Rebecka, 32 år, arbetade natt på ett stort regionsjukhus. Hon var en erfaren sjuksköterska, duktig, omtyckt – men rastlös. Nätterna var långa, korridorerna tysta. Hon bar sin vita rock med stolthet, men under ytan brann något. Något förbjudet.
Det började med ett meddelande på hennes skåp. Inget namn, bara en handskriven lapp:
"Du har vackra händer. Möts vi i tvättstugan – klockan tre?"
Hon skrattade först. Men när klockan slog tre, smög hon dit ändå. Och där började allt.
Det var något särskilt med sjukhusets tvättstuga. Doften av tvättmedel blandad med hett ångande fukt. Rebecka stod där i sin underklänning. En mörk gestalt gled fram ur skuggorna.
– Har du varit en lydig flicka? viskade rösten bakom henne.
Hon svarade inte. Hon blottade nacken. Snart var hon tryckt mot tvättmaskinen, andetag i örat, händer överallt. Ingen såg dem. Bara ljudet av tumlare, gnissel och hennes stön.
När hon kom, var det med ett skrik in i en handduk. När hon vände sig om, var han redan borta.
På golvet låg en ny lapp:
"Nästa gång: källaren. Nyckeln finns i lådan märkt 'Sterilt'."
Rebecka öppnade dörren med nyckeln märkt “X”. Hon klev ner i en annan värld. I skenet av rött ljus stod britsar, speglar och kroppar. Vårdpersonal från hela sjukhuset – alla del av en hemlig klubb.
Hon blev kvällens attraktion. Bunden. Slickad. Smekt. Beskådad. De använde stetoskop som leksaker, handskar doppade i olja. Hon förlorade sig i det. Varje beröring brände. Hennes kropp blev offentlig egendom – och hon älskade det.
– Du är redo att leda, viskade kvinnan med piskan.
En vecka senare var det Rebeckas tur att styra. Hon stod naken förutom ett halsband som sa “Drottning”. Hon valde sina offer – fyra kollegor – och ledde dem i lekar av makt, njutning och fullständig underkastelse.
Alla löd henne. Hon smekte, dominerade, belönade. Rummet doftade sex och desinfektionsmedel. En kirurg låg med ansiktet mot hennes sköte, fastbunden och salig.
När kvällen nådde sin höjdpunkt satt Rebecka i en gynekologstol, med två händer i sig och ögon som glittrade av makt.
– Jag är inte bara sjuksköterska längre, viskade hon. – Jag är legend.
Rebecka visste att detta var sista gången. Klubben skulle stängas, folk började viska. Men hon ville ha ett sista minne.
Hon bjöd in dem alla. En natt utan regler. De kom – maskerade, kåta, hängivna.
Och den natten blev ett monument av passion. Skenor blev handfängsel. Värmelampor skapade glansig hud. Stetoskop pressades mot bultande hjärtan – och lår.
Rebecka lät sig själv försvinna i njutningen. De dyrkade henne, tog henne, bar henne genom rummet som en levande bägare av åtrå.
När gryningen kom låg hon ensam kvar på britsen. Svetten torkade långsamt.
På dagen var hon åter sjuksköterskan Rebecka – kompetent, snäll, professionell.
Men på natten?
Hon var ett levande minne av vild, förbjuden extas.
Slut.
Kommentarer