-
10 years ago
Re: Dominans/undergiven
Hej folk,
nu är det funderingsdags igen.
Är det någon mer än jag som inte är inne på det här med dominanta lekar, att en part är dominant och den andre undergiven? Jag kan i och för sig förstå lockelsen med det, alltså jag kan se vad som skulle kunna vara givande också för mig om jag någonsin (med rätt partner) utforskade det hela. Och långt innan jag läste mer om det på nätet så förstod jag, instinktivt, hur det skulle göras på ett bra sätt samt hur maktförhållandet i sammanhanget verkligen ser ut.
Men jag har inte känt någon riktig lust att utforska det vidare. Min erfarenhet är att riktigt njutningsfullt sex händer när bägge parter båda två jobbar på och anstränger sig för varandras njutning :-D (jadå, jag skriver här ur "två personer", för enkelhetens skull) Sedan är jag inte främmande för att vid tillfälle säga åt min partner att "nu lägger du dig ner och bara kopplar bort allt och låter mig få tillfredsställa dig"... och då tar ju jag tillfälligt makten över "spelet" litegrann. Men det kanske ändå inte faller in under kategorin dom/ug?
Dock är jag inte vidare trakterad av förslag som "du styr mig och säger åt mig exakt vad jag ska göra punkt slut" liksom. Nej, som sagt, bra sex är för mig en fråga om samarbete. :-)
Men vad tänker du? Om du är inne på dom/ug, vad är det i det som tänder dig? NYFIKEN!! :D
Kramar från
ett snövitt
Dalarna
120 1 3 years ago -
10 years ago
Hur kan man bli så slut...
i hela kroppen och knoppen efter den urladdning som ett rejält gråtanfall kan innebära?! Kan någon förklara det för mig tacksåmycketdetvarsnällt.
Jag såg A&K på stan fredag kväll just som jag kom ut från Hemköp cirka tjugo i tio. (För den som undrar: "Magplasket" i den brytningen med dåvarande raringar fick mig att gå på pumpen ganska rejält i början av juni) Jag skyndade på, klarade mig ända hem.
Chockad över att se dem för första gången på flera månader. Rädsla över att bli sårad igen. Rädsla för att känna mig sådär ledsen och förtvivlad och usel och frustrerad och dum och förjävlig igen. Men det som nog främst kom över mig när jag väl var hemma igen, tackochlov bor jag rätt nära stan, var sorg... en stilla sorg för att jag inte får träffa mina underbara älskare igen och att de inte får träffa mig. Sorg för att det hela är så förbannade onödigt.
Nu kan jag berätta för den som undrar; jag ÄR vid rätt god vigör ändå. Chocken över det plötsliga återseendet har lagt sig, jag är helt slut inombords och jag vet att när jag vaknar upp i morgon kommer det hela att kännas som en ond dröm. Ibland måste saker och ting få lov att koka över och då måste måste måste det hela tillåtas pysa ut i en rejäl gråt.. så att man blir av med det. På så vis är nämligen livet och människan konstruerad; tiden och våra minnen är barmhärtiga mot oss och slipar för varje dag ner den där eggen så att den till slut blir för skämd för att kunna smärta oss och göra oss illa något mer. C'est la vie, som fransosen säger. C'est la vie...
En oväntad liten epilog, ja se där....
Vid outtröttligt gott mod och med mängder av god kärlek i minne och i sikte
/Miss Red 114 1 3 years ago -
10 years ago
Närhet.
Jag när en liten dröm...
en fantasi. Det är sådant här jag dagdrömmer om, kan jag avslöja. Faktiskt!!
Jag vill ha dig för mig själv, liggande tillsammans ovanpå en säng, med alla kläder på. En lagom mjuk, skön, varm säng, med kuddar och filtar att göra det skönt för sig och att kura samman under i lugn och trygghet och ro. Två varma människor med bultande hjärtan och sköna famnar som kryper samman och håller om, trasslar in armar och ben, som lägger sig tätt samman och är mätta och loja och belåtna med sig själva och med världen. Att krypa samman för att bara vara nära och njuta av den närheten, den ordlösa kommunikationen som blickar och hastiga ömsinta kyssar ger, den där obeskrivbara känslan av din kropp mot min, dina smekningar på min kind, dina vackra ögon fångade av stundens allvar och kärlek och lek och njutning. Att jag får ta in dig, hela dig, från topp till tå, med alla sinnen jag kan uppbringa och kanske några därtill... snusa in min näsa intill din hals. Känna din varma hud med mina läppar. Höra dina andetag. Smaka en hastig innerlig kyss. Få försvinna en stund in i dina talande ögon, de som vanligen ler lite spefullt eller bara talar om att du finns och att du tycker om mig eller grunnar över världen.
Innerlig närhet. Få koppla bort hela vida världen runt omkring för några ögonblick och bara försvinna in i varandra, med ett ben tungt men ändå oerhört skönt vilande uppepå mitt eget ben och den där vissheten om att du och jag, är här, nu, tillsammans, och vi njuter av den här stundens vila och kärlek. Det kanske handlar om ett par timmar en söndagseftermiddag när ingenting annat brådskar eller är viktigt. Det kanske slumras en stund. Eller så kanske kelandet hettar till och övergår i hångel och härlig älskog innan vi somnar en stund i varandras armar.
Närhet. Den där kärleken som övergår alla ord. Att få visa precis hur kär du är mig och inte bara säga det till dig.
Det är vad jag drömmer om. Bland mycket annat, givetvis. 78 0 3 years ago -
10 years ago
Cute_Pazuzu F38
har för övrigt ett av tidernas finaste, varmaste hjärtan
och är numera också träffad RL-kompis!! Fröken BiBi (eller "Red" som jag också kallas mellan varven) hade den enorma äran att bli nedbjuden till Cute_Pazuzus hemstad för att tillbringa* Kulturnatten tillsammans med henne förra helgen. Nu låter "att tillbringa natten tillsammans" långt mer ångande hett sexigt schnussskigt än det var. Smek förekom, men mellan undertecknad och Cutes två gosiga och vackra husdjur. <3
Man kan nämligen finna kompisar på ett ställe som detta. DET visste du inte, va? :-D
Jag kände mest
för att skryta lite.
Faktiskt... :-D
(Redigerat. Jag insåg helt plötsligt att ordet "överantvarda" nog hade en annan betydelse när allt kommer omkring, därav ändringen vid *)
191 3 3 years ago -
10 years ago
Helgen
Jag åker till Raringar!!
Stannar över natten och oh ja, sover i egen säng i eget rum, men innan sova inträffar... *suckar lyckligt* ...en maaassa gos med tvåbenta. Och klappa smeka och klia fyrbenta, icke att förakta.
Jag ville faktiskt bara få skryta litegrann. Värre var det inte. :-D
The world:
envy me! 125 2 3 years ago -
10 years ago
Angående mitt kontaktsökande här och alltför unga människor.
(Saxat ur ett mail)
Bah... två ungtuppar har kontaktat mig här på K6 och sagt hej.
Men jag är inte intresserad av 20-22åringar, eller knappt ens folk under 30. Det jag finner attraktivt hos människor är insidan, att man har hjärte- och hjärnkapacitet och använder dessa, samt sådär skönt äkta "jävlaranamma", med glimten i ögat och med medvetenhet om sitt eget och andras värde - kort sagt Äkta Självförtroende - och sådant finner jag tammesjutton aldrig hos alltför unga människor.
ÄKTA livserfarenhet tycker jag kommer sig av att ha levt och upplevt, trillat omkull och klarat sig upp på fötter igen. Nej, jag är inte intresserade av att vara intim, varken själsligt eller fysiskt, med alltför unga människor. Jag tror t.ex. att jag aldrig skulle kunna bli kär i någon alltför ung, just på grund av deras ungdom. Men men... man ska aldrig säga aldrig.
Sedan har jag riktigt goda kompisar
som är en sisådär tjugo år yngre än mig, 1
men DET är en helt annan grej.
(Och undantag från min åldersbegränsning finns. Faktiskt. Eller hur, Johan? ;-D)
185 0 3 years ago -
10 years ago
Efter magplasket. Det tar sig...
...så sakteliga.
Efter att ha parkerat sig i nedfällt läge i snart två månader har mungiporna äntligen börjat lossna... ett andra litet trauma, denna gång involverande en familjemedlem, men som fått sin lyckliga upplösning gav faktiskt lite perspektiv på tillvaron - en som ändå ÄR rätt så god.
Men det är ju ändå så att man känner det man känner. Också när man är ledsen så måste man ju få vara just det, eller hur? Man måste få vara det och genomleva det, en dag i taget, för att rätt vad det är så känns det lite lättare i hjärtat, i kroppen, i mungiporna. Det hindrade inte att jag tills för några dagar sedan faktiskt fräste åt mig själv för att jag var så trött på att vara trött på mig själv att jag bara går och är oglad hela förbannde jävla tiden. Och när man är trött på att vara trött på sig själv, ja då jävlar ÄR man.... långt gången.
Jag talar givetvis om tiden efter mitt Magplask (se förra blogginlägget) den nionde juni. Man kan stå och skrika sig hes, hjärnan är så förbannade trött på hjärtat som bara suckar, men hjärtat lyssnar inte. När har någonsin ett hjärta lyssnat på förnuftet? *ler brett*
Får jag säga det en sista gång?! Får jag? Jag får? Detta är mitt utrymme, vem kan hindra mig ;) Nå, det ligger ett visst värde i att göra det här och då tar jag väl och gör det då.
- Jag saknar dig. Jag saknar er. Det gör jag. Ni är helt fantastiska människor vilka jag önskar allt gott. Jag saknar ändå mest DIG, saknar våra långa nätter bubblande via Fejjan. Jag saknar hastigt möte för kram eftersom vi inte setts på en vecka. Jag saknar ditt leende. Och kropp. Och kyssande mun. Och slickande tunga. Och underbara kuk!! (ÅH!) Och att spela kort på tre, älska på tre, snacka på tre. Saknar att hångla med henne, att kyssas långsamt och njutningsfullt, bli bultande het i fittan och bara längta efter mer. Men mest saknar jag dig.
Fast jag har fått lite distans nu... fördel tid som går. Ja, jag saknar. Men det är okej. Det är verkligen det (jag lovar, Paz och Jeb :-))
En sista sak bara. Han klippte pangbom, jag fick ingen chans att skriva till honom. Jag skrev dock till henne och fick svar innan vi också avslutade. (notera skillnaden i ordbruk här, det visar nämligen på något) Eller jag avslutade, det kändes för jobbigt att se hennes statusuppdateringar efter "klippet".
Nu till min fundering och nej, jag har redan bestämt mig för att INTE skicka det där sms-et jag har gått och funderat på. Säga typ "saknar dig, önskar er allt väl, ville bara få säga adjö". Som jag skriver här och nu, funderar igenom det här, så inser jag bara ännu mer att det är en dum idé.
Däremot fruktar jag lite den dag i framtiden då jag råkar se någon av dem. Nejdå, inte "pinsamt". Sådant sysslar inte jag med. Men "hur kommer det att kännas?" DEN frågan skrämmer mig en aning...
Ta vara på varandra. Vi är, ALLA, långt mycket mer lika än vi går runt och tror.
Från ett
sommargrönt
Dalarna
//missRed 162 0 3 years ago -
10 years ago
Magplask
Det känns som att jag har glömt bort hur man ler...
Det är nu över en vecka sedan. Rader i ett mail. Svarta krumelurer på en skärm. Så oskyldiga, så intetsägande var och en för sig, men sammantaget... Du vet den där känslan av hur botten bara faller ur magen och försvinner. Visshet. Vill inte men hej, där är den. Ett svagt ilande i armarna till och från, det har också visat sig vara ett tecken, jag känner det nu bara jag skriver om det. Sorg. Förlust. Sorg!!
Jag saknar dig. There, I said it!! För första gången på denna vecka, lite mer... jag har gråtit, men inte pratat om det. Inte med någon. Ja, jag saknar nog er också, men mest dig. Botten faller ur magen lite då och då. Stundvis kan jag känna mig som vanligt, särskilt i samband med hobbyn och folket där. Men annars...
Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.
Jag hade glömt hur det känns. Jag hade ärligen och uppriktigen glömt att det kunde göra så ont. Eller ja, jag har varit värre däran, det skall gudarna veta. Den här känslan... fan om den någonsin ändras. Som sagt, magen värkande tom (kärlek och sorg sitter tydligen inte i hjärtat utan i magen) och sen munnen... mungiporna som har bestämt sig för att parkera sig i nedfällt läge, tunga som betong.
Det här kommer att ta tid. Det får ta sin tid! Jag vill trycka FF redan nu och få det gjort, överstökat, men det går inte. Det måste få ha sitt förlopp.
DUMHUVUD!! Allrakäraste dumhuvud, fanihelvetesjävla SKIT!! Ja, jag skäller på er båda två. På mig själv? Nej. Ärligen inte alls.
"I really feel
that I'm losing
my best friend.
I can't believe
this could be
the end"
Under tiden så tröstar tanken på Raringarna något enormt. Åh så jag litar på dem!! J. som aldrig skulle låta bli att genast säga exakt vad hon tänker och känner när (om) något skulle vara fel. Och så T... jag har inte ens berättat för dig vad som hänt!! Jag har inte... varit redo. Vad gjorde jag utan?? Jag vill inte veta.
Jag längtar till helgen så att jag nästan dör nu. Jag vill bara krypa in i din famn och bara vara. Få bli hållen. Få bli tröstad. Bara tanken på att söka tröst och att få låta dig trösta mig - det är stort, för tröstlösa jag.
Jag saknar honom. Men man lär så länge man lever. Se där, en silver lining. 132 1 3 years ago -
10 years ago
Jag älskar att SE på dig... har du möjligen märkt det? O:-)
Jag menar, är det MITT fel att du är så förbaskat go'??? :-)
Tisdags kväll, jag såg till att bli avsläppt vid ditt hus. Det var bara någon enda timme kvar tills jag visste att du skulle iväg, men hej... stanna till och snacka lite, få en kram och bara ses lite? Det är banne mig inte så "bara".
Det var nog de läckraste par kallingar jag har sett på länge. Rödvita, randiga. (Ser du hur jag ler bara vid tanken?) Du var till min förvåning ensam hemma. Det är alltid härligare att vara tre men två går inte heller av för hackor, no sir!
Mötas i köket, kramar kyssar, händer innanför blusen smeker mjukaste huden i det kända universum. "Ska vi fortsätta här eller där inne" med hänvisning till sängen tre meter bort. Behövde du ens fråga?? Hjärtat?
Men via badrummet och duschen... och tvättade nedre regioner, mjukt varmt vatten, skönt att få bort svetten från teaterrepet... Du avlöste mig där. Innan jag gick och lade mig, naken och hjälpligt torkad, i sängen, fingrade lite i svullna vätan, njutande stunden ögonblicket av väntan i sig...
Att se denne underbare man... få njuta av anblicken, få se hela fantastiska du med det härliga leendet, den långa smekbara ooooohhhh så smekbara kroppen... så lent och varmt och kärleksfullt och så sagolikt vacker, precis som du är. Jag njöt av anblicken ett extra litet dröjande ögonblick och du flinade "du gottar dig" och det gör jag. Verkligen! Vet du vad? Jag kan inte hjälpa det... för ÄR det mitt fel ;-) att du är så förbålt go'?
Tre månader nu... och tanken svindlar fortfarande inför vad som förhoppningsvis kommer att få fortsätta att vara långa år framöver. Men en dag i taget... en dag... i taget.
<3 Underbaraste!! <3
Slösa inte
bort varandra
i
onödan!!
Ibland kommer
inte
"i morgon" 107 1 3 years ago -
10 years ago
>kärlek<
Vet du vad? Man kan faktiskt, på sajter som denna, finna människor som bara är de underbaraste i hela vida världen. Människor som är helt fantastiska precis som de är, de blir snabbt älskade vänner och man har massor av vettigt gemensamt och man kan snart bara inte få nog av varandra... varken av tankar, funderingar, skratt och allvar eller av sköna härliga mjuka lena smekbara kropparna.
Jag har funnit vänner för livet här.
Det är tidigt, jag vet, men kompanjonskap, vänskap, tillit, acceptans, denna otroliga acceptans som är så innibomben viktig - av dig själv så som du är men också av dina medmänniskor - kan kanske leda vidare... till varmare och djupare känslor. ...vart man sedan tar vägen tillsammans, det visar sig med tiden.
Det är stort. Det är skitstort. Det är så stort och så omvälvande att jag inte har tagit in det hela än. Okej, det ÄR rätt nytt, det skall erkännas. Men det börjar sjunka in... bitar här och bitar där. Jag tror jag är lite, lite rädd för att låta det hela bli för verkligt för fort, jag vill ta det en liten bit i taget. Skulle jag kunna och/eller tillåta mig själv att ta in det stora varma allt på en gång riskerar det hela att överväldiga mig och förmodligen få mig och mitt hjärta att spricka av lycka pang bom poff... och hela jag får skrapas ner från väggarna och hällas i lämplig kista för direkttransport till körrgårn... vilket enastående död, i sanning... men något förtidig om du frågar mig...
En innerlig kram på tre en söndagsmorgon kan förändra hela världen. Två ord välta tid och universum över ända. Ett lugnt accepterande, tagande av dig själv så som du är, kan få dig att falla samman i en ynklig, kvidande hög och ingenting är någonsin mer som det var.
Trettionio år gammal lär jag mig fortfarande om Allt i livet och universum. Tillit och acceptans har varit några av mina svåraste läxor att lära: jag är inte klar med dem än, frågan är om jag någonsin blir det. Men jag har börjat... jag har börjat våga lita på, börjat öppna upp. Än så länge har ingen sprungit skrikande härifrån.
Aaaaahhh... det är stort. Det är jättestort.
Tillägnat lovers och raringar.
Med kroppar och hjärtan
som förändrar mig
och
hela min värld. 90 0 3 years ago -
10 years ago
Hugskott och livsfilosofi
TOKFRANS! <3 ...men det är nog så - lika barn brukar leka bäst.
Jag reste mig för att göra underbara dig sällskap inne i sängen igen då tanken plötsligt slog mig; TÄÄÄNK att få skriva en statusuppdatering på Fejjan under tiden jag blir knullad!! :-D
Fånigt, jag vet. Ooooj vad jag vet. Men du hakade på, på en endaste sekund och ett i mitt tycke rätt oskyldigt "good night loooovers" skrevs och postades rätt in i den intet ont anande cybervärlden under tiden som ett stycke kär, styv, otroligt skön kuk bearbetade och smekte min blöta, heta, alltid längtande efter mer fitta inifrån.
(tankfull paus)
Det är precis så, som DiLeva så klokt uttryckte det, att vi har bara varandra. Och vilka ska vi leva för om inte varann?
Kram till alla underbara lovers där ute.
Inte bara mina, utan till alla ni som ÄR lovers.
Ni är inne på helt rätt spår; därom är jag fullt och fast övertygad. 90 1 3 years ago -
10 years ago
Saxat ur mail till en älskare
Jag ÄLSKAR min kropp!
Har jag nämnt det?? Nej, det har jag nog inte. Men jag gööör det. Jag älskar den, precis som den är, med allt den är. Okej, den kräver rätt stora jeans, som exempel. Men det är bara detaljer.
158 0 3 years ago
Min poäng är: min kropp är underbar och den får mig att känna underbara saker!! Känslor! NJUTNING! Underbar, sagolik, i sanning otrolig njutning...
Bonusen: den kan få någon ANNAN att OCKSÅ känna njutning... *dör nästan av lycka*
-
10 years ago
Tidens tecken?
Fascinerande.
Sprutorgasmer efterfrågas. Styvnande bröstvårtor bevisar hennes kåthet. Senast såg jag en nipple pump, komplett med några plastringar vilka då skulle träs över den upp-pumpade bröstvårtan så att (gissar jag) erektionen på densamma skulle bibehållas och fotot på förpackningen porträtterade utan tvekan en kvinnas behag.
Hur tusan tänks det egentligen? Män är män, med mäns fysiologi. Kvinnor är kvinnor, med kvinnors fysiologi!! (JAAA, undantag finnes från dessa normer, häng med här nu, tack)
Finner den genomsnittlige heterosexuelle mannen dessa typiskt manliga fysiska prestationer/sensationer sexiga hos en kvinna? Seriöst???
Nej nej nej... jag är ingen rabiat någonting som hatar något. Jag är bara oroad av tecknen som enligt min uppfattning pekat åt hållet "kvinnor skall inte vara kvinnor utan vara som män" och det hållet är jag fantamej inte glad i. Jag ville bara få det sagt.
Ha det gött.
JAG... är kär <3
Det säger jag BARA för att få skryta lite 77 0 3 years ago -
10 years ago
My take on polyamory
Först och främst, ha i åtanke att jag bara är i början av min resa som poly än så länge. Jag kom till insikt om detta så sent som i somras, jag har förhållanden <3 men vi är bara i starten av det härliga... Okej? Det finns andra som varit med längre och har annan syn på det hela, andra och fler erfarenheter. Jag kan bara berätta vad jag tänker.
Först termerna: skilj på poly-amorös och poly-gami. Poly-gami = månggifte, något man förknippar med religiösa grupper i t.ex. USA, och då det är en man, flera hustrur, mannen härskar. Oinskränkt, vill jag påstå. Bläääh!
Polyamori... :-D Amor = kärlek. Många eller flera kärlekar. Viljan, behovet, förmågan att ha flera relationer samtidigt. Också om man vid tillfälle bara har en raring, är man ändå polyamorös så länge man själv har det behovet.
Det många fastnar på angående poly (jag talar om AMORI så länge jag inte skriver något annat efter denna punkt) är sex, sex och åter... ja, sex. Många tror också att "jaja, detta är ju bara en ursäkt för att få knulla runt med andra". Eller "ingen är seriöööös, kom igen va" Sådant gör mig vansinnig. =) Faktiskt!!
Det de flesta missar är att det faktiskt handlar om relationer. Verkliga relationer, precis lika verkliga som vilka andra (monogama) relationer som helst.
Normen är två personer, exklusiva, punkt. Ägande. Kontrollbehov? Jag måste vara ALLT för min partner. Min partner måste vara allt för mig. Nu kan det ju givetvis vara så att båda vill detta och inte vill något annat!! Men när VILJAN går över till att bli ett MÅSTE och en (i mina ögon) begränsning??
Jag kan vara, och ÄR, romantiskt involverad med fler än en människa. Jag kan alltså vara kär i en person och förälskad i en annan. Jag lovar!! Uppriktigt och ärligen. Det kräver mer... av allt, egentligen. Mer tolerans, mer PLANERING!! Det är heller inte utan sina speciella problem, svartsjuka är faktiskt ovanligt... men det förekommer givetvis. Det tillkommer fler relationer där man bör kunna kompromissa om fler saker. Det är större risk att få sitt hjärta krossat med. Erkänner!!
Men... jag har också långt fler fantastiska och unika tillfällen till kärlek, förälskelse, sex, roligt, allvar, kärlek... *suckar lyckligt* STÖD i livet!!
Och jag behöver inte "äga" min partner. (Jag är hetero, sträng taget, så jag benämner honom "honom" nu) Jag är faktiskt så trygg i mig själv och i oss att jag blir glad när han finner en till lycklig förälskelse. Varför inte?? Han mår ju gott av den! :-D Lika väl som han blir glad när jag finner en människa jag blir förtjust i... En ny relation KAN ju ersätta en gammal!!! Men det MÅSTE INTE prompt. Inte så länge viljan och kärleken finns kvar.
Ett annat scenario handlar om en polyamorös människa som finner kärleken i en person som inte alls kan tänka sig det minsta lilla åt det hållet. Polyn (förlåt!! XD) kan då välja att lägga band på sig i sin relation, att lova vara sin partner exklusivt trogen och hålla det. Detta gör, enligt mig, inte den polyamorösa männisan mindre polyamorös för det. Man är den man är, sedan hur man väljer att agera ut sig själv eller ej är ett val. KUNDE folk förstå att polyamori inte är ett VAL utan de facto HUR MAN ÄR... skulle världen bli lite enklare att leva i. Huruvida en människa "väljer att vara homosexuell" (etc) eller ej är också det omdebatterat *himla med ögonen*
Att vara "trogen" eller ej... är en så ointressant fråga att det finns inte. Uppriktighet, ÄKTA välvilja, att släppa på sitt ego, lugn och trygghet i sig själv (MINNS: jag talar bara om mig själv och mina erfarenheter och känslor!!) ...sådant låter nog som något otroligt konstigt i relation/relationer. Eller så låter det bara ovant. Men vi existerar. Vi är rätt många. Och vi är seriösa. Vi ÄR dem vi ÄR. Helt enkelt.
Och nej. Jag känner INTE att jag måste frälsa alla andra. Jag är däremot övertygad om att fler människor skulle finna detta befriande om de fick höra talas om det och på allvar kunde överväga om det skulle passa dem! Den stora massan människor kanske, efter övervägande, kommer fram till att "neeej, jag trivs bra som mono" =) och då är det också underbart härligt. Tycker jag!!
Jag har dock kastat av mig en hel del av de "måsten" och "föreställningar om vad jag ska göra, tycka, tänka" jag fått med mig sedan jag föddes och det har varit oerhört befriande. Lite skrajset är det också, oroande, för man blir ju ändå tvungen att tänka till, fundera, bestämma sig på nytt och i processen ingår obönhörligen att man ändras i grunden. Oroande, ja, men däri ligger ju halva charmen.
En hel del tankar, i grunden författat i ett mail till en medmänniska på K6. Jag ÄR rookie! Och jag kanske inte förklarar så bra. Men jag försöker goddamnit!! :-D 118 0 3 years ago -
10 years ago
Hah! <3
Så många oerhört fina och mysiga människor det finns på denna sajt
*ler som en tok* 105 1 3 years ago -
10 years ago
En oerhörd fördel när mailen är nere...
...är, märker jag...
när jag surfar runt bland folket och stunderar foton och filmer och hejdlöst, skamlöst, ogenerat och blir lockad och bultande varm
att jag för en gångs skull kan göra just det utan att under tiden bli DRÄNKT i mail. :-D
There's a silver lining to almost anything
Ciao!!
M. 105 3 3 years ago -
10 years ago
Jo, en sak till.
Efter två, två och en halv månads frånvaro har min SEXLUST återvänt! (and there was rejoycing!!) Hah!
Jag hamnade i en dipp, helt enkelt, när hösten övergick i vinter. Frånvaron av dagsljus är det jag finner svårt med vintern, i övrigt tycker jag hemskt mycket om vinter och i dessa trakter är det som regel en riktig vinter... komplett med snö och kyla. Men mörkret tar på mig... mer eller mindre. Förra vintern hade jag smått hemma, ett par busiga kattungar är kärlek på så många sätt. Vänner hjäpte också till. Men denna vinter var seg...
Nu har livsandarna återvänt. Jag har inte varit deppad denna vinter, vill förtydliga det, bara... varit i en liten svacka. Typ allt har känts som att jag gjort det i uppförslut... förstår du hur jag menar? Nu: nu är vi officiellt "över krönet" på denna vinter, det har inte bara vänt, det har vänt märkbart!!
Behöver jag säga att SEXLUSTEN har varit saknad? Kåt, knullsugen, vill kyssa bröst, smeka fitta och massera klitta... kyssa en blöt kuk, sluka bultande ollon i min mun, suuuuga länge och njutningsfullt... grensla styv kuk, njuta av kontakten mellan min blöta fitta och kuken länge, medan jag kysser hans mun, innan jag sedan låter kuken glida in i mig... bli ännu kåtare och bara... försvinna iväg.
Jag vad ÄLSKAR att vara kåt. Älskar att kåta upp någon annan, att njuta av varandras kroppar och fantasier, att få utlopp för allt uppdämt, att få krampande, underbara orgasmer.... att få ge underbara utlösningar... Älskar älskar ÄLSKAR!! 102 0 3 years ago -
10 years ago
Re: fitta
Vad jag tyckte, tänkte, ville? Ge mig MEEEERA!! I can't WAIT!
Jag äger en själv. Vi har haft en ganska nära relation i alla år, ändå. Undra på, när fingrarna räcker precis så långt.
Känslan och smaken av henne är ändå välbekant. Känslan av en annan fitta... premiären inträffade för tio, tolv år sedan nu. Sedan har åren gått, fort och långsamt på en och samma gång. Sex i mitt liv har varit väldigt sporadiskt fram tills för snart tre år sedan; efter en vändpunkt tänker jag aldrig mer återgå till månader, år, av sexlöshet, helt enkelt. Men tillbaks till ämnet.
Jag har nu smekt ett par stycken till och det bara det senaste halvåret. Det... är ovant. Det känns så underligt att ha de ändå rätt välbekanta konturerna under fingrarna men att ändå inte vara på mottagarsidan och veta hur det känns "inifrån" liksom? Det är märkligt... men härligt. Och en utmaning!! :-D
Jag har också känt andra kvinnofingrar på och i min egen... kvinnokropp: mjukt mjukt mjukt mjukt mjuuuukt!!
Så... helt nyligen, hemma hos Raringar. Vad kan jag säga?? Min beundran för de män som kysst min genom alla åren ökade dramatiskt, jag kan inte säga att jag någonsin tagit lätt på det men efter detta... wow. Förundran, beundran, men också en oerhörd glädje.
Själva KÄNSLAN?! Den fysiska sensationen, i min ände? Annorlunda. Härligt!! Inte alls som jag hade föreställt mig, men bättre... mer... kärleksfyllt. Japp, där kom det. :D Mycket, mycket speciellt... att få göra det. Själva slickandet i sig blev bara en del i ett större sammanhang, med hennes njutning och min egen kåthet allt på samma gång, och sen den härliga kuken som smekte min egen fitta inifrån samtidigt. Hjärtan, raringar, SOM jag tycker om er!!
Men jag vill mer... igen!! Få prova fler kyssar, slickningar... utforska, med syn, fingrar, hörsel. Testa annan ställning, ännu bättre och mer vilsam så man kanske kan fortsätta längre?
Aaaaahhh... Jag skulle så lätt kunna bli beroende av det.
Och jag skall fortsätta njuta,
till döddagar!!
Ciao!
189 0 3 years ago - 9 years ago par för kortspel finns det något par som vill spela skipbo med oss hoppas på tur 210 0 3 years ago
-
4 days ago
Lång sjukhusdag
vaknade upp med mina smärtor. min underbar familj kom in med kaffe o smörgås på sängen. Smärtorna blev mildare av att få i sig det. men jag känner att nu står jag ändå inte ut med dessa smärtor. jag packa min väska o sa hejdå till min familj o sa jag lägger in mig. de önska mig lycka till o jag behöver bara be så kommer dom. jag skrev till min pojkvän att jag varit ledsen sen senast vi sågs o mådde skit pga att han tycker jag ska träna när min kropp säger att jag inte kan. jag sa till han att antingen kommer du inatt efter jobbet o är tillsammans med en tjej som inte kommer träna igen. eller så kan vi gå skilda vägar här o nu, för nu lägger jag in mig på sjukan pga smärtor som uppstod pga träning o stress.han blev rädd o ringde upp mig. han brukar aldrig prata med mig i telefon. det e så sällan så man blir shockad av att se hans namn på mobilen. jag svarade o han sa att han tar gärna ledigt o följer med mig till sjukan o att det gör inget om jag inte vill träna, han vill ha mig ändå. tack för erbjudandet att följa med. men sjukhusvesök e långtråkiga o doktorn brukar bara ge en en Alvedon o sen skicka hem än efter 10timmars väntan. så det känns bara dumt om han missar att jobba pga det. så jag sa att vi ses inatt efter jobbet.jag gick vägen förbi godisbutiken. jag hade planerat länge att köpa ett påskägg till han. så det ville jag inte miss pga min onda mage.så godis o en snusdosa blev det i hans ägg.sen gick jag till spårvagnen. på vagnen kom smärtorna att jag hade promenerat (inte långt, men tillräckligt). jag börja gråta. kvinnan farmför mig i samma ålder fråga hur det var med mig. jag sa att det e lugnt. jag bara ont i magen o ska söka vård, så det är ingen större fara alls, men det gör ont. jag berättade till vänner att jag låg på sjukan. ja de ville oxå komma så klart. men jag sa att jag klarar mig själv o tack för omtanken. jag fick ett rum att ligga i. timmar gick o sen kom läkaren. hon klämde mig på magen så jag tappade andan o spotade henne i ansiktet för att få luft. men hon märkte inte det. men hon såg min smärta. magsyran som är för hög gissar hon på. så lite Omegacol några veckor o min cortison skulle funka bra. så det var bara skicka hem mig. jag tog då mina värktabletter jag hade med mig, som jag försökte va utan, men att klara mig hem så behöver jag alla värktabletter som jag har.min familj hade lagat mat till mig o tvättat alla mina sängkläder. jag lade påskägget på min killes kudde o sen hoppa jag in i duschen.min kille kom. o han e van att alltid se mig i duschen. han fråga om ägget var hans. han såg glad ut. men gladast blev han då han upptäckte snusen i botten. vi lade oss i sängen. han ville att vi såg film. men jag sa att jag ville vi prata. men var inte mycket han ville prata om. han ville bara att allt e gammalt o vi går vidare tillsammans. han somna. han hade ju jobbat hela dagen. jag kunde inte låta bli hans kuk. men det e han van vid. han vet att jag pillar o har mig på han när han sover.så när jag fick den hård så gick jag upp o red han. smärtorna lägger sig när jag har sex. o jag kan njuta fullt ut. men jag var bara uppe o red i 10min eller mindre. kände att det räckte. även om hans kuk stod kvar. och nu ligger jag bredvid. ja han sover än.
199
2
3 years ago