Tvungen ( kidnappning. verklighetsbaserad )

Jag går längs grusvägen påväg mot att möta en bekant för första gången. Vi har bestämt möte lite
längre bort vid en park nära din bostad för att sedan gå hem till dig
och umgås lite och lära känna varandra. Efter att måste ha kollat upp en
karta några gånger via mobilen så hittar jag äntligen rätt park där jag
strosar omkring lite i väntan på att du ska dyka upp.
Jag hör ett par snabba fotsteg bakom mig men tänker inte så mycket mer på det tills
någon tar ett hårt tag om min axel och tvingar mig frammåt. Samtidigt
som du dovt väser åt mig att jag ska följa med och inte göra något dumt
som att prata eller titta på dig om jag vill leva.

Jag följer medgörligt dig dit du styr mig, det är inte långt och när vi kommer fram
till din lägenhet drar du mig ner till källaren där du redan förberett
lite. Rädd för vad du kan göra gör jag allt för att lyda din minsta vink
även om jag är både rädd och lite nyfiken på vad du har i tankarna. Vi
går mot ditt föråd där du tar fram en gag så jag ska vara tyst, som du
täcker med en halsduk, och även ett par handbojor som du även dom döljer
med hjälp av en halsduk. Jag klarar inte av att hålla mig utan tittar
lite mot dig, men hinner inget se förrns du upptäcker mig och jag blir
genast tillsagd att skärpa mig om detta inte ska bli rent av obehagligt.
Du tvingar mig upp för alla trapporna till din lägenhet där jag får
ställa mig och titta i ett hörn medan du hämtar 2 huvor så du inte
riskerar att bli sedd.

Nu står jag där i blindo, rädd för vad som komma skall.

Du lossar handbojorna som jag på vägen upp till din lägenhet låst fast
mina händer framför mig och nu låser du dem bakom mig så jag ska ha
mindre chans till motstånd. Sedan tar du ett stadigt grepp om min strupe
och trycker upp mig mot väggen och frågar mig om jag verkligen trodde
jag kunde gå hem till främmande män utan att det kan hända något och ger
mig en örfil och pressar pistolen du haft med dig mot min käke. Jag
känner hur det bränner till mot kinden och pistolens kalla metall trycks
mot min hud ochhur du nu börjar ta fram mina bröst ut BHn jag har på
mig. Med ett svidande nyp tar du mina bröstvårtor och drar mig in till
ditt vardagsrum där du slår mig över brösten ett flertal gånger, det
svider till varje gång och jag känner hur gråten börjar ge sig till
känna både av rädsla och smärta. Då tar du återigen tar i mina bröst och
leder mig återigen ut till hallen där du befaller mig ner på knä, något
som jag genast lyder. Jag försöker se genom huvan vad du gör, men det
är så mörkt att jag bara kan se någon kontur från din kropp, men jag
anar vad det är du tänker göra.

Jag får återigen ett par örfilar och slag mot brösten, det bränner till lika mycket varje gång och jag är
lika oförberedd alla gånger, samtidigt som du svär över min dumhet att
gå med på att träffa främlingar. Du tar fram din stora och nu hårda kuk
och säger åt mig att det bara är att gapa och suga som den lilla hora
jag är.
Tvivel om att trottsa din order far genom mitt huvud men den
brännande smärtan i kinden och brösten gör sig snabbt påminnd och får
mig att inse att det inte är någon idée att gå emot din order. Jag gapar
lydigt och du trycker in din kuk i min mun, som är betydligt större än
vad jag ens vågat vänta mig. Det är en blandad känsla av skräck och
upphettsning av att bli tvingad att suga. Men du tycker jag suger för
dåligt och börjar munknulla mig istället och säger åt mig att gapa
ordentligt, du svär åt mig som inte ens kan suga ordentligt och dina
rörelser ökar i takt med irritation och njutning.
Tillslut känner du hur du är nära att komma och drar dig ut lite och väser åt mig att hålla
munnen öppen och kör återigen in din kuk samtidigt som du kommer och
sprutar munnen full, som jag duktig sväljer allting av.

I frustration av din besvikelse att jag inte var så duktig som du hoppats
tar du fram en piska som du låter jobba över mina bröst. Det svider till
otroligt mycket för varje rapp som träffar och jag vänder huvudet bort
mot dig i någon form av försök till mental flykt. Jag känner återigen
hur rädslan får gråten att komma allt närmre, men jag håller tillbaka
för det nöjet vill jag inte att du ska få.

Tar nyper tag i bröstvårtorna igen, lite hårdare den här gången, och drar med mig in
till vardagsrummet och puttar omkull mig i din soffa. Du låter mig sitta
där och skämmas en stund och låta mina tankar och oroa växa när jag hör
hur du går omkring och plockar med saker.

Du tar av mig gagen och låser upp bojorna samtidigt som du med en mörk stämma berättar för
mig hur fruktansvärt dum jag vore om jag skrek eller försökte något nu.
Av ren rädsla vågar jag inte göra annat än att lyda dig och sitter
därför helt tyst och stilla. Jag känner igen metallen från pistolen som
du smeker längs min hals ner mot mina bröst, det är en blandad känska av
skräck och njutning som kommer från beröringen. Även om jag inte vill
erkänna det för mig själv så tycker jag om detta. Du ställer dig framför
mig och tar nu av mig huvorna dessutom, men du säger åt mig att jag
först ska blunda tills du säger annat, något som jag självklart gör. När
jag sedan väl får öppna ögonen och tittar upp mot vart rösten kom ifrån
ser möts jag av en sträng blick och ett stort vapen riktat emot mig.
Jag blundar igen vilket får dig ännu argare och du väser åt mig att jag
inte har fått lov att blunda igen, så jag öppnar försiktigt ögonen och
tittar in i dina som blänger på mig.

Det blir till att sätta på mig huvan igen och så går du iväg med vapnet samtidigt som du svär lite
över hur olydig jag är. Denna gången får jag sitta där en stund och jag
hajar till för minsta lilla rörelse. Du tar ett ordentligt grepp runt
halsen på mig igen och trycker till lite samtidigt som du presser
pistolen mot mitt huvud och frågar om jag har roligt, om det blev som
jag trodde. Innan du berättar att jag bara är en dum liten hora som
verkligen trodde allt du hade sagt. Jag känner börjar skaka av rädsla
för dig samtidigt som jag känner hur jag blir allt kåtare.

Du tar sakta av mig huvan igen och men även om du inte säger något så blundar
jag, du har ju ändå sagt att jag inte får titta på dig så jag vågar inte
göra annat. "Öppna ögonen hora", muttrar du. Öppnar dem sakta och ser
till min förskräckelse en pistolpipa riktad emot mig och blundar igen av
ren försvarmekanism. "Har någon sagt att du får blunda?" väser du till
mig. Jag svarar tyst med ett "Nej Herrn" och öppnar ögonen.
Det svider till av örfilen du ger mig och väser åt mig med riktigt mörk röst
"sa inte jag åt dig att vara tyst!". Jag biter mig i läppen och skäms
samtidigt som jag nickar försiktigt.

Du går därifrån och ser hur jag följer dig med blicken, även om det är av åtrå ryter du till mot mig
"men är du helt dum? du fick inte titta på mig, vad fan ska jag göra
med dig jävla luder?" och går mot med mig snabba steg och höjer näven
för att slå mig. Jag kryper ihop för att skydda mig själv och väntar på
slaget men jag hör bara hur du skrattar elakt samtidigt som du går bort
och hämtar ett betydligt större gevär som du kommer tillbaka till mig
med. "Gapa" är allt du säger, jag bara tittar på dig och när jag ser att
du börjar bli otålig och är påväg att säga det igen så öppnar jag sakta
munnen. Du för in pipan i min mun och ser paniken i mina ögon och hur
jag börjar skaka riktigt ordentligt. "Ska jag trycka av?" frågar du med
en hånfull ton i rösten. Först sitter jag bara tyst och tittat på dig
och skakar lite på huvudet. "Va, jag hör dig inte?" säger du med ett
stort leende över läpparna, "Ska jag trycka av din lilla hora?". "mnbey"
är allt jag lyckas mumla fram med pipan i munnen. Du skrattar ännu mer
och drar ut pipan och ger mig en kall blick.

När du lägger bort geväret igen sätter du på mig huvan igen så jag inte ska se vad du
håller på med, plötsligt känner jag något hårt och vasst mot min hals
och inser snabbt att det är en kniv som du har. Jag följer försiktigt
med i rörelserna och slutligen blottar halsen mot dig, du tar återigen
upp pistolen och smeker den längs min hals och ner mot mina bröst som du
lite tidigare sagt åt mig att ha tillbaka i BHn och linnet. Jag ryser
av välbehag när den kalla metallen rör vid mig. Du tar åter av mig huvan
och stirrar mig djupt i ögonen, en blick som ger mig rysningar längs
ryggraden samtidigt som jag känner hur kniven trycks svagt mot min hals.
Lutad över mig ler du ett hånfullt flin, men även om jag känner rädslan
sprida sig finner jag dig otroligt attraktiv och att jag blir allt
kåtare, speciellt när din blick blir allt hårdare.

Du lägger bort kniven och tar ett stadigt tag i mitt hår och fortsätter att hålla mitt
huvud bakåt så att strupen blottas. Du trycker din stora hand mot
halsen och klämmer åt lite så jag får svårt att andas. "Jasså du gillar
det här din lilla hora?" väser du fram och skrattar till. Du får en idée
och släpper snabbt taget om mig och går iväg, jag får sitta där ett
litet tag och undra vad det är som händer innan du kommer tillbaka. I
handen håller du en liten batong som inte ser ut att vara mycket till
världen, men jag inser ganska snabbt att det är en teleskopbatong du
har. Du gör ett mot golvet med den så att hela far ut och hukar dig
snabbt över mig samtidigt som du pressar teleskopbatongen mot min hals.
Det känns obehagligt och skrämmande när det börjar bli svårt att få
luft.

"Smek dig själv" viskar du dovt till mig, dock fryser jag
till av all rädslan och vågar inte röra mig så som du beordrat. Jag ser
hur du biter ihop av ilska och försöker behärska dig lite, jag blundar
och du viskar med väldigt ansträngd röst "smek dig själv sa jag". En,
två, tre örfilar utdelas och det känns som det brinner på kinden. "NU"
väser du fram med en höjd röst. Jag håller tillbaka tårarna medan jag
sakta börjar smeka mig själv, det är så otroligt skönt för vid det här
laget har jag hunnit bli väldigt upphetsat och våt. Det tar inte lång
tid för mig att bli rejält kåt och det är nära att gå för mig, vilket du
lägger märke till. "Ta det lungt, tro inte att du får komma utan att ha
bett om lov din lilla hora".
Jag tittar på dig med en nästan desperat blick "Snälla Herrn, snälla kan jag få komma?". Du ler elakt
och svarar med ett obehagligt lugn "Nej".
Jag gnyr till och försöker hålla tillbaka så mycket som jag bara kan. "Snälla Herrn, Låt mig få
komma" men får återigen ett nej tillbaka. Jag stönar allt högre i takt
med att det blir svårare och svårare för mig att inte komma, "snälla
Herrn, Snälla kan jag få komma?" kvider jag fram. Du sitter där tyst en
stund och tittar på mig och ler hånfullt när du trotts allt säger ja.
Jag känner hur kroppen inte klarar av mer och jag kommer i en otroligt
skön orgasm. "Tack snälla Herrn".

Du reser dig upp igen och går iväg och hämtar lite rep, sätter dig brevid mig och säger åt mig att ta
upp mina fötter och att jag ska hålla i dem. Jag gör snällt som du
beordrar mig och tittar frågandes på dig. Du tar repen som du nu
använder för att binda fast mina händer i vardera ben. Nu sitter jag där
med benen isär och kan inget åt det göra. Yttligare igen sträcker du
dig efter huvan och sätter på mig den så jag inget kan se. Rädslan som
dämpats lite efter orgasmen börjar återkomma, speciellt vid tanken av
att inte veta vad du gör. Jag kan höra hur du går omkring och plockar
med lite saker, till slut hör jag ett ljud från något som vibbrerar,
snabbt.
Plötsligt känner jag den mot min fitta utanpå mina byxor, det
vibbrerar hårt men ack så skönt. Jag stönar till lite lågt av välbehag.
Fortfarande känslig efter förra orgasmen tar det inte lång tid för mig
att nå ett väldigt upphetsat tillstånd. "Snälla Herrn, får jag komma
igen?". Du sitter där tyst en stund och allt du ger mig till svar är
"Nej". Frustrerad och inte långt ifrån att komma igen gnyr jag lite och
får återigen kämpa med att hålla tillbaka, nu när jag inte har någon
kontroll själv är det väldigt svårt när det är så skönt. Du hör hur jag
inte har långt kvar "Nej du jag skulle inte tro det, du kommer inte utan
att jag sagt så, Hora". Jag kvider till och ber dig desperat "snälla
Herrn, snälla kan jag få komma?".
Du sitter tyst en liten stund och hör hur jag får svårare och svårare att både koncentrera mig och hålla
mig. "Ja kom då" säger du tyst. "Tack Herrn, Tack snälla Herrn" kvider
jag fram innan jag kommer.

Efter att det fått lugna sig lite knyter du upp och lossar repen. Du visar mig dörren och låter mig gå, nu
får jag klara mig själv.