Framgång
Mörkt tema
Sverige
Välj land
Välj språk
Mörkt tema
Välj land
Välj språk
BDSM

Utpressningslekar - Del 3

   “Åh vilka byxor! Sexigt!” säger vår vän när hen möter oss på uteserveringen. Vi är ett gäng som ses lite oregelbundet och dricker öl tillsammans. Kvällen är ung, ljus och vi är alla på ett strålande humör. Förutom jag, som sitter och är lite osäker på hur jag ska navigera hennes motstånd utan att de andra märker av något.

   Jag råkar veta att det inte är byxor hon har på sig, utan en kroppsdräkt i läder. Det ser bara ut som byxor då hon har en lång t-shirt över, som en kort klänning. Tidigare under dagen skrev jag till henne att hon skulle ha dräkten jag köpt åt henne på sig ikväll, och täcka den med vanliga kläder ovanpå. Det skulle kunna vara så att hon ärligt tolkat det som att hon ska täcka över faktumet att hon har en kroppsnära och figurformad sexdräkt i läder på sig - inte att hon ska täcka hela dräkten. Blickarna hon ger mig är dock fulla av eggande uppror. Hon vet precis vad hon har gjort. Nu ligger det på mig att straffa henne.

   Hon reser sig och berättar att hon behöver gå på toaletten, och då tar jag chansen:

   “Jag behöver också gå, så jag följer med.” Turen är på min sida, och ingen annan i sällskapet behöver gå just då.

   Krogens badrum ligger i en avskild alkov utan särskilt mycket insyn. Det slår mig att hon kanske föreslog den här baren i gruppchatten av just den anledningen, och att jag spelar henne helt i händerna.

   “Vad tror du att du håller på med?” säger jag lågt när vi väntar på att toadörren ska låsas upp. 

    “Vad menar du?” svarar hon med medvetet skyldigt tonfall. “Jag har väl inte gjort något?”. Ögonen lyser av okynne.

    “Vill du att bilderna ska komma ut? Varför inte bara göra som jag säger?”

    “Du sa att jag skulle täcka dräkten med andra kläder, inte att ingenting fick synas.” Hon lyfter förnumstigt ansiktet och sätter näsan i vädret. “Jag har gjort precis som jag blivit tillsagd.”

    “Du missförstår mig med flit. Du kanske vill bli straffad?” Mitt flin brer ut sig över ansiktet, toalettdörren öppnas och någon vi inte känner lämnar den öppen åt oss.

   En snabb blick över axeln - ingen ser att jag följer med henne in på toaletten. Så fort dörren är låst trycker jag upp henne mot väggen och kör in min tunga i hennes mun. Hon svarar lika fort, andas snabbare och börjar föra händerna över mig. Innan vi  förlorar oss helt måste jag stanna upp:

   “Gul!” förkunnar jag och backar undan lite. 

   “Vadå gul?” undrar hon.

   “Gul, som i paus. Jag har en fråga. Det här är inte för offentligt för dig? Det är okej att ta det senare om det är så.”

   Hon lägger huvudet lite på sned och får något mjukt i blicken. “Nä, det här funkar, så länge vi snabbar oss. Fast jag behöver faktiskt kissa och då får du titta bort.”

   “Okej. Bra. Gör det först nu då.” Jag vänder ryggen till och stirrar in i ett av alla klistermärken på dörren.

   Jag hör hur hon knäpper upp den generösa dragkedjan i kroppsdräktens gren. “För lätt åtkomst” hade det stått i beskrivningen, och på bilden verkade det som att hela röven kunde frigöras om en så ville. När jag hör hur hon kissar tjocknar stämningen märkbart. Inte mycket, men tillräckligt för att det ska vara påtagligt att vi inte låtsas om det. När hon spolat och tvättat händerna vänder jag mig om igen.

   “Grön?”

   “Grön.”

   Jag grabbar tag i hennes hår, nära hårbotten och vänder hennes ansikte upp mot mitt, spänner blicken i henne och kommer riktigt nära:

   “Jag trodde att du var en duktig flicka. Duktiga flickor gör som de blir tillsagda. Upp här.”

   Någonting tänds åter i hennes blick. Hon öppnar munnen för att säga något men hinner inte innan jag handfast leder henne till att sätta sig på knä på toastolen - ansiktet vänt mot väggen, och baken (som mycket riktigt är helt fri) ut mot mig.

   Den första smisken landar med en klatsch på hennes skinka. “Så går det-” Smisk! “när du inte-” Smisk! “gör som jag säger!” Smisk!

   Först flämtar hon, lägger handen för munnen, men rycker till med hela kroppen för varje slag. Hon biter ihop för att inte göra mer ljud för sig, och jag berömmer henne för det:

   “Bra, så ja! Du kan ju. Fortsätt så.”

   Jag knäpper upp mina byxor, tar fram min hårda kuk och för in handen mellan hennes lår för att sära på dem. Hon gör så gått det går på det smala toalocket, och jag belönar henne med att föra handen upp till hennes våta fitta och smeker den, letar mig innan mellan hennes blygdläppar medan jag beundrar hennes rödflammiga ända.

   Jag tar tag i henne, flyttar henne så att vi är i bra höjd mot varandra och för sedan ollonet mot hennes öppning. Vi försöker båda hålla oss från att göra ljud när hon omsluter mig och jag glider lätt in i henne.

   “Nu ska du gottgöra mig” flämtar jag fram och börjar röra höfterna. 

   Nästan direkt finner vi en rytm, men hon verkar glömma sig och börjar stöna. Inte högljutt, men tillräckligt för att jag ska behöva skifta om och sträcka mig fram för att hålla för hennes mun. Resultatet blir att jag tar i hårdare när jag stöter in i henne. 

   “Tyst för fan” väser jag. “Annars blir det mer straff.”

   Ett upphetsat “Ah!” mellan mina fingrar är allt jag får till svar.

   Jag behöver också hålla igen för att inte frusta, grymta och dra uppmärksamhet till oss. När jag märker att hon börjar närma sig klimax, hur hon instinktivt börjar förbereda sig på att komma drar jag mig plötsligt ur henne.

   “Det här är ditt egentliga straff” säger jag när hon tittar bak på mig med en kåt, frågande, bedjande blick. “Kom nu, de andra väntar.” En dask till på rumpan, och sedan drar jag upp mina byxor.

   När det går upp för henne att jag menar allvar förbyts hennes uttryck och hon ser nästan förnärmad ut. Hon säger inget och gör sig också i ordning. Innan vi går ut igen kysser jag henne, försäkrar henne om att hon är bra, viktig och vacker. Hon andas ut och mjuknar igen. Sedan fnyser hon till.

   “Antar att du tänker hitta på något annat att straffa mig för sen då. Eller måste jag hitta på något hyss för att locka med dig hem ikväll?”

   Jag skrattar och öppnar obetänksamt dörren. Där utanför står en av våra vänner, hen som kommenterade byxorna, klädd i ett brett flin och med ett menande glimt i ögat. Det känns som om all färg rinner ur mitt ansikte samtidigt som jag blir högröd. Mitt synfält blir nästan suddigt i kanterna och jag kan bara fokusera på vännens ansikte. Hen lutar sig fram och tittar finurligt på mig där jag står som frusen i toadörren och säger:

   “Äsch, jag kommer inte säga något. Knäpp gylfen.” Hen klappar mig på axeln och tränger sig förbi in i badrummet. En lätt knuff i ryggen väcker mig ur min skam och när jag tittar på henne kan jag inte annat än att skratta.

Kommentarer

Skicka