Alice hade sedan länge bittert börjat inse att hon fick nöja sig med att leva på sina fantasier, för endast där kunde hon finna sina drömmän, sina yngre loverboys och pojkvänner vid sidan av, för hittills hade ingen kunnat mäta sig med de.
Sexuella erbjudanden och förslag fanns det gott om, men det krävdes ett sällsynt undantag för att få del av hennes efterfrågade uppmärksamhet, vara värd att lägga hennes begränsade energi på, och som gjorde att hon var dumdristig nog att släppa kontrollen tillräckligt för att ge honom plats i sin begränsade tillvaro – en tillvaro hon i stort sett helt hade vigt åt sin familj.
Hon hade inget utrymme för sårade känslor eller besvikelser. Att investera i något som inte kändes hundra procent rätt – eller som riskerade att föra med sig minsta lilla dramatik – var helt uteslutet.
Men det fanns några enstaka guldkorn, några sällsynta undantag.
En utav dem var den 24-åriga oskulden Anton. Otaliga stunder av chattande hade utvecklats till ett förtroende, en slags relation och en längtan efter något mer hos de båda. Anton bar på en önskan om att ge sin oskuld till henne. Alice hade hela tiden varit öppen, ärlig och äkta. Anton var betryggad med att hennes intentioner var äkta. Deras delade längtan växte sig starkare ju mer tiden gick och trots att perioder av intensiv kontakt ibland byttes mot perioder med mer sporadisk kontakt. Ändå stannade allt vid ord. Han sa att han ville mötas, men rädslan höll honom fast i hans skal. Varje gång Alice kände att deras kontakt nåt sin kulmen, sitt syfte och att mötet äntligen skulle bli av, så blev Anton mer tillbakadragen, hemlighetsfull och nästan avståndstagande.
Varje gång han drog sig tillbaka i sitt skal lämnades Alice sårad och tvivlande.
Deras förtroliga chattkonversationer hade innefattat så mycket mer än bara intresse och omtanke. Det fanns en djup mental attraktion mellan dem, en outtalad överenskommelse om närhet och en känslomässig förankring, något hon värnade om och som höll henne kvar trots allt. Ibland hade hon känt att hon var på väg att få riktiga känslor för honom, men hon hade varje gång lyckats trycka bort dem. Trots det kändes hennes inre riskprognos dyster; det dem byggt upp var kanske trots allt bara en virtuell illusion som aldrig varit menad att möta den komplicerade verkligheten.
Kommentarer