Studie: vanan att onanera påverkar oftast inte närheten mellan partners

Onani är en aspekt av mänsklig sexualitet som har studerats betydligt mindre än människors sexuella aktivitet i par. En grupp norska forskare genomförde en omfattande studie om sambandet mellan frekvensen av onani, kön och ålder – och kom till oväntade slutsatser.

Forskare är oense om hur vanan att onanera påverkar människors sexliv. Enligt en teori onanerar man oftare om man inte har möjlighet att ha sex. Förespråkare för en annan teori menar att onani kan komplettera ett aktivt sexliv. En tredje synpunkt hävdar att självstimulering är ett självständigt beteende som nästan inte alls hänger ihop med relationer till en partner.

Forskarna ville undersöka hållbarheten hos dessa teorier genom att genomföra en longitudinell studie. De analyserade data från det långsiktiga projektet Young in Norway. Inom ramen för projektet fyllde 2 562 vuxna norrmän under flera år i enkäter där de svarade på frågor om livsstil och onanifrekvens. Deltagarnas ålder varierade mellan 19 och 58 år.

Dataanalysen visade att kvinnors onanifrekvens gradvis ökade från 19 års ålder och nådde sin topp runt 31, därefter började den långsamt minska. Mäns onanifrekvens förblev praktiskt taget oförändrad mellan 19 och 50 års ålder. Samtidigt visade undersökningen att män i genomsnitt onanerade oftare än kvinnor.

Sedan undersökte forskarna hur dessa beteendemönster korrelerade med hur ofta en person hade sex med sin partner. Enligt forskarnas slutsats påverkade kärleken till självstimulering inte de sexuella relationerna mellan partners.

Forskarna anser att de bekräftade teorin att onani är en självständig form av sexuellt beteende och att människor oftast utövar det av sina egna skäl – inte som en ersättning eller fortsättning på intim närhet.