På senaste tiden har jag inte vetat riktigt vad jag vill eller hur jag mår. Jag har gått igenom mycket det senaste åren och sen när det varit lugnare har det hänt saker som krävt att jag behövt vara stark och klarat av att ta itu med mycket. Familjen är alltid nummer 1 men nu på sistone känns det som jag inte ens vet hur jag ska vara en bra mamma längre. Jag känner mig helt vilse inombords.
Jag är i ett läge där jag inte riktigt vet hur jag mår eller vad jag känner, än mindre vad jag behöver. Jag som är problemlösaren, mamman till 150 % som alltid vet bäst och ger mest.
Jag har haft mycket ångest tidigare på grund av yttre press som skapat inre stress. Men nu känner jag mig bara tom typ.
Ett tag ville jag bara slippa känna och tänka, försökte supa mig full trots att jag mår illa av alkohol. Nu är det som att jag behöver sex för att få känna något. Men problemet är som alltid att det aldrig är tillräckligt, det krävs så otroligt mycket sex. När jag äntligen fick till det med maken inatt så funderade jag efteråt på om jag kanske är ledsen innerst inne, deprimerad. Och att det starka suget efter sex egentligen handlar om att jag behöver närhet, omtanke och bli omhuldad liksom. Tröst.
Det är inget nytt att jag upplever och känner att min man inte ger mig tillräckligt med uppmärksamhet, bekräftelse och fyller mitt närhetsbehov.
Varför fantiserar jag om och längtar efter att få bli rejält uppfylld, att ta emot en enorm kuk, nästan för grov för min fitta att anpassa sig till?
Varför vill jag att det ska kännas ordentligt och göra lite ont vid sex, samtidigt som jag hellre har sex med män jag känner kemi med, män som ger mig bekräftelse och kärlek?
Jag hatar att känna såhär.
Jag har längtat efter att få släppa på kontrollen, få slippa tänka och känna, slippa ansvar bara en stund. Men nu är det som att jag behöver hitta mig själv igen, hitta tillbaka till känslorna, behoven, glädjen.
Jag vill inte att mitt sexuella behov ska vara det enda jag kan identifiera och relatera, det enda behov jag kommer åt.
Förmodligen är jag känslomässigt utmattad och lite kvävd efter att ha satt familjens behov före mina egna under allt för lång tid. Den inre rastlösheten gör inte saken bättre för jag vet inte vad jag vill i alla fall...
Kommentarer