Ella-del2

Detta är inte en bdsm-novell i vanlig bemärkelse, utan handlar mer om hur bdsm av rent misstag kan bli ett konstigt redskap i att försöka hantera svåra och jobbiga situationer.
I centrum står Marco och Ella som i en tårdrypande historia på olika sätt försöker hantera sin kärlek i ett struligt liv, genom att använda dominans och smärta som redskap.


Jag kände mig trasig. Djävligt trasig. Bakfyllan rev i mig obarmhärtigt, magen knorrade och kände sig förmodligen rätt misshandlad av två dagars festande och nästan ingen mat alls. Sedan bakfylle-ångesten som alltid kom.
Men den här gången var det mer. Värre.
Jag hade lämnat Ella vid morgonbussen utan att vi båda sovit alls. Det hade på ett sätt känts bra att vara med henne igen. Men mycket var förändrat. Det tycktes finnas en oro, en olust och oceaner av skuld mellan oss.
All den där barnsliga naiva kontakten vi hade haft förut, var som bortblåst.
Jag hade kysst henne innan hon gick på bussen. Men det var en kyss fylld av mer än kärlek.
"Kan jag komma i kväll?" Undrade jag.
"Det vet du att du kan, din buse." Svarade hon, drog med ett pekfinger över min kind och såg trött, glad och ledsen ut på samma gång.

Hemma vräkte jag mig ned i sängen med kläderna på och sov intensivt 6-7 timmar innan jag vaknade i det obarmhärtiga dagsljuset som silade in från min trasiga persienn.
Jag hittade lite knäckebröd, men inget smör, och åt dom tillsammans med vatten och ett par huvudvärkstabletter. Sedan klädde jag av mig och gick in i badrummet. Jag luktade illa och kände Ellas intorkade safter fortfarande där ner, vilket fick det att rycka till lite i mig, vid minnet från gårdagsnatten.
De heta strålarna från duschen fick mig att piggna till, och en stund senare var jag ute ur duschen, ivrig att komma iväg.

På vägen till Ella hade jag mycket att tänka på. Många tankar men få svar.
För vad var det som hade fått vår relation att förändras så mycket?
Hade bara lite strul förstört så mycket? Var det våra bådas sidospår med andra som var problemet?
Eller fanns det andra saker i botten? Ella var ofta glad. Men hon varvade också glädjen med djupa svackor då hon självmedicnerade sig själv med starka piller hon köpte av för mig okända personer.
Var det bara vanlig deppighet? Hade det hänt något mer mellan henne och Bullen som jag inte visste? Hade han gjort henne illa? Var det någon annan som gjort henne illa?
Hur mycket av det vi gjort där i replokalen hade en avsikt? Trodde hon jag skulle bli glad? Hur mycket handlade om att hon själv ansåg sig behöva ett straff? Eller var det kanske för att hon helt enkelt gillade att ha sex på det där viset, bara att jag inte fattat det?
När det gällde Ella visste jag nästan allt in till minsta lilla detalj. Men då det gällde sex och Ella, var hon som ett blankt, oskrivet pappers ark för mig.
En dov värk i magtrakten sa mig också att det där var något jag aldrig skulle få ett svar på. Att det som varit, farit. Och att den nya Ella skulle vara en annan.
Kärleken kanske skulle kunna finnas mellan oss. Men också smärtan.

Mer förvirrad än tidigare klev jag av bussen i bostadsområdet Ella bodde i. Gråbruna tvåvåningslängor från 50-talet i prydliga rader med snön, nu blå i skymningsljuset, uppplogad längs med de smala gånvägarna.
Några barn hade snöbollskrig bredvid Ellas dörr, och en av dom kastade en snöboll mot mig, men skrek sedan högt och sprang i väg då jag spände upp mig och satte fart mot honom.
Jag log lite för mig själv av händelsen medan jag jobbade mig upp till Ella på andra våningen.
Hon glipade på dörren innan hon släppte in mig i hallen. Hon stod där, nyduschad och pratade i telefon, med något som jag misstänkte var hennes syrra eller möjligen morsa.
Jag tog av mig, gick in och sjönk ned på den lilla slitna soffan.
Ellas lägenhet var inte stor, men jag trivdes i den. Kanske var det för att det var så mycket Ella, och så mycket kvinnligt i den. Det doftade alltid annorlunda Och även om det oftast var välstädat kunde ligga en behå, en kjol eller något annat slängt på sängen, som gav en viss hemtrevnad. Ja till och med Ellas långa, oftast kulörta hårstrån man kunde hitta över allt inne i badrummet gav en känsla av hemma för mig.

Ella la på luren och ställde sig i öppningen in till vardagsrummet. Hon såg eftertänksam och underbar ut. De bleka helt nakna benen. De svarta små urtvättade trosorna som gått upp i en söm, det enkla tajta linnet och det våta håret. Jag kände att jag ville ha henne igen, och tyckte det var en jobbig känsla. Det var inte så det skulle gå till.
"Vill du ha något att äta?" Undrade hon och kliade sig lite på låret.
Först tänkte jag säga "dig". Men sedan ändrade jag mig och nickade. Vi gick ut i köket och hon började kolla igenom vad hon hade hemma. Det blev lite makaroner med pesto och ett par knäckemackor.
Vi snackade mest lite allmänt när vi fixade maten och sedan åt. Om Jenny, som gjort illa handen, om en spelning tre veckor framåt med "Uk Subs", och hur det gick med Ellas pluggande.
Efteråt tog vi pulverkaffe i vardagsrummet och zappade lite på teven.

Vi satt ett tag under tystnad. Det var rätt tyst mellan oss numera, samtidigt som känslorna fanns där bakom.
"Vill du se nån film?" Undrade Ella.
"Nej, jag vill se dig. Se om du är okej, se om du mår bra, se om du har ont i brösten. Jag vill krama dig, hålla om dig och lukta på dig." Orden bara forsade ur mig nu, lite irriterad över tystnaden mellan oss.
Ella skrattade till lite över mitt plötsliga utbrott och log mot mig.
"Jag mår bra. Är bara lite trött och tagen, men tack för att du bryr dig, vännen." Sa hon sedan och flyttade sig intill mig. "Men du får gärna hålla lite om mig". Fyllde hon i.
Jag slog armarna om henne och kände hennes hud mot min.
"Kan det bli du och jag igen?" Undrade hon efter en stunds kramande.
"Klart det kan. Är det inte det redan?" Sa jag och log lite mot henne.
Hon vände sig om och stirrade på mig.
"Menar du verkligen det. Seriöst?" Hon tittade på mig med den där kuvade, förnedrade blicken igen som jag sett i replokalen.
"Det är klart det är." Suckade jag.
"Men du måste inte vara så djävla hygglig hela tiden Marco! Säg som det är. Och även om du inte tycker det är okej, kanske jag kan få vara nära dig ändå i bland. Jag gör allt för dig Marco, det vet du!" Tårarna steg upp i hennes ögon vid det där sista utbrottet.

Jag var lite lamslagen av hennes utbrott och tittade mest på henne. Vad menade hon egentligen. Att jag skulle ha henne som något att knulla av mig på, fast att vi inte var i hop? Min Ella, som mitt fnask.?
Hon strök mig försiktigt över kinden med sina små fingrar när hennes första tårar föll.
"Vet du vad som är ditt stora fel, Marco?" Undrade hon. "Jo det är att du är så snäll, så hygglig och förstående mot alla," Fortsatte hon.
"Och det skulle vara något negativt menar du?" Undrade jag, nästan lite irriterad över påhoppet.
"Ibland kan det faktiskt vara det." Sa hon och snörvlade till och såg på mig med en blick av nästan dyrkan. Jag genomfors av diverse jobbiga tankar.
"Men kan vi inte vara tillsammans och att du gör allt för mig?" Undrade jag lite skämtsamt och betonade ordet "och" extra väl. Det kändes som jag ville leda bort samtalet från allt för mycket tårar.
"Självklart. Säg bara vad jag ska göra för dig." Svarade hon och försökte glida tillbaks till i den där skuldgrejen igen.
"Men, är vi ett par från och med nu. Är jag din pojkvän?" Undrade jag fortfarande skämtsamt för att fortsätta vända samtalet.
Hon bara stirrade på mig, och nickade sedan med samma stora tårfyllda ögon. Sedan slängde hon sig om halsen och tjöt än mer. "Here we go agian..." Tänkte jag, nu lite störd över allt detta gråtande.

"Du tycker jag är rätt barnslig va?" Undrade Ella och drog sig bakåt lite, medan hon snörvlande torkade bort allt det blöta i ansiktet.
"Inte vanligen, men nu är du faktiskt lite barnslig." Svarade jag och log.
"Men jag är så dålig på sådant här." Stönade hon och kom tillbaks i sina vanliga gängor lite.
"Måste det vara så svårt då?" Undrade jag.
"Nä, eh, men hur tycker du det ska vara då?" Nu kändes samtalet bättre. Men samtidigt började min lust till henne stegras igen.
"Enkelt. Om jag gillar dig mer än en kompis, och du gillar mig, mer än en kompis, så är vi överens. Och är vi överens är vi ett par. Ett plus ett, är lika med två. Du vet." Svarade jag och log igen.
"Men..." Hon svalde lite, kunde uppenbart inte formulera sig.
"Och om du tror att det här andra är en bra idé, vilket jag själv är osäker på, så kan vi gå till skogen och bryta ris. Sedan piskar jag skiten ur dig. Och efter det får du vara min lilla hora i två månader." Avslutade jag med en skämtsamt dramatisk gest.
"Lovar du det?" Ella stirrade på mig igen med den där jobbiga blicken och var helt allvarlig.
"Jag lovar på min scoutheder, om du där i mellan varven återgår till att bli normal igen, min kära Ella." Svarade jag och gjorde något jag misstänkte skulle se ut som ett scouttecken.

Ella tittade på mig först, sedan skrattade hon och slängde sig om min hals så hårt att jag nästan välte ur soffan och hon hamnade på golvet. Vi kramades och kysstes lätt en stund i den konstiga ställingen innan jag rätade upp på mig och insåg att hon satt på knä mellan mina ben på ett sätt som fick det att ila i min bakfyllekåta kropp.

Tre timmar sedan låg vi helt nakna, hårt tryckta mot varandra under Ellas täcke. Ellas hud kändes kändes varm och mjuk mot min och jag kände att jag började bli upphetsad ännu en gång, trots att jag redan sprutat två gånger.
Ella som nästan sov, men kände av det, vaknade till, och försvann ned under täcket, och en stund senare blev det så där skönt igen. Jag undrade för mig själv om jag skulle klara av att sova en hel natt bredvid henne om hon fortsatte reagera på minsta indikation från mig.
Men jag lade mig till rätta med händerna under huvudet och började njuta av behandlingen. Sträckte ned min hand under täcket och fick tag i Ellas bakdel.
Ett sting av dåligt samvete kom över mig med tanke på hur illa jag gjort den under kvällen. Även om dess mer vi hållit på, dess mer tillmötesgående hade hon blivit för mitt hårdhänta experimenterande.
Varken jag eller Ella var speciellt vana vid det här, så jag testade med det jag hade tillhands. Band med remmar och bälten, piskade med det jag kom över, en gammal bambupinne, några bälten och en dubbel elsladd. Den sista kändes bara för mycket så här efteråt, även om hon tårfyllt tackat mig tre gånger.
Jag böjde mig ned och drog upp Ella ur täcket och lade henne bredvid mig.
"Nya order." Sa jag i bestämd ton. Hon nickade uppmärksamt med såg samtidigt ut lite som att hon var väldigt rädd att jag skulle fortsätta gå hårt åt henne. Det passade mina planer bra.
"Om du inte gör som jag säger nu, kommer jag slå dig med elsladden igen. Och jag tänker göra det än mer, än förra gången.Förstår du det?" Jag tog tag i hennes hår när jag a det sista.
"Ja Marco, jag gör som du vill. Allt du säger."
"Då vill jag att du ska älska med mig, ömsint, mjukt och kärleksfullt. Men det är en order. Och misslyckas du kommer du straffas. Förstått?" Hon stirrade på mig och försökte fokusera på det nya uppdraget..
"Okej." Sa hon och la sin lilla hand mot min kind och började smeka mig på ett sätt som gjorde det omöjligt för mig att inte älska henne.

Dagarna gick, och veckorna med. Ella och jag umgicks nästan som förr, men med den skillnaden att det fortfarande fanns en skugga mellan oss. Något hos henne som inte var som det skulle.
Mitt sätt att behandla henne förändrades inte avsevärt. Möjligen förfinades det med hjälp av olika redskap jag byggde, snodde eller lyckades köpa trots min skrala ekonomi.
Hon fick exempelvis själv följa med till ridsportbutiken och välja ut två spön, som jag sedan dagligen i en veckas tid använde på henne.
Det var givetvis mycket sex. Och det var lätt att vänja sig vid att få sex precis när man ville och hur man ville. Och när den hårda vintern började släppa sitt grepp och övergick i en spröd, bräcklig vår, var det inte mycket vi inte hade testat ingående. Men nu började jag motstridiga känslor för henne.
Å ena sidan älskade jag henne lika mycket som innan. Jag trodde det i alla fall. Älskade att smeka den där mjuka vita huden, som nu allt oftare skiftade i blåmärkenas alla färger. Jag hade svårt att vara i från henne några längre stunder, hon kändes allt mer som en del av mig själv.
Successivt avvecklade jag min egna lägenhet och tog mina få prylar med mig till Ella.
I bland satt vi bara hemma, även om det var lördagskväll. Det började i regel med att vi hade det så mysigt vi kunde göra med våra små ekonomiska tillgångar.
Men då tiden gick, och vi i bland också blev berusade, övergick nästan alltid mysandet till sex och allt mer avancerade metoder för att plåga henne.
Jag visste numera väl vad som bet på henne, och vad som bet mindre bra. Hur jag fick henne att gråta, och vilket som gjorde henne mjukast efteråt.
Men det var också det som skapade mina motstridiga känslor för henne.

Kanske kunde detta varit den perfekta kombinationen. Kärlek, obegränsat med sex, intressanta hårdhänta lekar. Men jag märkte snart att den där skuggan som funnits mellan oss, växt allt starkare. Jag började tappa respekten för henne allt mer, på något outgrundligt sätt, efter som jag trots allt älskade henne.
Hon i sin tur gick allt mer sällan ut ur sin roll, som den som skulle göra allt för mig, och dessutom straffas för det. Men hon gjorde det inte med samma iver längre. Allt mer slöt hon sig och visade färre känslor. Och när hon grät efter en svår omgång med piskan eller liknande var det som min ömhet och närhet inte hjälpte för att trösta längre.
Kort och gott var det som gjort för att gå åt helvete.
När vi var ute tillsammans sökte jag, eller kanske vi båda, medvetet andras sällskap numera. Jag vart ofta betydligt fullare än tidigare och kände mig ganska ömklig. Speciellt eftersom jag inte kunde låta bli henne då vi sedan kom hem. Sakta började jag inse att jag var något jag absolut inte tyckte om.
Men som det så ofta är med känslor, är de svåra att läsa, även på en själv, att man till slut gör precis tvärt emot vad man borde göra.
Jag borde givetvis tagit en paus från henne och sedan pratat ut länge och väl. Men gjorde jag det? Nej, givetvis inte. I stället så stökade jag till det för mig än mer.


Ljudet inifrån den dåligt isolerade konsertlokalen vibrerade ut i försommarnatten och blandades med skrålande röster. Det doftade av den första grönskan, spyor, svett och långsamt torkande öl.
Det var på det hela taget en kanonkväll, och om ett par timmar skulle Discharge gå på scenen, och då var lyckan total.
Tomas var som vanligt där med sitt hembrända, och resten av gänget. En hel del nya ansikten syntes också. Och ett par polare från Enköping satt med oss på betongmuren utanför spellokalen och tävlade om att få den tyngsta fyllan först.
Där satt även en tjej jag inte visste vad hon hette. Jag hade träffat henne helt kort några veckor tidigare och bjudit henne på några cigg och snackat.
Hon var av den där typen som riktigt lyste, och som alla andra tittade på. Självsäker, klassiskt vacker och dessutom verbal och smart.
Hennes långa svarta hår hade en röd strimma framtill och var uppsatt i en hög hästsvans. Långa ögonfransar fladdrade under vackert välvda ögonbryn, och en mycket fyllig mun fulländade utsikten.
De svarta strumporna satt som en extra hud över de perfekta benen och platta magen upp till en byst som framhävdes hänsynslöst mot omgivningen.
Kort och gott, vi killar tittade mer på henne än något annat.

En stund senare hade jag slitit mig och var inne i spellokalen och tittade på ett av förbanden jag misstänkte kunde vara sevärda. Då dök hon upp bredvid mig igen och nickade lite. Hon hade en otänd cigg munnen som vippade löst mellan hennes fylliga läppar. Och som en ren självklarhet stoppade hon ned handen i min bröstficka och fiskade upp min tändare, som hon sedan använde.
Allt hade försiggått som det mest naturliga och oskyldiga. Och man kunde väl skylla på att ljudet var så högt, att det var svårt att prata.
Men hon hade vetat precis vart hon skulle hämta min tändare. I vilken ficka Och när hon stoppade tillbaks den i min fick la hon en lång, smäcker hand på min axel medan hon pulade tillbaks den och log mot mig uppmuntrande.
Vi stod så en stund, tills det började bli så stökigt framför scenen att vi backade undan lite. Då blev jag störd av Anna, Tomas flickvän som ville jag skulle följa med ut.
På vägen ut stod Ella tillsammans med hennes polare Lula och våra blickar möttes. Ett sting av dåligt samvete träffade mig först, men blev sedan snarare irriterad.
Jag visste inte om Ella sett oss, och om hon sett oss, så hade inget hänt. Och ändå den där förebrående blicken från henne. Jag kände mig som ett kedjat djur vid henne och hennes ständigt självpåtagna och självutplånande smärta.

Väl ute hos Tomas var hans ärende lätt. Han ville ha pengar av mig för att han skulle kunna köpa några skivor. Och jag var givetvis skyldig honom det, efter allt mitt drickande ur hans stinkande plastdunkar.
Så han fick sina pengar och jag knäckte en folköl och hoppade upp på betongmuren bland alla andra. Jag bjöds på mer äcklig av en raglande kille i rosa byxor, och en annan gammal polare trängde sig upp vid betongmuren och satte fram ett par små shotsglas i plast och började hälla upp ren Tequila.
Strax var det där tjejen hos mig igen, och tittade på polaren, som givetvis reagerade som de flesta av oss på hennes närvaro.
"Ska damen ha en sup också?" Undrade han med en spelad och ostadig chevalereskt gest.
Han ställde fram ett glas till och fyllde upp. Sedan skålade vi, och jag och tjejens blickar möttes då klöste sig ned genom våra strupar.
"Ska du på Anti Nowhere League-spelningen Göteborg nästnästa helg?" Undrade hon och rätade till behån demonstrativt genom den tunna tröjan så man inte annat än kunde stirra på de stora brösten.
"Funderar på det, om jag får i hop stålar." Sa jag och tände en cigg och bjöd henne en. "Sedan ska man ha någon stans att bo också. Börjar bli så djävla less på att sova i trappuppgångar. Sist jag var i götet sov jag i bakluckan på polarns bil. Det hade väl varit okej om det inte varit en gammal golf som läckte benisn så man blev hög på kuppen." Fyllde jag i.
"Det är lugnt, du kan slagga hos mig." Svarade hon med neutral min.
"Schyst!" Nickade jag till henne genom röken från min cigg. Jag hade inte vetat att hon var från Göteborg ens.
"Men du får givetvis betala för dig." Log hon menande och borrade in sina bruna ögon i mig.
"Mm, jag är bra på att betala." Svarade jag med med ett likartat flin.

Så höll vi på en stund. Utbytte snuskiga kommentarer och vred på det mesta till vulgäriteter. Via Tomas hade jag fått reda på att hon hette Sussi. Och han nickade uppmuntrande till mig över hennes visade intresse, då hon för en kort stund vek av från min sida för att prata med någon annan.
Sussi fick mig plötsligt att känna mig levande igen. Som att jag var någon. inte bara en figur som skulle fylla en funktion. Mitt tidigare ganska dystra sinnelag förändrades med hjälp av henne och ett antal fler av de där Tequila-shotsen.
Jag följde med henne då hon skulle gå och kissa. Eftersom hon ansåg sig behöva vakt. Och en stund senare stod jag där vid en container och hörde henne skvala där bakom och kände mig märkligt intim med henne.
Sedan började bandet och vi trängdes alla för att komma in och fram. Sussi hade erbjudit sig att smuggla med det sista av in, och hällde över den i en upphittad liten flaska och tryckte oblygt ned den i trosorna.
Väl inne härskade den där speciella förtätade stämningen innan bandet skulle gå på scen. Det var varmt nästintill outhärdligt. Svetten ångade och kondenserade på väggarna i takt med att stämningen steg.
Vi stod tätt, Sussi och jag, och smuttade i smyg ur den lilla flaskan när bandet gick på scen och hela lokalen började koka av kroppar. Så även vi. Det var svårt att undvika att ha närkontakt med varandra nu. Vi stod mitt i kaoset och det var nästan ofrånkomligt att vi kom att hålla i varandra. Flera gånger fick jag dra upp Sussi efter att hon fått någon knuff eller smäll ur kaoset. Och med armarna om varandras axlar deltog vi även själva i kaoset i några låtar innan det helt enkelt blev för varmt.


På toalettgolvet simmade skräp, ölburkar, stora sjok blött toalettpapper i en blandning av vatten från ett trasigt tvättställ. Ja förmodligen var det väl lite mer som simmade där också. Men det ville jag inte tänka på när jag stod där på knä och slickade Sussi med en iver jag aldrig slickat någon förut.
Vi hade hamnat på toaletten efter hon fått ett hårt slag i sidan av någon eller något i det allmänna kaoset. Jag hade hjälpt henne ut ur publikhavet och till toaletterna för att se över eventuella skador.
Men i stället hade vi nästan omedelbart och ofrånkomligen börjat kyssas och sedan hade hon med stor självklarhet puttat ned mig på golvet, hasat upp sin kjol och fört mitt ansikte in mot sig. Jag hade dragit av hennes trosor och utan diskussion börjat slicka henne.
Hon smakade salt, nästan bittert och hon masserade vällustigt min nacke medan min tunga jobbade febrilt där nere. Jag lät mina händer smeka hennes bakdel, där hon satt uppflugen på tvättstället och hon tryckte mig mot sig allt mer.
Jag vet inte hur länge vi höll på, men efter vad som kändes som en evighet skakade hennes kropp i en kraftig orgasm och slappnade sedan av.
Precis då, bankade det hårt på dörren. Mycket hårt.
Fnittrande gjorde sig Sussi i ordning och vi öppnade och klev ut.
Där ute stod Ella, med en blick jag aldrig kommer glömma. En blick fylld av bestörtning, sorg och ilska.
Hon gick rakt mot mig och naglade mig fast med blicken, medan Sussi smet förbi henne utan att Ella ägnade henne det minsta uppmärksamhet.
"Hur kan du..." Väste Ella mellan tänderna.
"Men vadå, jag har inte gjort något." Svarade jag med en reflexmässig larvighet som hos en liten grabb.
"Inte gjort något? Men du har ju för fan läppstift i hela ansiktet!" Ella var nu bara ett par decimeter från mig.
"Men..." Försökte jag.
Ella kom närmare, böjde sig fram och sniffade på mig.
"Du luktar ju för fan fitta i hela ansiktet!" Skrek hon så saliven skvätte i mitt ansikte.
Jag flinade ofrivilligt till av hennes ord, även om jag inte såg något lustigt i det.
"Nu går du direkt hem och plockar fram ridspöt. Och den här gången är det min tur..." Hennes ögon glödde då hon uttalade hotet, och jag tog ofrivilligt ett steg bakåt.
"Glöm det." Svarade jag
"Nej. Det tänker jag inte göra." Svarade Ella sakligt och vände sig om och gick.

Jag gick aldrig hem till Ella.
Ensam vandrade jag istället omkring tills det ljusnade med en växande panik inom mig som inte blev bättre av att gick ur kroppen.
En lång stund stod jag på kanten av ett högt berg och funderade på om jag skulle hoppa.
Jag hoppade aldrig. Men om det var av feghet eller för att jag misstänkte att det inte var högt nog, vet jag inte.
Framåt morgonkröken ringde jag på hemma hos Tomas och Anna.
Tomas släppte in mig, invirad i ett täcke, och utan för mycket snack fattade han vad som var på gång.
Trött inpå gränsen till medvetslös kröp jag ned på madrassen i Tomas och Annas gästrum.
Gästrummet var inte ett gästrum i vanlig mening, utan bara en solkig madrass i en trång och mörk klädkammare.
Jag kröp i hop i fosterställning och somnade omedelbart.