Vem är en cuckold och hur skiljer han sig från en bedragen make?

Begreppet ”cuckold” används ofta som ett skällsord utan att man sätter sig in i dess betydelse. Det placeras i samma kategori som otrohet, svaghet eller förnedring, trots att det i verkligheten handlar om ett helt annat fenomen. Låt oss reda ut begreppen.

En bedragen make är en person som inte visste om partnerns otrohet eller inte gav sitt samtycke till den.

En cuckold är en man som är medveten om vad som sker och i någon form samtycker till detta relationsformat. Hans samtycke är den avgörande skillnaden och grunden för själva termen.

I modern bemärkelse är cuckolding oftast inte kopplat till bedrägeri, utan till en överenskommelse. Ibland till specifika sexuella preferenser där själva faktumet av partnerns otrohet, eller vetskapen om den, blir en källa till upphetsning. Ibland handlar det om en mer komplex psykologisk dynamik inom paret.

Vilka typer av cuckolds finns det

Grovt sett kan man urskilja flera typer, även om️n om gränserna i praktiken ofta är suddiga.

Den första varianten är den som bygger på ömsesidigt samtycke. I sådana relationer väljer båda parter medvetet detta format, diskuterar regler och gränser och är medvetna om riskerna. För dem är det en form av sexuell eller rollbaserad praktik.

Den andra varianten är den påtvingade. Här går mannen formellt med på det, men gör det av rädsla för att förlora partnern, på grund av låg självkänsla eller emotionellt beroende av relationen. Hans samtycke är snarare framtvingat än önskat.

Den tredje varianten är den så kallade ”mjuka” cuckolden. Det är en situation där personen med tiden anpassar sig till ett för honom oönskat relationsformat, hittar kompromisser eller sekundära vinster, men utan ett genuint accepterande av det som sker.

Bakom samma ord kan det alltså dölja sig helt olika psykologiska tillstånd – från ett frivilligt val till destruktiva relationer.

Varför går män med på detta?

Orsakerna kan vara olika. För vissa är det en del av en ”förbjuden” sexuell fantasi. För andra handlar det om rädsla för ensamhet. Ibland rör det sig om skillnader i libido, tidigare traumatiska erfarenheter eller direkt påtryckning från partnern. Det finns ingen universell förklaring.

Är det dåligt?

Det finns inget entydigt svar på den frågan. Om relationsformatet väljs frivilligt, inte överskrider deltagarnas gränser och inte förstör deras psykiska välmående, kräver det ingen yttre moralisk bedömning.

Om samtycket däremot bygger på rädsla, manipulation eller inre våld, ligger problemet inte i termen, utan i själva relationen.

Därför är det i sådana situationer viktigare än etiketter att ärligt svara på frågan: är detta mitt medvetna val – eller ett påtvingat samtycke?