Mitt högra ben gungande lättsamt över mitt vänstra knä. Ögonen vilade lättsamt på dumburkens meningslösa färgkavalkad. Det halvätna äpplet rullade runt över magen och förstrött fingrade höger pekfinger i en förvirrad hårlock. Utan att riktigt ha tänkt det landade mina ögon på klockan. De va ju lugnt. De va ju över en timme kvar. Vänta nu... En timme kvar?! Det hade de ju varit för en timme sedan! Fanstyget till armbandsur hade övergivit mig. Förbannade batteri. Upp som en virvelvind yrade jag runt och hittade handväskan. Slet med mig en vattenflaska. Hann dra med en borste genom håret och på med lite smink. Vart var nycklarna nu då?
Efter mycket om och men hade jag i alla fall fått på mig både jacka och två skor. Slängt mig i bilen och brummat iväg. Killen och jag hade tagit en paus. Efter så lång tid tillsammans visste vi inte längre varför vi hängde ihop. Då hade du funnits där. Som en räddare i nöden. Jag ville inte sitta ensam en kväll till. Lite besvärad hade du sagt på telefon att du hade planer. Men att jag gärna fick följa med. Jag älskade ju musik o hade länge velat höra dig spela.
Jag hittade ganska fort dit jag skulle och hittade en fin parkeringsplats som till och med jag kunde parkera smidigt i. Löftet om att ses utanför hade inte gått att hålla. Jag som aldrig var sen hade ändå lyckats bli det idag... Jag tror jag låste bilen och småsprang mot dörren. När jag kommer in är jag en aning mer andfådd än jag tänkt mig.
Ett litet gäng äldre killar står och pillar på sina instrument. Kollar så gitarrer är stämda och trummor sitter fast där de ska, eller vad det nu är som musiker gör. Jag ser tre förvånade ansikten och ett lyckligt. Du flaxar ut med armarna i en pose som påminner om en albatross som ska nödlanda. Med stora okontrollerade kliv kommer du emot mig och jag landar i din varma famn. Hej, viskar han mot min kind. Kul att du kunde komma. Jag har inte ens hunnit hänga av mig jackan än, men den är öppen och jag känner hans mage mot min. En alldeles lagom lång kram mynnar ut i ett skratt. Gitarren hänger på sidan om hans kropp och dinglar. Jag hade hoppats på en liten vinkning till de övriga, men förstår att de inte alls var förberedda på min ankomst. Först kommer en lufsande och snart har alla tre omringat mig från ena hållet. Jag i ögonvrån att en av killarna stryker sitt hår bakåt. Lite sådär obekvämt. Som den gången jag träffade skolans drottning tio år senare på Coop. Hon hade märkesjeans o jag hade i bästa fall dolt både godispåsen i korgen och budgetlegginsen innanför kappan. Jag kände någon bakom mig. Han rörde mig inte. Men jag kände mig beskyddad. Och det behövde jag säkert. Jag vet inte vem som sa det, men då artighetsfraser var avklarade tyckte nån de va dags o öva.
Jag förstod direkt vart jag skulle sitta. I den gamla biosalongen var det inte direkt fullsmetat med publik. Jag var ensam. Jag hängde av mig sjalen mot en stolsrygg och ställde den alldeles för överdimensionerade väskan på sätet bredvid. Jag såg en lite menande blick från en av bandmedlemmarna och blev helt oförberett nervös. Va gjorde jag här?
Jag lyckades på något sätt både välta väskan, sparka i allt som gick att fastna i samt få sjalen på golvet under stolen. Graciös som en handikappad ångvält fick jag i en främmande samling krypa runt på alla fyra. Hur jag än vände mig kom jeansrumpan i riktning mot grabbarna. Jag hade fullt upp med annat, men fick för mig att de inte såg. Men bara en idiot hade missat den knuffen i sidan som en grabb gav en annan...
Tack o lov hade jag tagit på mig en skir tunika jag trivdes i. Jag hade pimpat mig i så god tid innan att jag lyckades komma för sent. Jag kollade åt Eddies håll. Han såg ut som en blandning av hårdrockare, nallebjörn och fantasifigurer Hagrid från filmerna om Harry Potter. Han hade funnits länge i mitt inbox. Ci va vänner. O naturligtvis tyckte jag om honom. Men det var inget mer. Han hade tagit på sig rollen som tröstare direkt då det strulat ihop sig i mitt liv. Det var jag så klart tacksam för. Samtidigt som jag var på min vakt... En tjej kunde inte vara nog försiktig.
Jag hade aldrig varit i en replokal innan. Inte med vuxna deltagare iaf. Jag trivdes. Älskade musik som luft och hade jag inte varit för blyg hade jag tagit chansen att sjunga mer. Jobb och annat tog tid. Sågen fick stå tillbaka. Grabbarna grus drog igång o jag kunde inte tro de. De va asbra. Hade ju hört några låtar som jag fått skickat till mig. Men de va fränt o se de ge sig hän. Jag kände Eddies blickar. Han gillade att ha mig där. En egen lite trofé. Jag log i mitt stilla sinne. Jag såg mig själv verkligen inte så. Men av alla tjejer som var i lokalen just då så var jag helt klart i topp gällande det mesta...
Jag lyssnade. Tlttade. Försökte se intresserad ut trots att musiken inte var min smak. Han stod där framme vid micken och släppte mig inte med blicken. Ett dugg. Han bara körde på och knullade mig i huvudet hela tiden. Det både såg och kände jag. En smula obekvämt och jag blev generad och upphetsad på en och samma gång.
Jag ursäktade mig och vandrade iväg för att ta lite luft. Den kalla luften fick mig att lägga händerna om mig för något sorts försök till värme. Jag kände steg bakom mig. Jag behövde inte vända mig om. Jag visste vem jättegrizzlyn var. Han. Lyfte upp mig och snurrade mig runt. Jag var inte direkt van vid att människor bar runt på mig. Liten hade jag aldrig varit. Mina bröst snuddade hans bröstkorg och han släppte inte taget om min rygg. Kramen var ett konstaterande. Jag kände mot mitt ben att han ville. Ville vara nära. Blev påverkad och han ville inte dölja det.
Vi kände inte varandra såå bra o jag var uppenbart generad. Men vantrivdes inte... Jag försökte föra nån sorts konversation men det gick dåligt. Jag förstod att o och med denna stund skulle jag lära mig nåt för alltid om mig själv. Att inte i förväg sätta spärrar. Jag hade redan innan tänkt att jag aldrig skulle tända på en äldre, långhårig, smått gråhårig, tatuerad snubbe. Ändå fanns något där. Attraktion kan vara så enormt mycket. Olika saker. Detta var en sak och det var nu.
Bandet hade tagit en paus o surrade i pausen. Såg glansen i dina ögon och vi lutade oss mot huset. Händer gled över kläder och med en gillande nick gled min hand innanför.
Huvudet åkte bakåt och jag såg hur han försvann i extas och förvåning. Luften var tunn och för att undvika krusning i luften slutade båda att andas.
Jag kände hur stor och grov han var. Lite för hårig för min smak. Men ville inte vara utan erfarenheten och njöt av att få känna det här. Spänningen. Dela något här och nu. Blötte med min saliv och smekte galnare och vildare. Snart kisade han med sina vackra små ögon mot mig och jag höll utkik. En o äntrad snabbis utmynnade i ett sprut rakt mot husväggen. Även om jag velat hade jag aldrig kunnat hålla upp hela hans tyngd själv. Han såg ut att kollapsa när som helst av välbehag.
Vi hörde främmande steg komma emot och en röst varnade oss. Snabbt rättades saker till. Jah strök en hårtes bakom örat. Precis när basisten kom bakom knuten ställde jag mig strategiskt så fläcken skulle döljas. Naturligtvis undrade han när vi hade hånglat klart. Han skulle bara ha vetat...
Efter den kvällen sågs vi aldrig mer. Han skaffade flickvän och jag var aldrig intresserad på det sättet. Ibland är ett sprut bara ett sprut och bäst är det utan tvekan med musik som inramning.
Kommentarer