hund?

Nä. Ett sargat rådjur som går riktigt illa. Den värsta hälta jag sett.

Då har jag ändå arbetat i stall som haft hälturedning varje vecka och sett blockhalta hästar "springa" upp och ned för stallgången...

Den är unga rådjursbocken saknar halva sitt vänstra bakben och stöttar sig på den benstump som finns kvar...!

Kan riktigt se hur ont det måste göra och överraskar mig själv genom att utbrista högt, "Men lilla hjärtat!" 

Den blir självklart rädd för mig och "hoppar"/kravlar sig iväg bort från mig. 

Inga blodspår i snön... 

Den skulle gå att springa ifatt där den stapplar på benpiporna...

Fummlar upp luren och ringer 114 14, blir felkopplad till trafikolyckor med vilt. Förklarar lägert, blir vidarekopplad.

Får prata med en ung tjej. Så snart hon inser att det inte är ett nyligen påkört rådjur så säger hon bara och jag citerar "Dom brukar klara sig bra på tre ben."

Blev så jäkla paff! 

Vad i hela fridens?!

Hon låter ruggigt arrogant och tycker uppenbart att jag är jobbig när jag frågar om de verkligen inte kan göra något?

Nopp.

Inget.

"Du kan ju ringa kommnen och se om dom tänker göra något."

Dryg som yes.

Fy faan.

Ett uppenbart skadat djur som lider gör man inget åt, men en fullt frisk älg som knatar igenom ett villaområde, ja då kommer viltvårdare genast och skjuter!

Kan någon förklara resonemanget för mig?

Inget djur ska lida på det viset!

Fjollträsk... Saknar Jämtland än mer i stunder som denna... Här har ju ingen granne bössa eller viltkunskap.

Stod kvar en lång stund innan jag långsamt började gå hemåt... En känsla av hjälplöshet och frustration.

Kommer ju inte kunna somna gott inatt eller ens de närmsta timmarna...

Tvi.