Min första novell/mini-novell på K6.
Handlar om en äldre dam som klickar med en yngre herre på en bar och görs smickrad av hans många blickar.
Kom gärna med feedback!
_______________________________________
I.
Det är fredagskväll.
Klockan är 20:13.
Solen håller på väg att gå ned och dagen, nästan slut.
På bordet står ett glas cider.
Pianisten spelar metodiskt på sitt piano. Tror det är "Für Elise" av Ludwig van Beethoven.
Folk minglar för fullt och man kan höra skratt från ena sidan av rummet till den andra.
Framför baren står det en kvinna som ser ut att vara i sent 40-årsåldern. Hon har långt, brunt hår med synbart röda toner. Hon bär en leopardmönstrad klänning tillsammans med ett par svarta strumpbyxor och högklackade skor. Hennes hals med pryds av ett dunderfint silvrigt halsband. Verkligen hur vacker som helst. Och någon som jag inte kan hjälpa mig från att beundra. Vilket nog även hon förstod eftersom fram till detta ögonblick har jag lyckats undgå att bli upptäckt — men inte denna gången. Nu tog hon mig på bar gärning.
Snabbt värjer jag blicken och låtsas som att jag skrollar mig fram genom det allra senaste på social media. Men det är för sent. Hon är redan på väg åt mitt håll.
Som ett fån och lika blyg som vanligt döljer jag därför mina känslor men det spelar ingen roll för nu är jag som en spion som har alldeles röjt sin täckmantel och det dröjer inte länge tills hon är framme vid mitt bord.
"Hej, får jag slå mig ned här?" frågar hon samtidigt som hon lägger sin ena hand på stolen mittemot mig. Som om hon har lagt beslag på den. Som om hon redan vet hur jag kommer svara.
"Varsågod" säger jag — om än med ett visst pirr i magen.
Vi presenterar oss själva för varandra. Först hon, sedan jag.
Hon är betydligt mer framåt och på hugget än vad jag är. Men vi fortsätter att prata. Medan musiken spelar melodiskt i bakgrunden.
Tillslut meddelar hon mig om att det börjar bli sent och hon måste bege sig.
"Nej, gå inte!" tänker jag tyst för mig själv och drar en lång suck inombords — tills jag får höra något mycket oväntat: "Så... tänker du ge mig ditt nummer, vännen?"
Pirret växer inom mig. Som bubblor som håller på att stiga upp till ytan.
Vännen. Det var annorlunda. Fast jag samtycker likväl och ger henne mitt mobilnummer.
Efteråt ber vi varandra adjö och jag fortsätter att beundra henne medan hon rör sig graciöst mot utgången.
_______________________________________
II.
Måndag.
Klockan är 18:30 och regnet bara öser ned.
Jag hade nyss kommit hem och tänkt hoppa in i duschen efter en lång tillika trist dag i skolan innan jag hörde mobilen ringa.
Det är hon. Melissa.
– Hej
– Hej, vad gör du?
Jag berättar för henne att jag var nyss på väg att hoppa in duschen eftersom det är måndag och jag har nyss kommit hem från skolan.
– Ojdå, nämen då får jag se till att inte störa dig alltför länge här.
– Nejdå! Du stör ingen.
– Visst gör jag det, vännen. Pojken min måste ju kunna duscha ifred.
"Vad i allsin dar?"
"Varför talar den här damen som om jag vore hennes biologiska son?"
Och kanske viktigare: varför låter jag, en vuxen man, henne komma undan med det? Tillar jag.
Men det känns bra på något konstigt sätt. Och värmer.
– Haha, ja. Du har väl rätt!
– Jag vet, raring. Har du några planer för helgen?
– Om jag har några planer? Nej... eller inte vad jag vet i allafall.
– Raring... snälla. Försök att tala klarspråk. Vad är det du gör just nu?
– Pluggar.
– Plugg. Okej. Pluggar du till helgen också?
– Ja
– Jag förstår. Så du har ingen möjlighet att ses innan helgen då? Som till exempel på torsdag eller fredag?
– Nej, egentligen inte. Fast det kanske vore möjligt att klämma in någonting på fredag. Det beror på vad mamman vill?
– Mm... jadu... vad mamma vill är att gå på konsert.
– Konsert? Vad trevligt! Vad för konsert?
– Klassisk. Kl. 20:00. Vad säger du om det?
– OK, klockan 8... jomen det kan nog funka!
– Toppen! Då bokar jag biljetter för två och återkommer med tid och plats senare ikväll. Okej?
– Okej
– Fint!
Efter detta fortsatte jag att plugga för resten av kvällen. Och för de kommande dagarna. Med inte mycket tid över till annat.
Tillslut kom fredagen.
"Samma väg" och "samma utsikt" är vad jag ibland brukar tänka på tåget när jag är på väg hem. Men inte idag.
Idag var annorlunda. Idag skulle jag gå på dejt med Melissa. Med en kvinna som är hela 23 år äldre än mig — nästan dubbelt så gammal som mig.
Underbart.
Nyfikenheten är verkligen genom taket.
Och spänningen är olidlig.
Dock är det väl inte åldern i sig eller hennes utseende som jag dras till, utan mer hennes personlighet.
Hur mogen hon är.
Hur omtänksam hon är.
Hur kärleksfull hon är.
Hennes för all del moderliga- och trygghetsingivande sätt.
Och det här tåget rullar vidare — men hennes famn är slutdestinationen.
_______________________________________
III.
Kl. 18.45 anländer tåget.
Det är ganska bra. Det ger mig tillräckligt med tid för att åtminstone duscha och byta om.
Så jag skyndar mig hemåt, hoppar in i duschen och gör det jag ska.
Studierna har varit alldeles utmattande och jag känner mig nästan redo att däcka. Och det hade jag väl gjort — i vanliga fall. Men inte nu; nu har jag stämt träff med Melissa. Så jag sköljer mitt ansikte med lite kallt vatten och beger mig sedan ut igen.
Som tur är ligger konserthuset bara ett stenkast bort men jag bestämmer mig för att hålla mig på den säkra sidan och tar bussen. Bara ifall om att. När jag väl är framme ser jag Melissa vid entrén.
Hon har på sig en lila klänning som glittrar, sitt läckra silver halsband, vita strumpbyxor och ett par högklackade skor. Också vita.
Nu är det inte länge tills konserten börjar. Så vi skyndar att hälsa på varandra, ger varandra en vänlig kram och tar oss snabbt till våra angivna sittplatser — på första balkongen.
Lamporna släcks.
Konserten börjar.
Med knapp marginal klarar vi oss.
De tre första satserna består utav symfonier.
Och de två sista, en soloakt och en väldigt speciell tillika rörande duett.
Efter drygt två och en halv timme avslutas konserten och vi ställer oss utanför entrén.
– Nå, hjärtat? Visst var det väl en bra föreställning ikväll?
"Hjärtat?"
"Var får hon alla dessa ord ifrån?" undrar jag.
Men jag har nog redan insett att mitt hjärta är i hennes ägo nu.
– Absolut, mamma! Dirigenten gjorde ett strålande jobb och fiolens stråke som bara talade till mig. Fast det allra bästa var nog när sopranen kom in. Det var då jag fick rysningar i hela kroppen.
Hon ser fundersamt på mig och säger: "Du är gullig du."
– Är jag?
Luften omkring oss tätnar. Såpass att den nästan tvingar ihop — pressar ihop oss. Och ögonkontakt blir en ren omöjlighet.
Men inte för Melissa; hennes blick är låst på mig.
Pupillerna ser också ut att ha vidgats en aning.
Jag lutar mig framåt för att se om jag kan hitta några tecken på motstånd i hennes ögon, någonting som säger "Nej, jag vill inte detta" eller "Hörru, lägg av med det där!"
Men allt jag ser är: "Kyss mig din dåre!"
Och kysser henne gör jag.
Jag tror att hon gillar — annars hade hon inte hållit om mig så hårt som hon gör nu. Eller brottats med min tunga som hon gör just nu.
"Åh nej inte nu!" tänker jag samtidigt som jag hårdnar innanför byxorna.
Pet.
– Men raring då... vad ska vi göra åt detta?
Jag försöker spela dum.
Men det går hon inte på.
"Kom" säger hon bara och efteråt nästan släpar bort mig till hennes bil
Och vi bär av.
_______________________________________
IV.
Klockan är 23:55.
5 minuter till midnatt.
"Vad har jag gett mig in i nu?" — är den tanke som uppstår när Melissa låser upp sin ytterdörr.
– Kom.
Hon leder mig vid handen in i sovrummet.
– Av med kläderna.
"Yes, ma'm" säger jag. Utan att tänka mig för. Och kastar av mig mina kläder.
Kavaj.
Skjorta.
Tröja.
Byxor.
Det enda jag lämnar på är mina kallingar.
"Stammade jag?" får jag som svar.
– Nej, mamma. Förlåt, mamma.
Kallingarna faller ned på golvet.
– Såja! Duktig pojke.
Jag mumlar: "Ugh... måste du säga så?"
– Ursäkta? Vad sade min pojk?
– Förlåt, mamma. Det var inget.
– Bra. Drag ned dragkedjan för mig är du snäll, hjärtat?
"Ja, mamma" svarar jag henne och drar sedan ned dragkedjan.
Vips! Där var klänningen av.
– Glöm inte BH:n, raring.
– Nej, mamma.
BH:n visade sig dock vara lite mer besvärlig och svårare att få av.
"Men av med dig då din jäkla BH!" mumlar jag.
– Vänta, raring. Drag först ned klaspen.
"Drag först ned klaspen..."
Och nu åkte BH:n av.
Hon kollar sig över axeln på retfullt vis och vänder sakta på sig. Stirrar på mig. Nästan som ett lejon gör när det håller på att stirra ned sitt byte.
"Vad händer?"
"Vill hon kanske att jag tar av hennes strumpbyxor också?"
"Ja, så kanske det är" tänker jag och böjer mig ned för att se om jag kan hjälpa henne ur dem.
– Inte nu, hjärtat. Mamma behöver sin pojke.
"KLICK, KLACK" — låter det när hon tar två steg framåt. Och trycker mitt huvud försiktigt mellan sina ben. Och hennes nu blottade underliv.
Hon är... ohyggligt våt.
Och jag, synligt kåt.
Med mina händer nu placerade runt hennes bäcken och penisen i givakt börjar jag därför slicka hennes kön och behaga henne på alla sätt jag vet bäst — samtidigt som jag lapar upp hennes safter med min tunga.
Tankarna flyr mig.
Min försats med — vad det verkar som.
– Mmm... såja! Duktig pojke.
"Äsch... måste hon verkligen tala till mig på det sättet? Jag är ju 22 år gammal, inget barn liksom."
Men jag fortsätter slicka henne — tills hon blir smått andfådd och knäna nästan håller på att ge vika.
– Okej, raring! Det räcker. På dina fötter.
Det är en lite annorlunda stämning nu än vad det var från början. Fast jag reser mig upp och gör som hon säger.
"Det här är ju trots allt vad jag vill" intalar jag mig själv.
Hon lägger sig ned på rygg i sängen och gör tecken åt mig att komma.
Det blev kanske inte lika mycket förspel som jag hade hoppats på men det gör inget för min försats och hennes nektar är bättre än något annat glidmedel.
Så med bara sina strumpbyxor, strumpebandshållare och högklackade skor kvar, tar hon mig i sig.
I rummet är det mörkt.
Månskenet skiner genom gardinerna.
Det sträcker sig över hennes bergstoppar och snuddar vid hennes springa.
Hon är som en silhuett. Jag med.
Jag smeker henne försiktigt på kinden.
Här är hon. Denna drömbrud, denna femme fatale. Som jag så länge från fjärran betraktat.
Och vars skönhet inte går att förneka vare sig på långt eller nära håll.
Och på tal om skön, hur skön hon är!
Så varm.
Så mjuk.
Så mottaglig.
Mycket likt hennes läppar.
"Åh min pojk!" gnyr hon.
Vi pussas.
Hon stönar.
Vi pussas. Om och om igen.
Och stönar.
Sveper snart sina ben runt mig.
– Vänta, mamma! Jag tror att jag är på väg att komma!
– Det är okej, älskling! Fyll mamma!
"Älskling!"
"Åh! Det här är ju bara för mycket!"
"Mmmhhnnng" – är det ljud hon ger ifrån sig när jag kommer.
Och målar hennes insidor vita. Som Dovers vita klippor.
Jag kollapsar. Omgiven av värme och fint inbakad med hennes armar svepta omkring mig.
Hon stryker mig i håret.
Pussar mig på pannan.
– Så fin du är min pojk!
– Pojk, mamma? Och ändå låter du dig överrumplas av din lilla kåtbock.
– Hyssch, älskling! Förstör inte stunden nu.
Kommentarer