Jag är otroligt less, nedstämd och på gränsen till deprimerad. Allt går emot mig. Livet krisar och makens plumpa sätt att betee sig och uttrycka sig gör mig upprörd och dränerar mig på den lilla energi jag har.
Vi behöver stötta varandra, ge varandra extra mycket kärlek, men ännu en gång är vi slutkörda båda två och fokuserar på det var och en tycker är viktigast.
Jag älskar min man, men jag önskar så innerligt i dessa stunder att jag hade haft en till man i mitt liv. När jag är slut, nere och deppig fortsätter jag ge av mig själv, ge mina kids kärlek, såklart. Och in i det längsta försöker jag ge och få kärlek, omtanke, närhet och till och med sex till maken, av maken, med maken. Närhet och sex frigör lyckoämnen i kroppen och jag har alltid dämpat ångest med sex, sömn och sol kan man säga. Jag mår som bäst på sommaren och jag behöver mycket närhet, bekräftelse och omtanke när det är kämpigt, när jag mår dåligt. Men jag kommer till en gräns då jag känner att maken inte ser mig och ger mig det jag mest behöver, då söker jag det på annat håll.
Jag vill inte vara utan maken helt, för när han ger och det han gör betyder oerhört mycket för mig.
Jag älskar honom men det är inte tillräckligt. Jag är så less på att vara alfahonan i familjen, less på att vara den som måste vara stark hela tiden.
Nu är det hans tur att vara stark. Om han skärper till sig så orkar jag kämpa tillsammans igen. Men just nu tänker jag försöka göra det som auktoriteterna sagt åt mig under lång tid, jag måste tänka på mig själv, ta hand om mig själv. Men det är svårt, för det är så mycket som hänger på mig och att jag står upp för familjen, att jag kämpar. Men jag längtar efter att få släppa kontrollen, släppa kraven, om så bara ett dygn och få fokusera på mig själv.
Men hur? Var? När? Med vem?
Jag gillar inte alkohol så ingen idé att festa, även om jag längtar efter att vara full. Men jag mår så jäkla illa.
En del av mig känner sig ung och vild, nästan som en ungdom. Medan en del av mig känner sig trött, sliten, tråkig och trasig i kroppen.
Såhär års ska man göra saker utomhus i största möjliga mån tycker jag. Men jag vet inte om jag skulle orka med att gå på festival t ex. Trots att några av mina favoritarister spelar.
Jag vet inte vad jag vill... men jag tror att jag skulle må bra av närhet och sex. Men de få personer jag vill vara nära drar sig undan, vågar inte, säger att de vill men visar inte det.
Jag kräver inte mycket, men tycker man om mig så behöver man verkligen visa det, det är ett ypperligt tillfälle nu.
Ge mig närhet, omtanke, tid och visa att du vill ha mig, eller förlora mig.
Att skriva om sex och känslor är något jag brukar vara oerhört bra på, och det finns så mycket jag vill skriva om... men så begränsas min fantasi av mitt mående och jag kan inte ens föreställa mig en plats och en situation för att kunna skriva en sexnovell...
Comments