Skogsstigen slingrade sig fram som en smal åder genom det gröna. Han, hans vän Kent och Kents mor vandrade tillsammans. Det var slutet av juni och förmiddagens ljus sökte sig genom bladverken. Luften doftade av varm jord och något sötaktigt från vägkanten. Långt därborta syntes en glänta där fälten låg öppna.
Han gick bakom henne, så att varje steg hon tog blev en rytm som han anpassade sig efter. Hennes konturer fyllde bilden.
Bergsprängaren skar genom skogsluften, som hon dinglande bar med sig. — Sextiosju, sextiosju, vart har du tagit vägen nu? Orden ekade mellan stammarna och småstenarna. Så tvärt utbrast hon: — Kom igen nu grabbar: sextiosju, sextiosju, vart har du tagit vägen nu. Sextiosju, sextiosju, vart har du tagit vägen nu.
De sjöng med, och hon vaggade med höfterna. Den tunna sommarkjolen följde konturerna av hennes kropp. Hon var som ett storsegel, en hägrande dröm.
Minnet av kvällen låg kvar under hans skinn. Han hade lagt örat mot väggen intill hennes rum veckan innan, och därifrån hade ljuden kommit: långa suckar och stön. Rykten om att hon varit lättfotad hade florerat, men han hade inte tagit någon större notis om det. Någonstans eggade det ändå. Han kunde se denna otroligt sexiga kvinna ligga och jämra sig av kåthet. Hon hade en fin kropp trots sin ålder. Han skulle gissa att hon vägde 50–60 kg, var alert i kroppen, med lagom stora bröst och tydligt markerade bröstvårtor.
De gick genom ett parti där marken var mjuk av barr och mossa. Små solstrimmor bildade upphöjda fläckar över barrträd och ormbunkar. Hela stigen mellan världarna var surrealistisk. Det var som om skogen själv sjöng, som om träden dansade berusade i den lätta vinden.
Han gick bakom henne, i smyg studerande. Hur kjolens tyg spändes över höfterna, hur det gick att skönja stringtrosan, hur den gled in mellan skinkorna.
Skogen öppnade sig långsamt. Granarna gav plats åt lövträden och ljusets vågor över marken. Ett stilla vinddrag från en liten bäck vid sidan om stigen fyllde hans näsborrar med fuktig, sval, nästan metallisk luft som blandade sig med jordens sötma.
Torpet från en gammal tid. Deras sommarställe var magiskt. Pelargoner på trappan, fruktträd vars grenar sträckte sig över gräsmattan och målade skuggor. En liten rad förvildade rosor växte intill en stenmur; några blommor hade slagit ut, kronbladen mjuka och sköra.
— Ska vi fika? frågade hon utan att titta åt deras håll. Ljuset föll varmt; det luktade av solvärme och träkol. Hon fyllde deras muggar med kaffe, och när hon räckte över hans kopp möttes deras fingrar kort, en nästan obemärkt kontakt som sände en liten elektrisk stöt genom hans arm. Han drog inte genast bort handen, och hennes blick mötte hans. När hon förde muggen mot munnen såg han hur halsringningen i klänningen gav en skugga över bröstet, och hur en liten pärlring i örat glimrade när hon svängde på huvudet. Varje detalj fick hans hjärta att slå.
Efter fikat föreslog Kent att de skulle gå ner till sjön. Det fanns en liten badvik bakom torpet där vattnet låg stilla. De följde en smal stig som ledde ner genom en liten hassellund. Marken var mjuk, nedfallna träd och svala vindar med doften av vatten. Ljudet från deras steg blandades med fågelsång. För varje meter mot vattnet ökade hans inre spänning.
Vid sjön var vattnet blankt, en spegel som fångade himlens ljus och träden så ståtliga. Torpet kastade rodnader över ytan. De la sig på filtar på strandkanten. Kent doppade fötterna, kastade stenar och skrattade åt sin egen skicklighet när stenarna studsade över vattnet. Hon låg bakåtlutad, händerna bakom huvudet, och hennes klänning gled upp lite i midjan och solen torkade droppar på hennes ben.
Det var den här stunden, när avståndet mellan deras kroppar minskade och skuggorna flöt mjukt fram över dem. Hon lutade sig sakta fram för att plocka en blomma och lät sin hand röra vid hans arm. Beröringen var varm, den gjorde något i honom: en underström av medvetenhet att hennes närvaro inte bara var vänlig.
När de gick tillbaka mot torpet var hon något framför honom. Han gick långsamt för att inte tränga sig för nära men aldrig heller långt bort. Skymningen föll långsamt; det var mer som om ljuset bara drog sig tillbaka i små, värdiga steg. Doften kom med kvällen, varm kåda, fuktig jord. Några myggor började sin färd mot deras hud.
I dörröppningen stod hon och såg ut mot vägen. Hennes profil var en mörk skugga mot fönstret. När hon vände sig mot honom var det som om ögonblicket dröjde; hennes blick vilade mot hans ansikte, och han kände i hela kroppen hur den följde varje linje och stannade vid hans bröst ner mot byxornas gylf. Hon rodnade lätt och flackade med blicken.
— Vill du stanna över? frågade hon plötsligt, utan någon tvekan i rösten.
— Gärna, svarade han.
Efter maten satte de sig på verandan. Kvällen var mjuk och ljum. En uggla ljöd långt bort. Vattnets knappt hörbara andetag mot stranden förvandlade allt till ett lugn. De talade om allt och ingenting. Kent pratade om sitt jobb i stan, hon berättade små anekdoter om trädgården och sina grannar, och han höll mest tyst, njöt av att lyssna. Varje gång hon skrattade drogs hans tankar närmare henne. När hon lutade sig fram för att torka av en kopp såg han hur musklerna i armen spändes – hon var vacker.
När Kent drog sig tillbaka för natten blev han kvar. De stod i kökets varma ljus, och innan dörren stängdes bakom honom var det som om hela huset höll andan. Hon stod kvar i dörröppningen, som om hon övervägde något. Han gick fram, stannade en bit ifrån, och såg hur hennes ansikte lyste från oljelampan.
— Vill du se mitt rum? frågade hon, och i frågan fanns något oförberett. De gick upp för den knarrande trappan och spjälorna viskade i vinden. Hennes sovrum bar på en doft av parfym som blandades med tallbarren från det öppna fönstret som stod på glänt. Nattluften rörde vid huden och fick håren på hans armar att resa sig. Det fanns en intim tystnad som rörde sig.
Hon satte sig på sängkanten och såg på honom. I det ögonblicket fanns ingen tvekan. Han kände hur han drogs till henne, som om gravitationen i rummet ändrat riktning. Hennes våta blick sökte sig ner mot hans stånd, som tydligt syntes genom byxorna. Bröstvårtorna spände hårt genom tyget. Han hörde hur hon andades tyngre och tyngre, hur rummet fylldes av en söt, syrlig doft när hon särade lite på benen. Hans blick sökte sig in mellan låren, och han kunde för ett kort ögonblick se hur trosorna gled in mellan blygdläpparna. Hur hennes blick glödde.
Hon slet tag i hans tröja och drog honom mot sig. Varje muskel, varje nerv i hennes kropp skakade. Hans händer smekte långsamt hennes höfter. Hon kastade huvudet bakåt, halsen naken i sin röda låga. Han höll fast henne och pressade henne ner mot madrassen. Hennes andetag var korta och tunga, och hon stönade lågt när handen letade sig upp mellan låren in mot den svarta stringtrosan som hade sugits in i fittans ångande gap. Han kände hur hon famlade efter hans kuk. Hon smekte honom utanpå byxorna och stönade allt högre när han sänkte dem och grep hans hane.
Med sin spröda, ivriga hand sände hon vågor av glödande lust genom honom. Hans fingrar gled in mellan tyget och det öppna skötet. Åh, när han följde skåran upp mot hennes svällande, hårda klitoris kunde han känna hur det rann mot hennes hand. Han såg flamman som brann, en låga ner på halsen som spred sig in under kjolen där brösten nu var hårda och vassa. Hon viskade mot hans öra:
— Knulla mig, knulla mig, snälla. Knulla mig tyst, ingen får höra.
Han drog kjolen över magen. Hon särade och skakade. Han förde munnen mot henne och slickade mellan tyg, skåra och klitoris, lät tungan leka i vätan mot anus.
Åh, hur hon cirkulerade nu med underlivet. Åh, vad hon rann och kokade. Åh, hur hon stönade och gnydde. Han backade tillbaka, tog av sig byxorna. Han ställde sig på knä och förde in sin kåta kuk. Han såg hur fittan blötte toppen på ollonet och hur flödet från henne rann mot anus ner mot lakanet. Hon tryckte fittan allt hårdare mot kuken, och han såg hur den ljuvligt gled in. Hans stötar blev hårdare och djupare, naglarna rev in i hans axlar, höfterna följde hårda, rytmiska rörelser. Doften av svett, parfym och varm hud fyllde rummet, som lågor, skuggorna dansande på väggen.
Kommentarer