-
muckypupp,
56
1 år sedan
Oliver del 2.
Fortsättning från del 1.
BDSM-novell med både känslor, längtan och tidvis ganska hårda nypor.
Ångan steg mot kaklet i Olivers lilla badrum, medan det heta vattnet rann längs Tanyas kropp och tycktes svepa med sig lite av hennes oro och tvehågsenhet.
Vad var det egentligen att oroa sig för? Hon hade inget att skämmas för. Hon hade bara blivit inbjuden att titta på ett udda skådespel. Och de som borde känna sig generade var huvudpersonerna. Inte hon.
Det var typiskt henne att oroa sig en massa för något som hon inte behövde oroa sig för.
Så med litet nyvunnet självförtroende och ett trassligt blött hår, smet hon tillbaks in i sitt rum med handduken hårt virad kring kroppen.
Men där lev hon stående. Sängen var ny fylld med kläder. Och det var inte hennes, utan sådant som Oliver skaffat fram eller köpt till henne.
Köpt, konstaterade hon, för att lappar satt fortfarande kvar och strumpbyxorna i sitt plastkuvert var fortfarande förseglat.
Det som först lockade hennes intresse var givetvis kartongen med ett snirklig sil på, som utan tvekan var en skokartong. Hon lyfte på locket och en doft av nytt skinn slog emot henne samtidigt som hon såg skinnpumpsen ligga där i och glänsa svagt i ljuset från hennes taklampa
Eleganta, svarta och med en nästan matt lyster fick det dom att se exklusiva ut, utan att de blev pråliga eller övertydliga. Den svängda vassa klacken var strax under decimetern och precis lagom för att kunna gå hyggligt i, utan att se ut som en älgkalv på hal is.
Hon släppte ned dom på golvet och lirkade i en fot i dom. De satt perfekt. Och hon insåg snabbt att det inte bara var hon som snokat i tillhörigheter, utan även Oliver måste synat hennes storlekar innan han handlade.
Hon lyfte sedan upp kjolen. Den var kort och snäv nog att få ned i ett par tajta jeans, men såg tack vare sitt eleganta snitt och tyg nästan anständig ut. Hon undrade instinktivt hur hon skulle komma ta sig ut i den. Vågade hon pröva?
Sedan låg där en kort jacka som såg än mer exklusiv ut, och under den förväntades hon tydligen bära den svarta bodyn med röda detaljer på. Sedan var det strumpor och trosor. Behå saknades. Och hon förstod att det också var Olivers mening.
Fönen blåste hennes hår torrt och skymningsljuset silade sig in genom persiennerna och ritade mönster över hennes nakna kropp.
Hon hade nästan trotsigt slängt handduken för att torka håret helt naken. Hon kände att hon höll på att förvandlas.
En känsla som stärktes vart efter hon ömsade skinn från ängslig liten skolflicka till den sexuellt medvetna varelse som tog form framför henne i spegeln.
Först strumporna. Det svarta tunna och glansiga som sakta gled över hennes bleka hud och ramade in låren. Sedan skorna. Det fick hennes kropp att resa sig upp, och brösten ett helt nytt utseende. De pekade än mer stolt uppåt och tycktes växt en storlek.
Sedan trosorna av en kvalitet hon sällan själv unnade sig, och i en modell hon bara haft ett par av tidigare. Det svarta tyget och stringen ramade in hennes runda rumpa på ett effektfullt sätt hon aldrig trott var möjligt. Det tajta och oanvända tyget tryckte mot underlivet, och hon insåg att de förmodligen skulle vara kladdiga innan hon kommit ut ur rummet.
Men skit samma. Hon kände sig redan som en slampa. En stolt slampa, rättade hon sig. Så varför inte börja bete sig som en sådan?
Sedan följde bodyn som slöt tätt om Tanyas kropp och hon insåg att hennes bröstvårtor var styva redan nu.
Innan hon tog på sig jackan, sminkade hon sig.
Tanya hade nästan alltid lite smink på sig. Inte mycket. Men nog för att förstärka ögonen och ibland även munnen. Men snart insåg hon att de här kläderna krävde mer. Mycket mer. Och vågat förstärkte hon med tydliga linjer och ett kraftigare läppstift.
Färdig granskade hon sig i spegeln. Ljuset utifrån hade avtagit och glödde bara svagt gulrött där bakom persiennen och fick hennes kropp att se varm ut i det mjuka elljuset.
Det var en annan person än den vanliga Tanya. Men hon hade svårt att sätta en etikett på hennes nya jag. Slampa eller exklusiv överklasstjej? Undergiven sexslavinna eller dominant medveten kvinna? Hon insåg på allvar det hon vanligen inte ägnade så mycket tid åt, att kläderna verkligen kunde förändra en person.
Hon styrde stegen mot dörren och gladdes över att hon hade lite erfarenhet att gå i sådana här skor, även om hon oftast bar betydligt mer praktiska saker på fötterna.
Om Tanya förvånats över sitt nya utseende så var det inget mot Oliver. Han frös till där han satt ute på en av stolarna i köket och pysslade med sin mobil, och bara stirrade.
En lång stund stirrade han bara. Och Tanya som först undrade vad som var fel, men snart insåg vad som hände log brett och självsäkert.
"Helvete!" Utropade han. Som oförmögen att få fram ett ord. Hon njöt av makten och att för en gång skull vända lite på deras roller.
"Ops!" Sa hon och låssades tappa lite av de överblivna förpackningarna från kläderna på golvet framför, och ställde sig lite bredbent med ryggen mot honom och böjde sig långsamt och utstuderat fram för att plocka upp det.
Plötsligt kändes det som hon gjorde allt rätt. Att hon sedan länge visste hur hon kunde leka, spela och hetsa med sin kropp, men under en tid försökt förtränga det. Hon vände sig om igen.
Oliver hade mötte henne med en rätt hård blick. "Gör inte om det där." Sa han varnande. "Antingen kommer jag få hjärtattack direkt, eller så kommer jag rusa över dig som en vattenbuffel"
"Och om det är det jag vill?" Undrade hon till svar, synade sina röda naglar, rätade till jackan och körde fram brösten så den glatta tyget smekte hennes redan stenhårda bröstvårtor.
"Jag har alltid tyckt du är väldigt vacker. Men med de där kläderna är du anslående. Du kan blända vem som helst. Få män på fall, störta regeringar, skapa nya religioner. Helt enkelt fantastisk." Sa han och log med hela ansiktet.
"Tack! Det är rätt kul att sätta på sig sådana här kläder, det blir inte så ofta. Ger lite en känsla av fest faktiskt." Svarade hon och log lite mot Oliver som nu gått över till att blanda i hop en Margarita men sneglade hela tiden uppmuntrande på henne.
Blandningen av limejuce, tequla och Cointreau slog emot Tayas smaklökar och rev henne ur det drömlika tillstånd hon nu befann sig i och hon började fundera igen. Skulle Oliver inte berätta något om vad som skulle ske, och hur hon själv skulle förhålla sig?
En tystnad spred sig både mellan dom, och i Tanyas tankar. Borde han inte...och varför i så fall gjorde han det inte. Oliver själv njöt av margaritan men såg i övrigt inte mer påverkad av vad som skulle hända, än han skulle till ICA för att handla köttfärs.
Och i så fal, var det ett psykologiskt spel han körde emot henne, eller trodde han att allt var fullt självklart för henne?
Att hon var på väg in i sitt livs mest konstiga situation var inte att ta miste på. Men den starka drinken började sakta lugna hennes nerver en smula och hon slappnade av lite och lättade hälen från pumpsen för att svalka fötterna som nu började bli lite varma med sina nylonstrumpor.
Då ringde det på dörren. Och paniken steg åter upp i genom Tanya.
Oliver reste sig upp, satte i från sig glaset och satte kurs mot hallen. Dörren öppnades och en tjej kom in.
Hon såg inte mycket av henne först. Ett flammande rött hår, blek hy, röda läppar och en fyllig figur då hon svepte av sig den neutrala kappan som dolt hennes mer exotiska kläder under. En svart korsett som fick hennes bröst att se väldigt stora och fylliga ut, ett par knähöga stövlar, kort kjol och stay-ups. Det var nästan samma kläder som Tanya hade.
Det högg till i hennes hjärta. Det var så här Oliver gillade sina tjejer. Och hon var bara en i raden. En han än inte dragit nytta av än. Men som till slut skulle bli en kartong bland alla andra nere i källarskåpet.
Den här tjejen Moa, kanske var den han verkligen gillade, och Tanya bara något han fått i nätet då han trålat efter annan finare fisk.
En kort stund blommade en stark svartsjuka och ett hat upp i Tanya som var svår att hatera. Hon ville slå och klösa subban där vid dörren som oliver pratade medvetet tyst med så hon inte skulle höra. Göra henne illa och kasta ut henne. Hon hörde inte hemma här. Oliver var hennes.
Sedan vände sig tjejen om och styrde stegen inåt. Inte mot rummet, utan direkt mot Tanya, som om hon var det viktigaste här.
Det räckte att se Moas ansikte, för att Tanya skulle känna sig lite skamsen över sina tidigare tankar.
Moa var visserligen väldigt söt med sin bleka porslinshy mot det naturligt röda håret och de grågröna ögonen. Men leendet från den röda munnen med sin tilltagna underläpp var så öppet, avväpnande och sympatiskt att Tanya omedelbart kom av sig.
Hon fick en mjuk hand framsträckt mot sig och hon tog den lite nervöst.
"Moa". Sa Moa och gjorde en nästan omärklig reflexmässig nigning framför henne samtidigt som hon log.
Men leendet var lite nervöst och blicken flackade strax rastlöst åt Olivers håll, och Taya förstod att Moa inte bara var nervös för det hon skulle utsättas för, utan även var lite ovan vid situationen, precis som Tanya. Kanske var det snarare Moa som borde vara osäker och nervös, inte hon själv.
Oliver pysslade lite i köket och fick fram ett glas till Moa som han fyllde upp och sedan skvätte i en liten påfyllning i hans och Tanyas halvfula glas.
Sedan började Oliver fråga ut Moa om diverse vardagliga saker. Om hur det var med hennes hund Om hennes mamma var på bättringsvägen, hur det var på jobbet och hur det gick med hennes målande.
"Moa är en jätteduktig konstnär då hon inte tvingas jobba för brödfödan." Förklarade Oliver för Tanya.
Tanya nickade lite med munnen ful av Margarita. "Kul". Sa hon och försökte få det att låta entusiastiskt.
De stod där en stund. Oliver pratade på och Moa svarade med en nästan hysterisk spänning på rösten.
Tanya funderade lite på hur det skulle kunna kännas att stå där och prata om trivialiteter när man en stund senare skulle ligga naken, blottad och förnedrad framför samma människor. Tanya kände en stark medkänsla för tjejen där framför henne.
Men Oliver fattade strax hur Moa kände sig och log lite mot henne.
"Moa, du kan ta och gå ned i förväg och förbereda dig, så kommer jag och Tanya strax." Han nickade lite mot trappan ned till källarrummet, och samtidigt som han gjorde det fick Tanya en glimt av hans upphetsning som han tills nu, verkade dölja så bra. De blå ögonen mörknade och glimmade till som på ett rovdjur. och då han drog ett upphetsat andetag blottades hans vita tänder och såg spetsigare ut än Tanya tidigare tänkt på.
"Och hur är det med dig då, Tanya. Är du redo?" Undrade han.
Tanya kände sig åter igen generad och pressad. Hon såg på Oliver, som nu fick allt svårare att hålla sin fasad uppe, att han tycktes upphetsad över att pressa henne så. Att känna makten över henne.
"Jag är redo!" Svarade hon trotsigt, sporrad av hans lek med henne.
"Men då så, skål!" Han höll upp det sista av drinken för att skåla. "För en skön och smärtsam kväll!"
Sedan ställde han ned glaset med en smäll och styrde stegen mot trappan. Tanya svalde ned det sista och skyndade sig på att ta rygg på honom ned för trappan.
Efter det förändrades Oliver än mer och allt gick fort.
Nedanför trappan satt Moa på knä, naken så när som på ett par små, svarta stringtrosor, och de högklackade knähöga stövlarna. Tanya trodde först ha skulle gå rakt förbi henne in i rummet. Men precis då han passerade henne, sträcktes hans starka, seniga hand ut och grep tag om Moas röda kaluffs och släpade utan vidare in henne mitt i rummet i bara håret.
Moa i sin tur svarade med att skrika till högt, förmodligen både av den plötsliga rädsla och smärtan. Hon försökte få tag i Olivers hand för att mildra effetkten av hans släpande. Men tycktes inte lyckats något vidare.
Mitt i rummet släppte han ned henne, lät henne kravlas sig upp på knästående igen. Där kom hans nästa drag. Hastigt vände han blicken mot Tanya. Och Moa följde instinktivt med i hans blickriktning för att se vad han tittade på.
Då, lika oväntat som innan, far Olivers hand ut och snärtar till henne hårt över kinden i en praktfull örfil. Finten med att titta på Tanya hade lyckats, och Moa skriker till ännu en gång av rädsla och smärta.
Oliver ser ned på henne lite och ler ett innåtvänt leende, medan han låter hans offer återhämta sig lite.
"Kan du ta och inspektera henne, Tanya?" Hans röst var som en pisksnärt, och vände sig till de båda tjejerna i rummet. Tanya tvekade lite men tog efter ett tag ett steg framåt från trappan där hon blivit stående.
Oliver knäppte med handen, och Moa försökte vinglande ställa sig upp igen på sina höga klackar.
Sedan ställde hon sig intränat bredbent och med händerna knäppta bakom nacken i en undergiven position.
"Inspektera!" Beordrade Oliver.
Tanya gick fram till den nakna tjejen, osäker på vad hon skulle ta sig för. Hon tittade upp och ned på henne. Insöp den nakna mjuka och utlämnade kroppen och kände det genast hetta inom henne.
Oliver gjorde en inbjudande gest. Och Tanya sträckte fram sin hand mot den nakna kroppen framför henne och rörde den lite försiktigt samtidigt som hon försökte få kontroll över sin andning.
Moa sneglade ned på hennes händer som nu försiktigt började gå på upptäcktsfärd över hennes kropp. Tanya smekte, kände och nöp lite försiktigt i de stora mjuka brösten.
Oliver tittade intresserat på hur de båda tycktes njuta av närheten och kontakten mellan dom. Men efter ett tag fick han nog, förmodligen kände han sig lite utanför.
"Fortsätt!" Röt han.
Moa drog då ned sina små trosor till knäna, där de inte stannade kvar utan gled ned till fötterna. Hon klev ur trosorna, ställde sig bredbent och böjde sig fram så långt hon kunde.
Efter en kort tvekan kom hennes händer bak, fattade tag i skinkorna särade dom på ett för Tanya märkligt eggande sätt. Även detta tycktes inövat.
Vad det måste kostat på att blotta sig så där, tänkte hon, när hon lät fingrarna snudda skinkorna för att sedan med en lätt fingertopp beröra det skamlöst bottade hålet där bak.
Då hon gjort det, växlade Moa på intränat maner och särade på sina läppar där nere.
Tanya lät fingrarna glida sig nedåt och inåt där också. Och då hon kom så långt att hon vidrörde Moas inre kände hon hur vått det var. Hennes fingrar gled lätt in och utan att kunna hejda sig slank hela pekfingret in.
Tanya drog sig ur och tittade på fingret som glänste av den andra tjejens upphetsning.
"Sååå, jag tror vi står här och är en liten kåt slyna. Men det ska vi snabbt ta ur dig, din hynda. Förbered dig!" Fräste Oliver bakom henne. Tydligt lite irriterad över att han själv inte hade fulla kontrollen längre.
Moa reste på sig, och gick med ödmjuka kliv bort till Olivers lilla förråd. Först släpade hon ut en grov bock, betsad i svart, med grova remmar för händer och fötter. Sedan då hon noggrant placerat den rätt återkom hon med en hela famnen full med piskor, rottingar, spön, remmar och annat som inte fanns till för annat än att skapa svår smärta. Svår smärta på henne själv.
Hon sorterade sedan ut dom i noggrann ordning på ett bord som stod bredvid väggen. Piska efter piska, till en ordentlig samling, medan Tanya och Oliver tittade på.
Det hela var som ett diffust skådespel där Tanya såg Moas fingrar plocka med redskapen som snart skulle plåga henne, ackompanjerat till hennes rastlösa, nervösa rörelser och det smällande ljudet från hennes klackar.
Sedan staplade hon bort mot bocken på sina höga klackar, lade sig lydigt där över, med bakdelen i en position som eggade den mest ointresserade bestraffare att ta i extra mycket.
Remmarna slöt sig runt Moas alla lemmar med Olivers hjälp, och sedan var hon redo att straffas.
"Är du med?" Undrade han.
"Ehum, eh, ja." Mumlade Tanya, lite förvirrad över vad han menade.
"Vill du vi ska börja nu?" Undrade han igen, men med en betoning på "Vill".
"Eh, jo, eh gör det." Stammade Tanya, fram.
"Vill du vi ska spöa den här slynan hårt och orättvist!" Röt Oliver irriterat nu, trots att det inte var Tanya som skulle domineras.
Och då reagerade hon som alltid med en viss ilska och tydlighet. "Ja, spöa slynan!" Röt hon tillbaks. Och fick ett leende till svars av Oliver innan han vände sig om för att greppa ett spö på bordet där de låg upplagda.
Innan han började rappa den nakna huden, så insåg Tanya vad han gjort med henne själv. Han hade fått henne att bli delaktig i den smärta, förnedring och underkastelse som Moa nu skulle få genomgå.
Men hon hann inte fundera länge på om det var något bra eller dåligt, innan det ilskna ljudet från ett dressyrspö träffade Moas nakna hud.
Tanya drar täcket åt sig om sin nakna kropp där hon sitter i sägen. Det grå gryningsljuset sipprar in genom persiennerna och ned på högen med kläder och skor som låg slängda på golvet.
Skinnet från pumpsen lyser svagt och trosorna ligger snodda, avdragna i en hast.
Vart tog kvällen och natten vägen?
Allt blev som i en dimma. Gick så fort. Ett tag funderade hon på om Oliver drogat henne med drinken. Men hon insåg att hennes medvetande var det som var att skylla.
Hon tog en sipp till på teet som började kallna och började försöka bena upp det som hänt sedan
Någon gång då det hela pågått en ansenlig tid, och Moa stod svettig över hela kroppen, täckt med ilsket röda och svullna ränder som redan nu började gå över i blåsvart så hade Tanya kommenderats fram till Moa som nu stod upp, bunden med händerna över huvudet för att genomlida sin andra rejäla piskning.
Där innan hade hon utsatts för diverse smärtsamma och kränkande behandlingar, även om det var det hårdhänta oralsexet hon tvingats till som fascinerade Tanya mest.
Att se Oliver hotfullt knäppa upp jeansen som att det han hade där, mer var ännu ett redskap för straff och förnedring, än något att njuta av.
Den var grov och ådrig, och tycktes extremt hård av det han hetsat sig med innan. Och han använde också mycket riktigt sitt redskap för att maximera obehaget för stackars Moa, snarare än att göra det skönt för sig själv.
Hon mindes tydligt, den nära nog panikslagna, tårfyllda blicken hos Moa då han ömsom tryckte in ditt redskap i hennes mun, och ömsom örfilade henne hårt så det ekade där nere i mellan källarväggarna.
Men nu stod hon där, med brösten hoppande i takt med hennes ryckningar av smärtan i Olivers rapp. Tanya tittade fascinerat på.
"Håll för hennes mun, är du snäll. Hon skriker så förfärligt mycket." Sa Oliver, som nu var en annan och mycket skrämmande människa än det Tanya var van vid. Mer skrämmande än hon kunnat föreställa sig och hon lydde instinktivt.
Hon lade sin hand rakt över Moas mun, och kunde inte undvika den blick hon fick tillbaks. Tårfylld, rädd, förnedrad och bedjande efter någon form av medkänsla hos Tanya.
Olivers rapp började falla igen, och bedjan i Moas blick blev starkare, medan Taya själv pressade sin hand mot hennes mun allt mer för att dämpa skriken, medan hon kände hur blöt hon blev av saliv och snor som rann okontrollerat från Moas mun och näsa.
Men då plötsligt avbröts skådespelet av ett främmande ljud. Det värdsligt bekanta ljudet från en ringande mobiltelefon som trängde in i deras alldeles egna tillvaro där nere i källaren, och återkallade dom obönhörligen till vardagen.
"Fan, djävla skit. Helvete också!" Vrålade Oliver, slängde rottingen han haft i sin hand och rusade upp för trappan mot det störande ljudet.
Tanya stod kvar vid Moa, med handen mot hennes mun, men släppte försiktigt greppet, fortfarande med blicken djupt in i Moas grågröna blanka, och nästan drogade blick som tycktes söka Tanyas medkänsla, förståelse eller kanske vänskap.
Tanya strök försiktigt bort några av alla tårarna som rann och runnit ned för Moas nu ganska rödgråtna ansikte. Hennes tumme gled över den röda fylliga läppen och Moa nafsade instinktivt efter den. Tanya böjde sig fram och kysste på tårarna som fortsatte rinna, trots att piskan inte ven genom luften längre. Det smakade salt och doftade Moa.
Sedan gick Moa nästan till attack och körde fram ansiktet och munnen. Och innan hon hann vika undan kände hon hur Moas läppar nästan elektrifierat mötte hennes och en våt, väldigt varm tunga pressades in i hennes mun.
De hann grovhångla så i flera minuter. Så länge att Tanya upptäckte sig ha en hand hårt sluten om Moas ena bröst, och den andra in mellan hennes ben som nu rörde sig oroligt av hennes beröring.
Då hörde de hårda steg i trappan och Tanya drog sig nästan skamfyllt raskt ifrån den ljuva, mjuka kroppen som hon bara ville ta och smeka på nu.
Oliver var röd i ansiktet och mycket irriterad. Han stegade rakt bort mot Moa, och Tanya backade förskräckt undan än mer. Han lösgjorde fjättrorna från Moas ben och armar, sedan tog han henne åter i håret och slängde ned henne på golvet. Hon låg där och såg förskräckt upp på honom medan han drog sin t-shirt över huvudet och blottade en senig hårlös bringa.
Han kastade sig sedan över henne som ett djur och pressade henne i läge rakt på golvet innan han grävde i byxorna och fick fram sin kuk som trots telefonsamtalet, fortfarande var ordentligt styv och pressade in den utan att tveka, mycket, mycket hårt.
Moa var som Tanya redan själv visste, mycket våt. Men ändå kunde hon se Moa nästan tappa andan vid den våldtäktsliknande inträngandet i henne.
Oliver höll en hård och ursinnig takt och hela Moas kropp skakade med, då han genomborrade henne brutalt. Moas ena stövel var på väg att glida av och hon pressade in naglarna i sina händer för att undvika att skrika.
Deras blickar möttes. Och Tanya kunde inte släppa Moas grågröna ögon med blicken. Det uppstod något som trollband dom båda. Som en förening mellan de två, som var större än med Oliver, trots att de var fysisk enade.
Oliver kysste henne Såg ut mer som att han skulle bita henne. Slita henne i stycken. Sedan örfilade han flera gånger, och hetsade upp sig då hon försökte skydda sina kinder mot hans snärtande slag.
Sedan vrålade Oliver rakt ut, som ett sårat djur och tömde sig tungt i henne.
Spermahink, tänkte Tanya ofrivilligt och plötsligt. Ett ord Anna brukade använda på tjejer som knullade runt lika mycket som henne. Olivers nyttjande av Moa var inte annat än så. Eller, var det det?
Oliver drog sig ur, och reste sig upp på ostadiga ben, medan Moa låg kvar med dimmig blick och med Olivers sperma rinnande ut ur henne och ned på trägolvet.
Utan att bry sig gick han i stället fram till Tanya och såg på henne.
"Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det här. Ett så viktigt tillfälle, borde skötas snyggare av mig. Men det har uppstått en nödsituation med jobbet, och jag måste avvika." Han drog handen genom håret då han sa det, och Tanya kunde se svetten blänka på hans panna.
"Okej." Svarade hon enkelt.
"Så, nu vill jag ha din hjälp. Jag vill att du ska ta hand om Moa. Jag vet att du kan det. Att du kan göra det bra.
Ge henne ett par värktabletter, av de inte allt för starka i badrummet. Men en betydligt starkare drink, efteråt. Smörj in hennes bakdel med salvan som finns där också. Men framför allt, ta hand om henne, prata med henne och tyck om henne." Olivers blick var nästan bedjande där. Det syntes att han plågades av det bristande ansvaret.
"Det är lugnt, vi fixar det här." Sa hon och strök honom lite tillgivet över armen.
Han vände sig om. La sig ned på knä, bredvid Moa, pratade tyst med henne en stund, strök henne över håret och kysste henne ömt innan han jagade i väg uppför trappan.
En lång stund stod Tanya bara och såg på Moa, som låg där på golvet med sperman fortfarande sipprande ut ur henne.
"Kom, så går vi upp där uppe." Sa Tanya och sträckte fram en hand till Moa för att dra henne på fötter. Sedan rafsade hon upp Moas kläder och föste henne lätt mot trappan.
När de gick upp för trappan, kom Tanyas ansikte i höjd med den piskade bakdelen, och det sög till inne i henne och hon ville bara ta på den svullna färggranna konstverket framför henne.
Sedan motade Tanya in Moa till hennes egna rum och la henne där på sängen. Men på mage, för säkerhets skull.
Hon fixade drinkar, tabletter och salva, sedan gick hon in till Moa som låg där i halvmörkret med ansiktet nedgrävt i Tanyas kudde.
De sa inget till på en lång stund, men tittade dess då mer på varandra medan de drack lite.
Tanya tog en stor klunk, ställde från sig sitt egna glas och tog Moas ur handen på henne. Sedan tog hon fram krämen. Moa borrade åter ned huvudet i kudden, och pep till lite när den kalla salvan nådde hennes ännu, av piskrapp, glödheta hud.
Den vita salvan salvan färgade svagt den rödasvarta och svullna bakdelen och fick den att se mindre dramatisk ut. Tanyas händer gled lätt över huden, och kände tydligt alla ojämnheter och svullnader piskorna skapat. Moa kved högt av beröringen så smärtsamt var det.
Men Tanya hade svårt att stå emot den underbara bakdelen, så plågad om utlämnad att hon omöjligen kunde låta bli att smeka och klämma på den.
Och Moa gjorde inget motstånd, utan kved och snyftade i kudden innan hon sakta ändrade kroppsställning, sköt upp rumpan så den blev mer blottad, som i en gest av undergiven het som tycktes säga Tanya att hon lydigt accepterade smärtan för att Tanya skulle få njuta av henne.
Nu kunde Tanya se hela hennes inre igen. Ordentligt blottad som hon var. Men det var inte analen som fångade uppmärksamheten mest denna gång, utan Moas nedre regioner som var bulligt svullna av kåthet och hård behandling, och glänste och kladdade av safter och Olivers utlösning.
Tanya fortsatte knåda, men använde andra handen in mellan benen på Moa nu. Smekte, kladdade, penetrerade med ett par fingrar. Hela tiden som hon knådade den blåslagna bakdelen hårdhänt.
Effekten var slående. Moa gnydde, skrek, kved av behandlingen, som tydde på att hon inte visste om det var mest smärta eller njutning.
Tanya blev än vildare. Hon nöp, nafsade och klämde medan hon hela tiden lät ena handen jobba för Mos njutning.
En stund senare hade Tanyas kläder försvunnit och deras båda nakna, svettiga hud förenades då de girigt kysste varandra, och slet i varandras kroppar av okontrollerad upphetsning.
Tanya hamnade snart på rygg och fick Moa över sig. Hon kände knappt av händerna och munnen som jobbade där nere på henne, så förhäxad var hon att ha allt det där precis framför sig. Det blåslagna. Det kladdiga. På bara några få centimeters håll. Doften av upphetsning nådde fram och tog sig in genom Tanyas näsborrar.
Sedan med en skräckblandad förtjusning lät hon sin tunga möta allt det där kladdet och kände hur det sög tag i henne vid vetskapen om att det inte bara bar en tjej hon gav oralsex till, utan även slickade i sig resterna av Olivers sperma.
Försiktigheten varade bara en stund. Sedan var hon över Moa igen. Men än brutalare. Hon nöp, klöste, knådade och bet i bakdelen samtidigt som hon slickade och smekte. Smaken av kvinna, man, blandades med blod, och den svaga bismaken av salva. Tanya var i himmelriket.
Hon tog en klunk till ur teet som nu var helt kallt. Ställde det på golvet och sjönk ned i sängen. Kudden var våt av svett och tårar. Den doftade Moa, och Tanya kände tårarna stiga i ögonen av den smärtsamma saknaden av den nakna huden mot hennes egna.
Men Moa hade insisterat på att hon var tvungen att gå, att sova hemma. Och de hade skilts åt med uppriktiga kramar och kyssar, och lovat ringa varandra efter några timmars sömn.
Rastlös satte sig Tanya upp igen, drog handen genom håret och reste sig helt upp. Hon gick ut ur sitt rum.
Golvet kändes kallt under hennes nakna fötter, och hon tassade omedvetet försiktigt. Som om hon inte ville avslöja sig, fast hon var ensam. Ned för trappan, ned till rummet.
Väl nere blev hon stående i halvmörkret. Alla saker låg slängda som de lämnats tidigare på kvällen. Spön, rep, remmar piskor, klämmor, dildos och mitt i bland detta, Moas trosor hon inte fått med sig hem.
Tanya tog upp dom och tryckte dom mot sin nakna mage. Lyfte den lite och sniffade på tyget. Den doftade Moa. Sedan lät hon fingret glida över ett ridspö. Kände den inomboende kraften i redskapet, som nästan tycktes skrika att dess uppgift vara att skapa smärta och förnedring för den som hade oturen att få stifta bekantskap med detn. Och tillfredsställelse och njutning till den som höll i den. Makt helt enkelt. Ren och skär makt.
Hon kände sedan på det hårda träet, och den sparsamma vadderingen i lädret på piskbocken som stod där lite på sned mitt i rummet.
Försiktigt placerade hon sig framför den, böjde sig över den och tog tag med händerna där nere där remmarna satt fästa. Sedan särade hon på benen så även de kom i rätt position.
Det var så här det kändes alltså. Så utlämnande. Så smärtsamt jobbigt att bara stå, redan innan piskan kom och gjorde det än värre.
Hon blundade och försökte återskapa Olivers röst, ljudet av piskan, åtrån, värmen, skriken, och så Moas nakna kropp som Tanya både ville och inte ville se bli misshandlad av Oliver ständigt vinande piska.
Sedan, efter en god stund, hörde hon plötsligt något. Inne i sina tankar, drömmar, som hon varit hade hon inte hört det först. Oliver var hemma igen.
Som förlamad stod hon kvar i sin position med paniken stigande inom sig. Men hur hon än gjorde, lydde inte benen, inte kroppen.
Olivers steg kom närmare där uppe. Nu var de snart i trappan.
Men sedan kom det ett lugn sakta över henne. Men "skit i det då" tänkte hon och ställde sig än mer till rätta då hon hörde Olivers kliva nedåt.
Oliver sa aldrig något, och tycktes knappt bli förvånad över att finna henne där, utan fäste bara tyst och sakligt remmarna runt hennes hand och fotleder samt sträckte sträckte sig efter en piska som låg på golvet.
Innan första rappet föll, for det mycket snabbt genom Tanya, "hoppas jag får mycket märken, som jag kan visa för Moa i morgon."
Sedan kom ljudet, och en bråkdel av en sekund senare, smärtan.
Juli, 2007.
Tanya hade svårt att styra cykeln rätt, och höll upprepade gånger på att köra ned i det djupa diket av sitt hysteriska fnittrande. En isande kall stråle vatten träffade hennes hals och rann ned mellan brösten.
"Haha, vilken fullträff!" Skrek Moa högt och höjde handen i en vinnande gest medan de kretsade runt varandra på var sin cykel Gruset rasslade under deras däck och gjorde det svårt att manövrera.
Tanya tog tillfället i akt och höjde snabbt sin egna vattenpistol och skickade iväg en egen stråle som träffade Moas bröst minst lika perfekt. Den tunna, tajta och numera plaskvåta t-shirten smetade runt de stora brösten och visade mer än de dolde. Men Moa bara skrattade än mer och fyrade av nya strålar mot Tanyas samma tajta, vita och minst lika blöta bröstparti.
Oliver skakade lite på huvudet, men log med hela ansiktet, precis som vem som helst hade gjort om de såg de båda, där han satt på filten ute i det sommarvarma gräset. Han skrattade och viftade bort en fluga.
"Nej kom nu och ät lite, tjejer." Sa ropade mellan skratten.
"Mitt vatten är ändå slut." Suckade Moa trumpet och slängde vattenpistolen i gräset medan hon satte ned fötterna i gräset. Tanya bromsade in bredvid henne och lutade sig flämtande över styret. Det hade varit en ansträngande jakt.
Hon strök lite svett ur pannan och tittade på då Moa försökte koma av cykeln. Hon lyfte den korta kjolen högt och avslöjade de timmsgamla märkena efter en hård risning på sina nakna skinkor, då hon försökte komma cykeln av med en stor svårighet.
Ett sugande, kladdigt ljud hördes, och hon var av. Hon fällde ned cykelstället och slängde sig ned bredvid Oliver på filten, men pep till lite när hennes bakdel kom i för snabb kontakt med marken.
Tanya tittade ned på cykelsadeln bredvid henne som var kraftigt modifierad. Mitt på satt en stor svart dildo fastmonterad, och hade funnits där, sedan de började cykelturen. Den blänkte av Moas safter i det varma juliljuset och några flugor började nyfiket cirkla omkring den.
Tanya gjorde samma sak. Men också hon med en viss besvärlighet, frigjorde hon sig från den fantasifulla sadeln och parkerade cykeln bredvid Moas.
Hon satte sig ner på filten bredvid de båda, men försiktigare, efter att ha sett hur Moa reagerade av kontakten med marken. Hennes bakdel var minst lika rödrandig från behandlingen på vägen ut till picknicken.
Moa stoppade en jordgubbe i munnen på henne och sträckte sig sedan fram och kysste henne hårt så de båda kände smaken av det röda bäret. Oliver i sin tur rotade i picknick-korgen och fick fram några glas och en flaska.
Vad sägs om lite champagne flickor?
3828
0
1 år sedan
-
muckypupp,
56
1 år sedan
Ella-del2
Detta är inte en bdsm-novell i vanlig bemärkelse, utan handlar mer om hur bdsm av rent misstag kan bli ett konstigt redskap i att försöka hantera svåra och jobbiga situationer.I centrum står Marco och Ella som i en tårdrypande historia på olika sätt försöker hantera sin kärlek i ett struligt liv, genom att använda dominans och smärta som redskap.Jag kände mig trasig. Djävligt trasig. Bakfyllan rev i mig obarmhärtigt, magen knorrade och kände sig förmodligen rätt misshandlad av två dagars festande och nästan ingen mat alls. Sedan bakfylle-ångesten som alltid kom.Men den här gången var det mer. Värre.Jag hade lämnat Ella vid morgonbussen utan att vi båda sovit alls. Det hade på ett sätt känts bra att vara med henne igen. Men mycket var förändrat. Det tycktes finnas en oro, en olust och oceaner av skuld mellan oss. All den där barnsliga naiva kontakten vi hade haft förut, var som bortblåst.Jag hade kysst henne innan hon gick på bussen. Men det var en kyss fylld av mer än kärlek."Kan jag komma i kväll?" Undrade jag."Det vet du att du kan, din buse." Svarade hon, drog med ett pekfinger över min kind och såg trött, glad och ledsen ut på samma gång.Hemma vräkte jag mig ned i sängen med kläderna på och sov intensivt 6-7 timmar innan jag vaknade i det obarmhärtiga dagsljuset som silade in från min trasiga persienn.Jag hittade lite knäckebröd, men inget smör, och åt dom tillsammans med vatten och ett par huvudvärkstabletter. Sedan klädde jag av mig och gick in i badrummet. Jag luktade illa och kände Ellas intorkade safter fortfarande där ner, vilket fick det att rycka till lite i mig, vid minnet från gårdagsnatten.De heta strålarna från duschen fick mig att piggna till, och en stund senare var jag ute ur duschen, ivrig att komma iväg.På vägen till Ella hade jag mycket att tänka på. Många tankar men få svar. För vad var det som hade fått vår relation att förändras så mycket?Hade bara lite strul förstört så mycket? Var det våra bådas sidospår med andra som var problemet?Eller fanns det andra saker i botten? Ella var ofta glad. Men hon varvade också glädjen med djupa svackor då hon självmedicnerade sig själv med starka piller hon köpte av för mig okända personer.Var det bara vanlig deppighet? Hade det hänt något mer mellan henne och Bullen som jag inte visste? Hade han gjort henne illa? Var det någon annan som gjort henne illa?Hur mycket av det vi gjort där i replokalen hade en avsikt? Trodde hon jag skulle bli glad? Hur mycket handlade om att hon själv ansåg sig behöva ett straff? Eller var det kanske för att hon helt enkelt gillade att ha sex på det där viset, bara att jag inte fattat det?När det gällde Ella visste jag nästan allt in till minsta lilla detalj. Men då det gällde sex och Ella, var hon som ett blankt, oskrivet pappers ark för mig.En dov värk i magtrakten sa mig också att det där var något jag aldrig skulle få ett svar på. Att det som varit, farit. Och att den nya Ella skulle vara en annan. Kärleken kanske skulle kunna finnas mellan oss. Men också smärtan.Mer förvirrad än tidigare klev jag av bussen i bostadsområdet Ella bodde i. Gråbruna tvåvåningslängor från 50-talet i prydliga rader med snön, nu blå i skymningsljuset, uppplogad längs med de smala gånvägarna.Några barn hade snöbollskrig bredvid Ellas dörr, och en av dom kastade en snöboll mot mig, men skrek sedan högt och sprang i väg då jag spände upp mig och satte fart mot honom. Jag log lite för mig själv av händelsen medan jag jobbade mig upp till Ella på andra våningen.Hon glipade på dörren innan hon släppte in mig i hallen. Hon stod där, nyduschad och pratade i telefon, med något som jag misstänkte var hennes syrra eller möjligen morsa.Jag tog av mig, gick in och sjönk ned på den lilla slitna soffan. Ellas lägenhet var inte stor, men jag trivdes i den. Kanske var det för att det var så mycket Ella, och så mycket kvinnligt i den. Det doftade alltid annorlunda Och även om det oftast var välstädat kunde ligga en behå, en kjol eller något annat slängt på sängen, som gav en viss hemtrevnad. Ja till och med Ellas långa, oftast kulörta hårstrån man kunde hitta över allt inne i badrummet gav en känsla av hemma för mig.Ella la på luren och ställde sig i öppningen in till vardagsrummet. Hon såg eftertänksam och underbar ut. De bleka helt nakna benen. De svarta små urtvättade trosorna som gått upp i en söm, det enkla tajta linnet och det våta håret. Jag kände att jag ville ha henne igen, och tyckte det var en jobbig känsla. Det var inte så det skulle gå till."Vill du ha något att äta?" Undrade hon och kliade sig lite på låret.Först tänkte jag säga "dig". Men sedan ändrade jag mig och nickade. Vi gick ut i köket och hon började kolla igenom vad hon hade hemma. Det blev lite makaroner med pesto och ett par knäckemackor. Vi snackade mest lite allmänt när vi fixade maten och sedan åt. Om Jenny, som gjort illa handen, om en spelning tre veckor framåt med "Uk Subs", och hur det gick med Ellas pluggande.Efteråt tog vi pulverkaffe i vardagsrummet och zappade lite på teven.Vi satt ett tag under tystnad. Det var rätt tyst mellan oss numera, samtidigt som känslorna fanns där bakom."Vill du se nån film?" Undrade Ella."Nej, jag vill se dig. Se om du är okej, se om du mår bra, se om du har ont i brösten. Jag vill krama dig, hålla om dig och lukta på dig." Orden bara forsade ur mig nu, lite irriterad över tystnaden mellan oss.Ella skrattade till lite över mitt plötsliga utbrott och log mot mig."Jag mår bra. Är bara lite trött och tagen, men tack för att du bryr dig, vännen." Sa hon sedan och flyttade sig intill mig. "Men du får gärna hålla lite om mig". Fyllde hon i.Jag slog armarna om henne och kände hennes hud mot min."Kan det bli du och jag igen?" Undrade hon efter en stunds kramande."Klart det kan. Är det inte det redan?" Sa jag och log lite mot henne.Hon vände sig om och stirrade på mig."Menar du verkligen det. Seriöst?" Hon tittade på mig med den där kuvade, förnedrade blicken igen som jag sett i replokalen."Det är klart det är." Suckade jag."Men du måste inte vara så djävla hygglig hela tiden Marco! Säg som det är. Och även om du inte tycker det är okej, kanske jag kan få vara nära dig ändå i bland. Jag gör allt för dig Marco, det vet du!" Tårarna steg upp i hennes ögon vid det där sista utbrottet.Jag var lite lamslagen av hennes utbrott och tittade mest på henne. Vad menade hon egentligen. Att jag skulle ha henne som något att knulla av mig på, fast att vi inte var i hop? Min Ella, som mitt fnask.?Hon strök mig försiktigt över kinden med sina små fingrar när hennes första tårar föll."Vet du vad som är ditt stora fel, Marco?" Undrade hon. "Jo det är att du är så snäll, så hygglig och förstående mot alla," Fortsatte hon."Och det skulle vara något negativt menar du?" Undrade jag, nästan lite irriterad över påhoppet."Ibland kan det faktiskt vara det." Sa hon och snörvlade till och såg på mig med en blick av nästan dyrkan. Jag genomfors av diverse jobbiga tankar."Men kan vi inte vara tillsammans och att du gör allt för mig?" Undrade jag lite skämtsamt och betonade ordet "och" extra väl. Det kändes som jag ville leda bort samtalet från allt för mycket tårar."Självklart. Säg bara vad jag ska göra för dig." Svarade hon och försökte glida tillbaks till i den där skuldgrejen igen."Men, är vi ett par från och med nu. Är jag din pojkvän?" Undrade jag fortfarande skämtsamt för att fortsätta vända samtalet.Hon bara stirrade på mig, och nickade sedan med samma stora tårfyllda ögon. Sedan slängde hon sig om halsen och tjöt än mer. "Here we go agian..." Tänkte jag, nu lite störd över allt detta gråtande."Du tycker jag är rätt barnslig va?" Undrade Ella och drog sig bakåt lite, medan hon snörvlande torkade bort allt det blöta i ansiktet."Inte vanligen, men nu är du faktiskt lite barnslig." Svarade jag och log."Men jag är så dålig på sådant här." Stönade hon och kom tillbaks i sina vanliga gängor lite."Måste det vara så svårt då?" Undrade jag."Nä, eh, men hur tycker du det ska vara då?" Nu kändes samtalet bättre. Men samtidigt började min lust till henne stegras igen."Enkelt. Om jag gillar dig mer än en kompis, och du gillar mig, mer än en kompis, så är vi överens. Och är vi överens är vi ett par. Ett plus ett, är lika med två. Du vet." Svarade jag och log igen."Men..." Hon svalde lite, kunde uppenbart inte formulera sig."Och om du tror att det här andra är en bra idé, vilket jag själv är osäker på, så kan vi gå till skogen och bryta ris. Sedan piskar jag skiten ur dig. Och efter det får du vara min lilla hora i två månader." Avslutade jag med en skämtsamt dramatisk gest."Lovar du det?" Ella stirrade på mig igen med den där jobbiga blicken och var helt allvarlig."Jag lovar på min scoutheder, om du där i mellan varven återgår till att bli normal igen, min kära Ella." Svarade jag och gjorde något jag misstänkte skulle se ut som ett scouttecken.Ella tittade på mig först, sedan skrattade hon och slängde sig om min hals så hårt att jag nästan välte ur soffan och hon hamnade på golvet. Vi kramades och kysstes lätt en stund i den konstiga ställingen innan jag rätade upp på mig och insåg att hon satt på knä mellan mina ben på ett sätt som fick det att ila i min bakfyllekåta kropp.Tre timmar sedan låg vi helt nakna, hårt tryckta mot varandra under Ellas täcke. Ellas hud kändes kändes varm och mjuk mot min och jag kände att jag började bli upphetsad ännu en gång, trots att jag redan sprutat två gånger.Ella som nästan sov, men kände av det, vaknade till, och försvann ned under täcket, och en stund senare blev det så där skönt igen. Jag undrade för mig själv om jag skulle klara av att sova en hel natt bredvid henne om hon fortsatte reagera på minsta indikation från mig.Men jag lade mig till rätta med händerna under huvudet och började njuta av behandlingen. Sträckte ned min hand under täcket och fick tag i Ellas bakdel.Ett sting av dåligt samvete kom över mig med tanke på hur illa jag gjort den under kvällen. Även om dess mer vi hållit på, dess mer tillmötesgående hade hon blivit för mitt hårdhänta experimenterande.Varken jag eller Ella var speciellt vana vid det här, så jag testade med det jag hade tillhands. Band med remmar och bälten, piskade med det jag kom över, en gammal bambupinne, några bälten och en dubbel elsladd. Den sista kändes bara för mycket så här efteråt, även om hon tårfyllt tackat mig tre gånger.Jag böjde mig ned och drog upp Ella ur täcket och lade henne bredvid mig."Nya order." Sa jag i bestämd ton. Hon nickade uppmärksamt med såg samtidigt ut lite som att hon var väldigt rädd att jag skulle fortsätta gå hårt åt henne. Det passade mina planer bra."Om du inte gör som jag säger nu, kommer jag slå dig med elsladden igen. Och jag tänker göra det än mer, än förra gången.Förstår du det?" Jag tog tag i hennes hår när jag a det sista."Ja Marco, jag gör som du vill. Allt du säger.""Då vill jag att du ska älska med mig, ömsint, mjukt och kärleksfullt. Men det är en order. Och misslyckas du kommer du straffas. Förstått?" Hon stirrade på mig och försökte fokusera på det nya uppdraget.."Okej." Sa hon och la sin lilla hand mot min kind och började smeka mig på ett sätt som gjorde det omöjligt för mig att inte älska henne.Dagarna gick, och veckorna med. Ella och jag umgicks nästan som förr, men med den skillnaden att det fortfarande fanns en skugga mellan oss. Något hos henne som inte var som det skulle.Mitt sätt att behandla henne förändrades inte avsevärt. Möjligen förfinades det med hjälp av olika redskap jag byggde, snodde eller lyckades köpa trots min skrala ekonomi.Hon fick exempelvis själv följa med till ridsportbutiken och välja ut två spön, som jag sedan dagligen i en veckas tid använde på henne.Det var givetvis mycket sex. Och det var lätt att vänja sig vid att få sex precis när man ville och hur man ville. Och när den hårda vintern började släppa sitt grepp och övergick i en spröd, bräcklig vår, var det inte mycket vi inte hade testat ingående. Men nu började jag motstridiga känslor för henne.Å ena sidan älskade jag henne lika mycket som innan. Jag trodde det i alla fall. Älskade att smeka den där mjuka vita huden, som nu allt oftare skiftade i blåmärkenas alla färger. Jag hade svårt att vara i från henne några längre stunder, hon kändes allt mer som en del av mig själv.Successivt avvecklade jag min egna lägenhet och tog mina få prylar med mig till Ella.I bland satt vi bara hemma, även om det var lördagskväll. Det började i regel med att vi hade det så mysigt vi kunde göra med våra små ekonomiska tillgångar.Men då tiden gick, och vi i bland också blev berusade, övergick nästan alltid mysandet till sex och allt mer avancerade metoder för att plåga henne.Jag visste numera väl vad som bet på henne, och vad som bet mindre bra. Hur jag fick henne att gråta, och vilket som gjorde henne mjukast efteråt.Men det var också det som skapade mina motstridiga känslor för henne.Kanske kunde detta varit den perfekta kombinationen. Kärlek, obegränsat med sex, intressanta hårdhänta lekar. Men jag märkte snart att den där skuggan som funnits mellan oss, växt allt starkare. Jag började tappa respekten för henne allt mer, på något outgrundligt sätt, efter som jag trots allt älskade henne.Hon i sin tur gick allt mer sällan ut ur sin roll, som den som skulle göra allt för mig, och dessutom straffas för det. Men hon gjorde det inte med samma iver längre. Allt mer slöt hon sig och visade färre känslor. Och när hon grät efter en svår omgång med piskan eller liknande var det som min ömhet och närhet inte hjälpte för att trösta längre.Kort och gott var det som gjort för att gå åt helvete.När vi var ute tillsammans sökte jag, eller kanske vi båda, medvetet andras sällskap numera. Jag vart ofta betydligt fullare än tidigare och kände mig ganska ömklig. Speciellt eftersom jag inte kunde låta bli henne då vi sedan kom hem. Sakta började jag inse att jag var något jag absolut inte tyckte om.Men som det så ofta är med känslor, är de svåra att läsa, även på en själv, att man till slut gör precis tvärt emot vad man borde göra.Jag borde givetvis tagit en paus från henne och sedan pratat ut länge och väl. Men gjorde jag det? Nej, givetvis inte. I stället så stökade jag till det för mig än mer.Ljudet inifrån den dåligt isolerade konsertlokalen vibrerade ut i försommarnatten och blandades med skrålande röster. Det doftade av den första grönskan, spyor, svett och långsamt torkande öl.Det var på det hela taget en kanonkväll, och om ett par timmar skulle Discharge gå på scenen, och då var lyckan total.Tomas var som vanligt där med sitt hembrända, och resten av gänget. En hel del nya ansikten syntes också. Och ett par polare från Enköping satt med oss på betongmuren utanför spellokalen och tävlade om att få den tyngsta fyllan först.Där satt även en tjej jag inte visste vad hon hette. Jag hade träffat henne helt kort några veckor tidigare och bjudit henne på några cigg och snackat. Hon var av den där typen som riktigt lyste, och som alla andra tittade på. Självsäker, klassiskt vacker och dessutom verbal och smart.Hennes långa svarta hår hade en röd strimma framtill och var uppsatt i en hög hästsvans. Långa ögonfransar fladdrade under vackert välvda ögonbryn, och en mycket fyllig mun fulländade utsikten. De svarta strumporna satt som en extra hud över de perfekta benen och platta magen upp till en byst som framhävdes hänsynslöst mot omgivningen.Kort och gott, vi killar tittade mer på henne än något annat.En stund senare hade jag slitit mig och var inne i spellokalen och tittade på ett av förbanden jag misstänkte kunde vara sevärda. Då dök hon upp bredvid mig igen och nickade lite. Hon hade en otänd cigg munnen som vippade löst mellan hennes fylliga läppar. Och som en ren självklarhet stoppade hon ned handen i min bröstficka och fiskade upp min tändare, som hon sedan använde.Allt hade försiggått som det mest naturliga och oskyldiga. Och man kunde väl skylla på att ljudet var så högt, att det var svårt att prata.Men hon hade vetat precis vart hon skulle hämta min tändare. I vilken ficka Och när hon stoppade tillbaks den i min fick la hon en lång, smäcker hand på min axel medan hon pulade tillbaks den och log mot mig uppmuntrande.Vi stod så en stund, tills det började bli så stökigt framför scenen att vi backade undan lite. Då blev jag störd av Anna, Tomas flickvän som ville jag skulle följa med ut. På vägen ut stod Ella tillsammans med hennes polare Lula och våra blickar möttes. Ett sting av dåligt samvete träffade mig först, men blev sedan snarare irriterad.Jag visste inte om Ella sett oss, och om hon sett oss, så hade inget hänt. Och ändå den där förebrående blicken från henne. Jag kände mig som ett kedjat djur vid henne och hennes ständigt självpåtagna och självutplånande smärta.Väl ute hos Tomas var hans ärende lätt. Han ville ha pengar av mig för att han skulle kunna köpa några skivor. Och jag var givetvis skyldig honom det, efter allt mitt drickande ur hans stinkande plastdunkar.Så han fick sina pengar och jag knäckte en folköl och hoppade upp på betongmuren bland alla andra. Jag bjöds på mer äcklig av en raglande kille i rosa byxor, och en annan gammal polare trängde sig upp vid betongmuren och satte fram ett par små shotsglas i plast och började hälla upp ren Tequila.Strax var det där tjejen hos mig igen, och tittade på polaren, som givetvis reagerade som de flesta av oss på hennes närvaro."Ska damen ha en sup också?" Undrade han med en spelad och ostadig chevalereskt gest.Han ställde fram ett glas till och fyllde upp. Sedan skålade vi, och jag och tjejens blickar möttes då klöste sig ned genom våra strupar."Ska du på Anti Nowhere League-spelningen Göteborg nästnästa helg?" Undrade hon och rätade till behån demonstrativt genom den tunna tröjan så man inte annat än kunde stirra på de stora brösten."Funderar på det, om jag får i hop stålar." Sa jag och tände en cigg och bjöd henne en. "Sedan ska man ha någon stans att bo också. Börjar bli så djävla less på att sova i trappuppgångar. Sist jag var i götet sov jag i bakluckan på polarns bil. Det hade väl varit okej om det inte varit en gammal golf som läckte benisn så man blev hög på kuppen." Fyllde jag i."Det är lugnt, du kan slagga hos mig." Svarade hon med neutral min."Schyst!" Nickade jag till henne genom röken från min cigg. Jag hade inte vetat att hon var från Göteborg ens."Men du får givetvis betala för dig." Log hon menande och borrade in sina bruna ögon i mig."Mm, jag är bra på att betala." Svarade jag med med ett likartat flin.Så höll vi på en stund. Utbytte snuskiga kommentarer och vred på det mesta till vulgäriteter. Via Tomas hade jag fått reda på att hon hette Sussi. Och han nickade uppmuntrande till mig över hennes visade intresse, då hon för en kort stund vek av från min sida för att prata med någon annan.Sussi fick mig plötsligt att känna mig levande igen. Som att jag var någon. inte bara en figur som skulle fylla en funktion. Mitt tidigare ganska dystra sinnelag förändrades med hjälp av henne och ett antal fler av de där Tequila-shotsen.Jag följde med henne då hon skulle gå och kissa. Eftersom hon ansåg sig behöva vakt. Och en stund senare stod jag där vid en container och hörde henne skvala där bakom och kände mig märkligt intim med henne.Sedan började bandet och vi trängdes alla för att komma in och fram. Sussi hade erbjudit sig att smuggla med det sista av in, och hällde över den i en upphittad liten flaska och tryckte oblygt ned den i trosorna.Väl inne härskade den där speciella förtätade stämningen innan bandet skulle gå på scen. Det var varmt nästintill outhärdligt. Svetten ångade och kondenserade på väggarna i takt med att stämningen steg.Vi stod tätt, Sussi och jag, och smuttade i smyg ur den lilla flaskan när bandet gick på scen och hela lokalen började koka av kroppar. Så även vi. Det var svårt att undvika att ha närkontakt med varandra nu. Vi stod mitt i kaoset och det var nästan ofrånkomligt att vi kom att hålla i varandra. Flera gånger fick jag dra upp Sussi efter att hon fått någon knuff eller smäll ur kaoset. Och med armarna om varandras axlar deltog vi även själva i kaoset i några låtar innan det helt enkelt blev för varmt.På toalettgolvet simmade skräp, ölburkar, stora sjok blött toalettpapper i en blandning av vatten från ett trasigt tvättställ. Ja förmodligen var det väl lite mer som simmade där också. Men det ville jag inte tänka på när jag stod där på knä och slickade Sussi med en iver jag aldrig slickat någon förut.Vi hade hamnat på toaletten efter hon fått ett hårt slag i sidan av någon eller något i det allmänna kaoset. Jag hade hjälpt henne ut ur publikhavet och till toaletterna för att se över eventuella skador.Men i stället hade vi nästan omedelbart och ofrånkomligen börjat kyssas och sedan hade hon med stor självklarhet puttat ned mig på golvet, hasat upp sin kjol och fört mitt ansikte in mot sig. Jag hade dragit av hennes trosor och utan diskussion börjat slicka henne.Hon smakade salt, nästan bittert och hon masserade vällustigt min nacke medan min tunga jobbade febrilt där nere. Jag lät mina händer smeka hennes bakdel, där hon satt uppflugen på tvättstället och hon tryckte mig mot sig allt mer.Jag vet inte hur länge vi höll på, men efter vad som kändes som en evighet skakade hennes kropp i en kraftig orgasm och slappnade sedan av. Precis då, bankade det hårt på dörren. Mycket hårt.Fnittrande gjorde sig Sussi i ordning och vi öppnade och klev ut.Där ute stod Ella, med en blick jag aldrig kommer glömma. En blick fylld av bestörtning, sorg och ilska. Hon gick rakt mot mig och naglade mig fast med blicken, medan Sussi smet förbi henne utan att Ella ägnade henne det minsta uppmärksamhet."Hur kan du..." Väste Ella mellan tänderna."Men vadå, jag har inte gjort något." Svarade jag med en reflexmässig larvighet som hos en liten grabb."Inte gjort något? Men du har ju för fan läppstift i hela ansiktet!" Ella var nu bara ett par decimeter från mig."Men..." Försökte jag.Ella kom närmare, böjde sig fram och sniffade på mig."Du luktar ju för fan fitta i hela ansiktet!" Skrek hon så saliven skvätte i mitt ansikte.Jag flinade ofrivilligt till av hennes ord, även om jag inte såg något lustigt i det."Nu går du direkt hem och plockar fram ridspöt. Och den här gången är det min tur..." Hennes ögon glödde då hon uttalade hotet, och jag tog ofrivilligt ett steg bakåt."Glöm det." Svarade jag"Nej. Det tänker jag inte göra." Svarade Ella sakligt och vände sig om och gick.Jag gick aldrig hem till Ella. Ensam vandrade jag istället omkring tills det ljusnade med en växande panik inom mig som inte blev bättre av att gick ur kroppen.En lång stund stod jag på kanten av ett högt berg och funderade på om jag skulle hoppa. Jag hoppade aldrig. Men om det var av feghet eller för att jag misstänkte att det inte var högt nog, vet jag inte.Framåt morgonkröken ringde jag på hemma hos Tomas och Anna.Tomas släppte in mig, invirad i ett täcke, och utan för mycket snack fattade han vad som var på gång. Trött inpå gränsen till medvetslös kröp jag ned på madrassen i Tomas och Annas gästrum. Gästrummet var inte ett gästrum i vanlig mening, utan bara en solkig madrass i en trång och mörk klädkammare.Jag kröp i hop i fosterställning och somnade omedelbart.
3993
0
1 år sedan
-
muckypupp,
56
1 år sedan
Ella-del1
Detta är inte en bdsm-novell i vanlig bemärkelse, utan handlar mer om hur bdsm av rent misstag kan bli ett konstigt redskap i att försöka hantera svåra och jobbiga situationer.I centrum står Marco och Ella som i en tårdrypande historia på olika sätt försöker hantera sin kärlek i ett struligt liv, genom att använda dominans och smärta som redskap.Jag svepte med blicken genom rummet samtidigt som jag skrattade åt Martins skämt om den praktiska fördelen av att ha analsex med en gris.Poängen gick inte alls upp för mig. Kanske inte för någon i rummet, om det ens fanns någon. Men Martins sätt att berätta historier med sitt stapplande språk, och sina yviga rörelser var roligt i sig, så en poäng behövdes inte alltid.Framför allt inte framåt midnatt, som klockan var nu. Vi hade krökat sedan femsnåret utan att röra oss utanför lägenheten. Och ett par tre av polarna låg redan utslagna på olika ställen: Frank ute på toaletten, halvvägs in i duschen. Tony inkrupen bakom den slitna tresits-soffan. Och Anna som mer eller mindre hölls uppe av Tomas där hon satt lutad i soffan.Jag svepte med blicken igen och försökte undvika hörnet inne vid fåtöljen där Hon satt. Det var fan inte lätt att ständigt låssas som att jag inte såg henne. Göra henne osynlig, samtidigt som man tittade på alla andra och pratade med dom.Jag hade önskat att Hon inte var här. Eller. Jag tänkte efter. Det hade jag nog inte. Men det var svårt att bestämma sig.Tomas lösgjorde sig från Anna, skruvade av korken på dunken, och hällde upp den grumliga vätskan i mitt glas som redan gjort besök där ett antal gånger under kvällen. Tomas var alltid givmild med det hembrända. Men någon gång önskade man att det gick få något att dricka som smakade gott. Fast så här dags spelade det ingen större roll förstås, så jag lät min lilla flaska whisky ligga kvar i plastkassen vid mina fötter och nöjde med Tomas smörja.Jag tog lite groggvirke ur colaflaskan. Det var ljust the-färgat nu, efter att vi börjat späda ut det för ett par timmar sedan. Sedan tryckte jag ute en stadig klick tandkräm i glaset och rörde om med en penna, för att få det att lösa upp sig. Utan tandkräm gick det nästan inte dricka Tomas sörja alls, det hade vi alla lärt oss med tiden.Plötsligt hörde han ett litet skrik och jag vände sig mot ljudet. Det var Hon i fåtöljen som skrikit till när Andreas, eller Stocken som han också kallades hällde, lite folköl över henne.Det högg till lite inom honom. De såg ut att ha kul i hop, Stocken och Hon. Han hade medvetet satt sig på en uppochnedvänd läskback för att komma nära henne och Hon knuffade undan honom skrattande när han kom allt för nära, viftande med sin tunga, som tecken att han tänkte slicka på henne som en hund.Ett behåband hade fallit ned över hennes axel, och det var nog för att det skulle ila till lite där nere i honom, trots all spriten.Han reste sig upp och gick ut i köket, ut på balkongen och knackade fram en cigg ur det knöliga paketet han hade i bröstfickan."Är det här du gömmer dig?" Tomas och Anna kom rasande ut på balkongen en stund senare, tätt i hopslingrande."Mmm." Jag såg upp mot den gnistrande iskalla rymden ovan och släppte ut en puff med rök."Mår du inte bra lilla gubben. Är det Tomas mumma som gjort dig lite pömsig kanske". Anna höll sig fortfarande fast i Tomas och försökte fokusera mig med blicken. Hennes huvud vickade fram och tillbaks medan ögonen glasartat höll en helt annan riktning."Äh, den där sörjan känns ju inte för ens man pumpar in den i röven med cykelpump!" Svarade jag, och Thomas flinade gillande så den stora glipan där hans vänstra framtand suttit lyste tomt."Du tänker för mycket Marco!" Sa han sedan och sträckte sig efter ciggen i min bröstficka och tog sig en innan han stoppade tillbaks paketet i min ficka."Äh, han knullar för lite, det är det som är problemet!" Utropade Anna på sitt vanliga vulgära vis och försökte greppa mig om kuken.Tomas såg inte det minsta besvärad ut. Det var inte mycket som besvärade honom. Inte mig heller men jag stördes av tjatet från Anna om det där med att knulla. Jag tänkte säga något. Men Anna hade redan vänt intresset mot Thomas igen, och de hånglade ohämmat. Hennes hand masserade hårdhänt honom i skrevet och han hade fått fram halva hennes bröst innan han tog paus och tog ett bloss på ciggen.Vi sa inget på en lång stund. Utan stod där i den iskalla decembernatten och tittade på de gnistrande stjärnorna.Jag tog ett sista sug på ciggen, kastade ut den i snön och gned mig lite om mina bara armar innan jag gick in i köket igen. Tomas klarade sig utan mig.På vägen ut från köket kom Jenny vacklande med sin vanliga upphetsade fylleuppsyn. Jag rundade henne och fick en smäll över ena skinkorna med nitbältet hon bar i handen. Sedan sjönk jag ned på den rangliga köksstolen i vardagsrummet där jag suttit förut, lagom för att se att det sista ur min grogg rinna ned i halsen på Stocken. Jag suckade lite, men var inte överdrivet ledsen för att få dela med mig av den sortens grogg.En stund senare var vi på väg. Sista bussen var i antågande och vi var som vanligt ganska sena. Det fumlades med kängorna i den dunkla hallen och sedan ut i den iskalla decembernatten.Det blev som vanligt stökigt. Det brottades, kastades snöbollar skreks ramsor och Jenny ramlade på sitt breda bakdel efter ha halkat på en förrädisk fläck is.Bussen kom. Chauffören såg så där bedrövad ut som bara busschaufförer kan göra när ett tiotal slitna figurer med långa tuppkammar, nitar och kläder som såg ut att mögla av kroppen, omgärdade av total kaos, ville ta sig på bussen med de nästan tömda ölkassarna i högsta hugg.Han såg ut som att han tänkte säga något först. Men suckade djupt och lät oss stiga på utan att bry sig om betalningen. Vi klämde i hop oss där bak i den i övrigt halvfulla bussen. Sist på kom Hon på och hade svårt att hitta en sittplats bland alla andra. Anna knuffade raskt ned henne i mitt knä."Där kan du sitta! Marco vill ha lite fitta. Det sa han till mig förut!" Utropade hon lite triumferande och nöjd över att få in en poäng på mig. Jag hade alltid undrat varför hon älskade att hacka på mig, på det där viset. Och när min ofrivilliga gäst i knät försökte resa sig upp och gå, Puttade Anna hårdhänt ned henne igen. Hon gav upp och vände sig ett halvt varv fortfarande sittande i mitt knä och såg på mig."Är det okej Marco". Undrade hon. Jag tittade inte upp på henne, utan min blick fastnade i de runda kullarna rakt framför mig, som nu upptog hela mitt synfält på ett sätt som var mer än definitivt."Sure!" Sa jag och harklade mig lite, eftersom jag tappat lite av tråden då jag plötsligt övermannades av de kvinnliga formerna.Hon satt kvar så resten av resan och snackade med sin tajtaste polare Lula. Jag kunde inte undgå att se varenda lite skiftning i den mjuka porslinsvita huden framför mig. Hur överdelen av hennes byst svällde i den svarta behån och hur den slitna gamla omgjorda t-shirten med Wattie på ramade in halsen och överdelen av armarna som nu syntes tydligt när skinnjackan glidit upp lite.Det strålade värme ut från henne och hon luktade läder, gammalt vin och färsk svett. Och helst av allt ville jag bara slå armarna om henne.Hon hade inte alltid varit "Hon". Fram tills för några veckor sedan hade Hon varit Ella. Gamla goa Ella. En av mina närmsta vänner sedan flera år tillbaks.Vi hade delat på åtskilliga paket med makaroner, sista folkölen, sista ciggen i paketet.Kort och gott hade vi ganska mycket i hop. Men det var på den tiden hon var Ella.Nu var hon "Hon" helt enkelt. Som om det skulle vara mindre jobbigt om jag inte använde hennes namn.Det var ett halvår sedan vi båda började inse att det fanns något mer mellan oss än bara vänskap.Vi hade känt varandra så länge att vi inte riktigt förstod att det kunde bli så. Och en natt i början av juli när ett störtregn oss tätt i hop under taket på ett cykelställ började vi helt enkelt hångla.Det hela höll i en knapp vecka, sedan efter lite fånigt tjafs mellan oss hittade jag henne i armarna på en av mina värsta ovänner, Bullen.Och även om det hade gått nästan ett halvår, och hennes strul med Bullen inte resulterat i något, så pratade vi knappt med varandra längre. Lite kanske för att jag tröstat mig med ett par andra tjejer efter henne.Men nu satt Hon där i mitt knä igen. Och det värkte i mig av lust att slå armarna runt henne, borra in ansiktet mellan hennes bröst och känna värmen från hennes kropp.Bussresor så här dags på kvällen var alltid kaotiska, och bytet till ny buss nere på stan, än värre. Men polarna försvann en och en åt olika håll, gåendes och på olika bussar. I röran upptäckte vi att Jenny hade skadat sig mer än vi trodde då hon ramlat, och några av oss, jag, Lula och Ella följde henne till akuten där vi satt och väntade en god stund innan Jenny kom ut med ett stort bandage om handen.Lula hjälpte henne hem och plötsligt stod jag ensam där med Ella på en iskall sjukhusparkering långt efter att sista bussen hade gått. Vi hade båda långt hem, och ingen av oss pengar till taxi."Fan också!" Svor jag och huttrade i min tunna skinnpaj. Ella stod bara tyst med armarna runt sig själv och stirrade ned på sina slitna kängor. Hon såg mer blåfrusen ut i sin lilla jacka än vad jag förmodligen gjorde. Och en våg av medkänsla bubblade upp inom mig. Jag började gräva i fickorna."Ha! Jag har nyckeln till replokalen med mig!" Utropade jag, och Ella tittade upp på min hand som fiskat upp ett par nycklar djupt nere i fodret på jackan.Replokalen låg betydligt närmare än det var hem till oss, och så här dags var det förmodligen ingen som repade. Helt säker var jag inte, eftersom mitt band splittrats för några månader sedan och jag inte höll riktigt koll på vilka som repade där numera.Men det var i vilket fall det bästa jag kunde komma på nu, och Ella tycktes hålla med, eftersom hon började gå bredvid mig utan att säga något.Det blev en tuff promenad ändå, i kylan och snön. Det tog oss säkert 15 minuter att ta oss dit, och då vi kom fram hackade vi tänder av köld båda två. Ella värst.Jag låste upp dörren till det gamla fallfärdiga huset som innehöll fler olika replokaler, inte bara våran. Det var stökigt redan i trappan upp till övervåningen där vår lokal låg. Men när vi kom in i vår egna replokal övergick oordningen i direkt soptip.Det var skräp över allt. Gamla ölburkar, porrtidningar, spelningsaffischer, trasiga trumset, snus, fimpar, gamla kläder, pizzakartonerg, trasiga stolar och säckar med skräp. Överallt var det belamrat med skräp och spelprylar.Ella gled ned på det som en gång varit en soffa medan jag arbetade mig fram till elementet för att se om det gick att höja temperaturen. Det var varmare än ute, en inte speciellt varmt.Jag gick på jakt utanför lokalen och hittade en packe gamla värmeljus som jag placerade ut i stora högar där det såg som minst brandfarligt ut, innan jag tände dom.Sedan sjönk jag ned bredvid Ella. Hon skakade fortfarande.Jag grävde i kassen och fick fram en liten flaska whisky som jag sparat på när Tomas så frikostigt bjudit på det hembrända. Jag vred av korken och sträckte fram den mot henne.Hon tittade upp på mig med ett hundvalpsliknande uttryck i ögonen och tog emot flaskan med darrande händer.Jag såg på när hon drack. De fladdrande ljuslågorna fick hennes bleka hy att leva upp och glöda. Det svarta sminket som hade lösts upp fick ögonen att se helt svarta ut, så när som på en reflex mitt i pupillen. Fan vad fin hon var.Hon tog en djup klunk till och vände sig sedan om, stel som en robot. Sedan var hennes läppar på mina, innan jag ens örstod vad som hände.Vi var så frusna att vi knappt kunde komma åt varandra. Men våra munnar förenades och smaken av whisky brände än i hennes mun och fortplantades till mig.Något generade drog vi oss i från varandra efter en stund. Det blev tyst en lång stund och jag såg inte hennes ansikte där hon satt i halvmörkret."Förlåt." Sa hon sedan. Det var det första hon sagt sedan vi kom ut från sjukhuset. Ja faktiskt det första hon sagt till mig sedan hon frågade om det var okej att sitta i mitt knä på bussen.Hon förklarade inte närmare vad det där "förlåt" betydde. Men någon stans inom mig förstod jag att hon menade de där sakerna som nu var ett halvår gamla."Förlåt själv." Sa jag, eftersom jag onekligen kände att jag varit minst lika dum som hon."Nej." Sa hon och skakade lätt på huvudet."Men jag var..." Jag han inte ens påbörja meningen innan hon satte fingret över min mun och skakade på huvudet med en blick som jag mer än väl kände igen."Schyy." Väste hon tystande mellan läpparna, och satte ett finger över min mun, i ett tecken på att det var slutdiskuterat.Vi satt så en stund utan att någon av oss gjorde ett försök att prata igen. Sedan kröp jag ned i änden av soffan och satte mig mot armstödet. Ella kom efter. Hon satte den lilla whiskyflaska som nu var så gott som tom, mot mina läppar och hällde. Den starka spriten brände till och lade sig fint nere i min tomma mage."Kom här ska jag värma dig." Sa jag och särade på mina ben så hon kunde sätta sig mellan dom, nära mig. Jag lade armarna om henne i en omfamning bakifrån. Hennes jacka var som is. Det tunna, slitna lädret med nitarna på. Jag rös till av beröringen."Sabla jackor. Det blir snart en dunjacka i det här klimatet." Muttrade jag."Börjar du bli gammal." Skrattade hon tyst."Mmm. Jag känner mig gammal. Tillsammans med dig känner jag mig uråldrig.""Med mig? Vad har jag med din åldersnoja att göra?" Undrade hon. Ella hade alltid retat mig eftersom hon var den yngre av ås. Hela ett år yngre."Men vi har gjort så mycket. Hunnit med så mycket tillsammans. Det får mig att känna mig gammal." Svarade jag."Ja, det kanske ligger något i det." Sa hon. Och vi tänkte nog båda på de tillfällen då vår vänskap hjälpt oss genom svåra situationer.Vi satt så en god stund och lyssnade på köldens knäppande i det gamla huset, sedan böjde jag mig fram och lade min kind mot hennes och hon besvarade min kontakt med att pressa sig närmare. Jag kysste hennes hals och hon tog mina händer i sina och smekte dom försiktigt.Hennes små flickaktiga händer med kortklippta naglar och flagnande lila nagellack strök över ådrorna på ovansidan av mina händer.Jag lät min mun kyssa henne på halsen, borrade in mitt ansikte i hennes rufsiga lilafärgade hår och nafsade lite på alla hennes ringar som satt i örsnibben och hon böjde sitt huvud bakåt så vi kunde förenas i en kyss. Hon smakade gammal fylla. Det gjorde förmodligen jag med. Jag kramade henne hårt och hon drog sig från mig och flämtade lite av bristen på luft i vår kyss."Du...jag har saknat dig. Jättemycket." Sa hon lågt. Nästan med gråten i halsen."Det har varit rätt tomt de senaste månaderna." Svarade jag instämmande."Så mycket förstört..." Mumlade hon för sig själv."Men det blir bra nu. Nu är det över." Sa jag och kramde till henne uppmuntrande."Kan det någonsin bli det igen." Undrade hon innan hon fortsatte. "Varför kunde du helt enkelt inte bara släpat i väg med mig den där gången, kanske gett mig lite stryk? Så hade allt varit över""Det är väl ändå inte riktigt min grej att slå tjejer så där." Skojade jag. Men hon skrattade inte. Hon var helt allvarlig.Hon vände sig om, kurade i hop sig i min famn och grät tyst. Jag strök henne över håret och lät henne gråta en stund innan jag tog hennes lilla ansikte mellan mina händer och lyfte det mot mitt. Tårarna hade suddat ut hennes smink ytterligare och hon började nästan likna en panda.Jag naffsade bort tårarna innan jag kysste henne igen. Den här gången svarade hon mer på min kyss, och det blev nästan.Vi hånglade säkert så i en halvtimme, inne i ett närhetsrus som som bara krävde mer och mer av oss. Kläderna försvann ett plagg i taget, tills jag satt där med bar överkropp och hon i bara behå, trosor och kängor.Vi hade sett varandra lättklädda tidigare som kompisar. Och vi hade vart nära varandra då vi hånglat under den där magiska veckan för ett halvår sedan. Men nu var det allvar. Närmare sex än så här hade vi aldrig varit. Det kändes självklart, men samtidigt rörde det upp så mycket känslor.Det låg något plågat destruktivt i luften. Som att närhet och sex skulle vara lösningen på allt det som varit mellan oss. I alla fall kändes det så. Och Ella såg mer eller mindre konstant gråtfärdig ut. Inte glad och förväntansfull som jag hade velat.Hon hjälpte mig ned med byxorna, så långt det gick innan kängorna tog vid och sedan dök hon utan omsvep ner mot min kuk. Det var som att hon försökte betala av sin skuld till mig, genom att underkasta sig, snarare än att vi njöt av varandra.Innan hon tog den i sin mun hann jag också tänka att jag förmodligen inte var så fräsch där nere. Visserligen hade jag duschat i morse. Men det var innan 7 timmars grav alkoholförtäring. Och sådant brukar sätta sina spår.Men Ella ryggade inte undan. Tvärt om gjorde hon tydlig sak av att nästan slicka mig ren innan hon började suga. Hennes lilla piercade tunga jobbade lätt och medvetet där nere, hennes varma, mjuka läppar nafsade och gned. Jag stönade högt.Hon fattade också min hand, la den på sitt huvud och pressade uppmanande på, som ett tecken på att hon tyckte jag skulle ta för mig.Det gjorde mig kåt och jag började hålla takten själv medan min kuk gick allt djupare i hennes mun, tills det började höras kräxreflexer. Vi höll på så en stund, tills jag tröttnade. Jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle kunna spruta, även om jag hade stånd. Det var fortfarande för mycket alkohol i min kropp.Vi kysstes igen. Men hårdare. Jag bet henne i läppen och hon sög sig fast vid mig. Jag spottade henne i munnen. Hon ryckte till av spottloskan men flämtade till och vidgade sin mun än mer. Jag spottade igen, och igen.Jag satte handen mellan hennes ben. Hon var våt. Våtare än något annat jag känt. Våtare än niagarafallet och jag kände doften av fitta slå emot mig.Hon ställde sig upp. Knäppte upp behån så att hennes bröst föll ut, stora och mjuka. Hon drog av sig sina svarta, slitna trosor och la dom bland alla prylar på förstärkaren som stod bredvid.Jag tittade på och smekte mig lite själv. Så vacker hon var där hon stod helt naken, så när som på sina slitna gamla kängor och med lågorna från stearinljuset fladdrandes över hennes mjuka kropp,Hon kom mot mig, utan att säga något och satte sig ned över mig. Det blev ögonblickligen varmt, vått och nästan outhärdligt skönt. Ella suckade högt av njutning vid inträngandet och lutade huvudet bakåt så hennes stora bröst sköts fram mot mig. Jag tog dom i händerna och började smeka. Mjukt och varmt. Hennes bröstvårtor var stenhårda.Ella rörde sig upp och ned, medan jag njöt av hennes kropp, och dess mer upphetsad jag blev, dess hårdare blev jag med mina händer. Men Ella svarade bara med svaga stön som mer tydde på att hon tyckte jag gjorde rätt, än henne illa.Tills hon plötsligt tog tag i min ena hand som höll i hennes bröst. Jag trodde jag gjort henne för illa och hon ville jag skulle ta det lite lungnare.Men i stället så placerade hon tillbaks min hand runt brösten och pressade på hårt. Hon ville jag skulle vara än mer hårdhänt.Sedan började något som kändes som en tävling mellan oss. Jag klämde och nöp hårdare och hårdare. Men hur illa jag än gjorde henne tycktes hon ändå acceptera det.Till slut vred jag hennes bröstvårtor runt runt och lät mina korta naglar gräva sig in i dom. Sedan gjorde jag en paus."Mer Marco, mer." Väste hon då med grötig röst i mitt öra."Men, jag kan inte hårdare." Svarade jag nästan förtvivlat."Försök." Svarade hon och satte tillbaks min hand mot bröstet.Jag stångades en stund till med henne, och hon började nu bli ordentligt öm i brösten så jag belönades med små pip. Men då böjde hon sig ned mot golvet och fumlade med sin jacka och fick fram något. Hon la det i min hand. Det var två små blanka saker som reflekterades i stearinljusens sken.Jag tittade närmare. Klämmor. Krokodilklämmor med vassa små taggar taggar i käftarna. Ville hon verkligen...?"Ja" Sa hon utan att jag ens behövde fråga. "Ja Marco. Snälla, gör det."Mina fingrar undersökte de små tingestarna. Det var rejäla grejor. Inga leksaker. Fjädrarna som höll i hop käftarna på klämmorna var mer till för verkstadsbruk än Ellas mjuka små fina bröst.Men samtidigt gick det en ilning genom mig, och jag kände att kuken växte där inne i henne. Med darrande fingrar öppnade jag de taggiga käftarna på första klämman och lät dessa närma sig hennes känsliga styva bröstvårta. Sakta lät jag den borra sig in i det känsliga.Ella darrade och flämtade högt av smärta och såg nästan paralyserad ut när klämman fortsatte äta sig in i henne efter det att jag släppt. Utan att titta fumlade hon med handen och fick fram sitt tunna nitbälte, höll fram det mot mig, och skruvade sig ett kvarts varv där på min kuk så jag kunde komma åt att binda hennes handleder bakom hennes rygg.Väl på plats där med det grova lädret som fjättrade henne tittade jag på den andra klämman, och sedan upp på Ella. Hon såg direkt rädd ut, men nickade bestämt samtidigt som hon flämtade av smärtan från den första klämman.Om det första klämman varit jobbig för henne att ta, så var den andra ett rent helvete av smärta. Hennes bröst hävdes upp och ned i tunga flämtningar och hon bet sig hårt, hårt i underläppen för att inte skrika.Väl på plats stirrade vi båda fascinerat på dom där de satt i brösten. Till och med i det svaga ljuset från värmeljusen såg man tydligt hur de bet sig djupt, djupt in.Jag kunde inte hålla mig längre utan började röra mig inne i henne igen och hön böjde sig fram och kysste mig. Det smakade. Hon hade bitit sönder läppen på sig själv.Jag höll själv takten nu, och fyllde henne med allt hårdare stötar, men nu tog hon min hand igen och förde den mot sitt klämförsedda bröst. Hon hade inte fått nog än.Med ett hårt ryck vred jag om klämman, och hon skrek rakt ut. Fullkomligen vrålade av smärta. Jag slutade genast, skamsen över att ha gjort henne så illa. Ella böjde sig fram mot mig Hennes andetag var ryckiga, tunga, plågade. Och hon väste knappt hörbart i mitt öra. "Gör mig illa Marco." Jag kände doften och smaken av hennes svett, så nära var hon mig nu."Men hur mycket då?" Undrade jag knappt hörbart."Så mycket du bara vill. Hur mycket som helst. Straffa mig, gör mig riktigt djävla illa. Snälla Marco!"Jag hade aldrig ställts inför det här tidigare. Visst gillade jag hårda tag. Och det var något jag testat med de få tjejer jag haft tillfälle att haft sex med. Men med olika resultat.Men det här var annorlunda. Ella gav sig verkligen till mig. Underkastade sig på ett sätt mina onanifantasier knappt trodde var möjligt.Samtidigt misstänkte jag att det fanns mer bakom. Att hon kände sig i behov av att straffas för att hon ansett sig göra fel. Att jag skulle straffa henne för att hon varit otrogen, även om hon aldrig riktigt varit det.Jag klarade inte av de djuplodade psykologiska funderingarna nu. Och Ella kved fram ett "snälla skynda", mellan tänderna. Så jag förstod att hon inte ville dra ut för mycket på det.Jag vräkte ned henne på golvet och kastade mig omedelbart över henne. Att komma in i henne igen, var inget problem. Hon var om möjligt än våtare än tidigare. Så våt att jag kände att det rann ned för pungen på mig.Sedan började jag plåga henne sanslöst. Jag vred och drog i klämmorna. Nöp i brösten, örfilade, rev, slet och spottade. Ella skrek som ett skadat djur vid min behandling, tills hon slutligen sprack ut i en hysterisk gråt, och då fyllde jag henne med min säd med ett eget djuriskt vrål.Nu var jag helt slut. Alkoholen som gick ur kroppen, kåtheten som sugit ut all kraft ur mig och tröttheten kom över mig. Men min Ella låg där under mig och grät övergivet. Min älskade lilla Ella. Hennes blick var bortvänd, som i skam och tårarna rann i strida strömmar ned för hennes kinder.Jag tog hennes ansikte i mina händer."Ella." Sa jag. Hon reagerade inte. "Ella, snälla säg något." Hon reagerade fortfarande inte. "Men helvete Ella, prata med mig." Nästan skrek jag med gråten i halsen. Och då tycktes hon äntligen ryckas ur sin egna lilla värd, och tittade upp på mig."Är du okej?" Undrade jag tafatt.Med en blick som tycktes fått en skrämmande insikt, nickade hon mot mig. Tafatt började jag undra vad jag skulle göra med henne. Jag ville ha upp henne på soffan, men klämmorna satt kvar i brösten och händerna bundna bakom ryggen. Måste få bort dom innan.Jag fattade försiktigt tag i båda klämmorna samtidigt och började lätta på trycket. Jag hade själv aldrig testat sådana klämmor, men blev nu informerad om att smärtan då man avlägsnade de vassa huggtänderna nästan var värre än då man satte dit dom.Ellas skrik då jag försökte, fick mig att släppa greppet om dom. Varpå de bet sig in i brösten igen, men med än mer smärta."På en gång, snabbt!" Uppmanade hon mig flämtande.Jag tog sats ännu en gång och pressade i hop klämmorna så käftarna öppnade sig snabb, varpå Ella skrek än högre. Men då var de i alla fall brösten fria från de hemska käftarna.Ella tittade på mig och skrattade lite, medan smärtan långsamt lämnade henne. Jag log tillbaks. Glad att inte behöva skada henne mer.Jag lyfte henne till soffan och vi satte oss som vi gjort tidigare med mig mot ryggstödet och Ella mellan mina ben, så jag kunde krama henne."Hur är det?" Viskade jag i hennes öra."Det är okej." Svarade hon sakligt."Jag var så rädd att jag gjort dig för illa. För jag gjorde väl inte det gumman?" Undrade jag med skräcken rivande i mellangärdet över att jag förstör det bräckliga som fanns mellan oss."Så gubben, det är ingen fara. Det gjorde bara lite ont." Sa hon och smekte mig lite på kinden, så gott hon kunde där framifrån.Det gjorde mig lite gladare. Men bara lite. Känslan av destruktiviteten mellan oss och oron att jag gjort något fel skavde inom mig. Jag sträckte mig efter kassen. Den innehöll två folköl som ännu var kalla av vår promenad.Det iskalla ölet strömmade ned för min strupe. Sällan hade en foliks smakat så gott. Jag gav burken till Ella som drack några giriga klunkar.Jag hade velat ge henne allt just i den där stunden. Ett varmt bad, rena lakan, en god frukost, blommor. Allt för att bevisa hur mycket jag älskade henne.Men allt jag hade var en extrapris-folköl, en skitig gammal soffa och ett dygnsgammal skäggstub. Men jag tror hon förstod i alla fall.Hon tog en klunk öl till, gav den sedan till mig, som också tog en klunk innan jag ställde den på golvet. Sedan slog jag armarna om henne igen. Och kände hennes nakna fortfarande svettiga hud mot min. Kände hennes hjärta slå mot mina händer."Tack för att du finns, Ella." Viskade jag. Men hon svarade inte den här gången. Och vi sa inget mer, utan satt där och såg natten övergå i gryning där utanför fönstret medan stearinljusen slocknade runt om oss.
4780
0
1 år sedan
-
muckypupp,
56
1 år sedan
Gamla tiders orättvisor
? Historisk novell med hårda inslag. Varning för känsliga läsare. ?Solen gick upp över fälten och en ny dag randades för invånarna på Mariedal, ett herresäte som så många andra runt om i mellansverige. I köket tände pigan Ingeborg spisen och började plocka fram degen som hon satte dagen innan, och de andra råvarorna till husfruns frukost. Trots tröttheten så älskade hon den här stunden på dagen då hon fick vara ensam , en lyx som tjänstefolk sällan hade. I början hade det varit svårt att vakna alls, men kokerskans ris hade fått henne att vakna av den första strimman ljus genom de spruckna glaset på hennes lilla kammare som hon delade med tre andra av pigorna.Samtidigt blåste Adrian liv i den svarta kolen i smedjan. Han njöt också av ensamheten innan mäster smed kom och började köra med honom. Medan köket låg en bit bort från boningshusen, av rena brandsäkerhetsskäl, så låg smedjan tillsammans med några andra lagerbyggnader, än längre bort, där skogen tog vid.Sakta vaknade resten av husets invånare till liv. Ja alla förutom Grevinnan själv, som skulle sova ett par timmar till innan hon väcktes försiktigt av kammarjungfrun, Rosalinda. En pojkaktig liten flicka som nyligen påbörjat sin tjänst mot att hennes familj fick betalning för hennes arbete.Grevinnans rum var rymligt och dekorerat med gobelänger. Förutom en väl tilltagen himmelsäng så fans där en mindre grupp med soffa och fåtöljer framför ett rikt utsirat bord, där hon brukade inta sin frukost.Denna morgon vaknade Grevinnan på dåligt humör. Kammarjungfrun Rosalinda hade ett så pass försiktigt sätt att väcka henne att det i stället blev irriterande. Så när Rosalinda satt ned brickan med frukost på soffbordet, nigit och sagt det obligatoriska "Önskar frun nått mer?", så satte sig Grevinnan upp i sängen, tänkte en stund och sa sedan "Hämta Boel och ett litet ris".Rosalinda spärrade upp ögonen och blev vit i ansiktet av rädsla. Hon öppnade munnen för att säga något, men Grevinnan han före "Nej, föresten, ta det stora riset. NU!". Det sista uttalade hon med en snärt för att understryka att hon inte tolererade trams så dags på morgonen.På Mariedal användes två typer av ris, det lilla som mest liknar ett påskris, och det stora som var ett knippe med vidjor. Dessa stod i krukor, färdiga att användas, i ett rum nära Grevinnans sovrum. Där fanns alla andra redskap som behövdes för att upprätthålla disciplinen på ett gods av den här storleken.När Grevinnan hällde upp sin första kopp med te, kom Boel in, bärandes på en typ av bänk som vanligen användes för de enklare straffen, efter henne kom Rosalinda bärande på det fruktade riset. Ingen sa något, alla visste vad som väntade och hur det skulle gå till.Roslainda själv, darrandes, bet på sina fingernaglar, till dess att Boel, tittade på henne. Då började hon ta av sin kjol och underbyxorna och blottade sin mjuka ungdomshy. Hon böjde sig lydigt över bänken och Boel spände fast hennes händer och fotleder. Precis i höjd med höfterna satt ett antal vassa piggar som gjorde att den som straffades skulle motiveras att puta extra med sin bakdel, och det gjorde Rosalinda vis av tidigare erfarenhet.Boel tog plats bredvid Rosalinda och plockade upp riset och väntade på den korta nicken från Grevinnan som alltid utgjorde starten för det skådespel som snart skulle ta plats.Boel var en kvinna i sextioårsåldern, parant med väl tilltagen byst som svällde innanför urringningen, och ett långt svart hår, uppsatt i en stram knut i nacken.Hon hade följt Grevinnan sedan barnsben och åtskilliga var de gånger hon själv stått böjd över bänken för ett straff. Många gånger utan synbar anledning, utan mer för att den unga grevinnan haft långtråkigt.Men numera slapp hon oftast stå i den smärtsamma och förnedrande positionen. Nu för tiden var det hon som stod för att genomföra Grevinnans vilja. Något hon med tiden oftast uppskattade.När riset ven genom luften den första gången, så högg Grevinnan förstrött in på sin frukostmacka utan att visa något nämnvärt intresse för Rosalindas lidande.Rappen fortsatte. På Mariedal fick man aldrig ett utmätt straff i form av antal rapp. I stället pågick straffet tills Grevinnan var nöjd. Eller Boel själv, för i Grevinnans frånvaro hade Boel möjligheten att upprätthålla ordningen på egen hand.Så medan Grevinnan i lugn och obesvärad takt åtnjöt sin frukost, så höjdes riset i Boels stadiga arm, gång på gång, och ven sedan ned genom luften med ett ilsket väsande ljud, och träffade Rosalindas lilla bakdel som först blev randig sedan färgades mörkt helröd. Om man inte räknade med de rapp som lindade sig över hennes höft och slog in med extra kraft i ljumsken.Tårar från Rosalindas ansikte droppade ned på tiljorna och ritade cirklar på det välskrubbade träet.Marmeladen från Mariedals egna plomonträd fick Grevinnan att smacka högt av njutning, men ljudet dränktes av Rosalindas hjärtskärande skrik av smärta.Boel risade på. Lät varje rapp värka ut en smula, innan nästa kom. Och undan för undan ökade hon på styrkan i rappen.När Grevinnan druckit sin sista klunk ur tekoppen kom den nästan obemärkta nicken som fick Boel att hålla inne med flera rapp, men Rosalindas gråt fortsatte medan hon spändes loss från den fruktade bänken och sjönk i hop i en hög på golvet. Men en knackning i huvudet från Boels knoge fick henne att krypa över till Grevinnan och kyssa hennes nakna fot och tacka för det hon fått. "Tack snälla Grevinnan för att du lär mig en läxa", babblade hon med tårarna fortfarande rinnande utmed kinderna.Boel baxade ut bänken och Rosalinda började, fortfarande gråtandes, sopa upp skräpet från riset som alltid blir över vid hårda straff. De tunna ändarna som bryts och far i väg, och efterlämnar ett mer effektivt straffredskap.Senare skulle hon även gå ut i skogen och ersätta det numera kasserade riset med ett nytt fräscht.Boel gick tillbaks till sin kammare där hon som husfru förde räkenskaper och planerade verksamheten. Med jämna mellanrum skulle hon patrullera huset och se att allt gick rätt till, och om inte, bestraffa den som inte skött sig.Rosalinda själv skulle fortsätta arbeta, först att plocka undan efter frukost, och sedan med middagen. Men däri mellan skulle det nya riset brytas.I smedjan låg ett stycke järn i glöden och Adrian pumpade bälgen för att få upp temperaturen. Smeden stod lutad mot ett städ och tittade lojt på. Han var grovt byggd och hans armar som svängde den grova slägghammaren varje dag, svällde under hans fläckiga tunika. Hans uppsyn växlade mellan tankfullhet, till beslut. Han tittade på Adrian och uttalade orden "pojk, kom hit". Tre rätt oförargliga ord, men som Adrian lärt sig allt för väl.Han släppte motvilligt bälgen och gick över till den stora mannen, och sjönk ned på knä framför honom.Mäster smed lät honom stå där på det skitiga golvet en stund, innan han knäppte upp bältet och drog fram sin ådriga, grova doning. Än var den inte styv, men smeden hade känt sig sig behövande. Gårdagens brännvin satt fortfarande kvar i kroppen. Han hade önskat sig en späd liten kvinna nu, men hans hjälpredas mun hade han lärt upp bra. Straffet för skrapande tänder hade varit hårda liksom rädslan att slicka i sig sperman efteråt.Adrian visste nu precis vad han skulle göra, och i vilken ordning. Han sög upp den grova kuken med lätta drag och slickade växelvis som en hund på och runt pension medan hans fingrar lätt vidrörde pungen och kukroten.När smeden styvnat övergick han att jobba mer med halsen. Just detta hade också krävt träning och många örfilar, men numera kunde Adrian ta det stora blanka ollonet långt nere i hallsen utan att kvävas.När smeden slutligen ar på väg att komma, fattade Adrian tag i hans pung med ett lätt tryck, för att sedan föra upp ett finger med andra handen, i mannens anlöpning och massera där.Sperman fyllde Adrians mun och lite rann ned på hans haka. Men Adrian visste bättre än att torka bort det spillda, och förde med ett finger in det i munnen där det hörde hemma, och svalde sedan allt det salta och kladdiga.Utanför stod Rosalinda med blossande kinder. Hon hade ibland kollat i smyg på killen i smedjan, så då hon gick till skogen för att bryta vidjor brukade hon försöka smygkika in genom det lilla smutsiga fönstret på baksidan av smedjan,.Och nu hade hon fått se mer än hon önskat. Eller hade hon det? Det bultade allt lite där nere mellan benen, men samtidigt förstod hon ju att Adrian förmodligen inte gjort det där frivilligt, och hon mindes med skam de timmar hon själv spenderat mellan Boels kraftiga lår för att göra henne nöjd.Dagen gick, och Grevinnan satte sig i sin vagn och åkte till en väninna på ett gods en bit bort.Stämningen blev alltid lite lättare då hon försvann från huset, och Boel hade ofta mer att göra de gångerna.Så det han nästan bli kväll innan hon fick se det uselt brutna ris Rosalinda levererat. Det gick absolut inte för sig.Hon fångade upp flickan ute i matsalen där hon rensade aska ur en stor eldstad, och tog henne i örat och visade upp riset "Vad är det här för något". Hennes röst darrade av harm. Hade Grevinnan fått in ett sådant ris hade hon själv fått smörj.Roslalinda kved av smärtan i örat, "Mm, men, men det fanns inte bättre"."Tror du jag går på det, din lata slyna". Boel blev nu mer arg än tidigare."Jag lovar, jag lovar", Stammade Rosalinda.Boel blev stående och funderade en stund, med Rosalindas öra, fortfarande i ett hårt grepp, innan hon bestämde sig. De skulle gå tillsammans till skogen. Och fanns det bra ris att bryta, skulle Rosalinda få sitt straff där i skogen. Och nu fanns det ingen grevinna som skulle avgöra vad som var lagom. Tanken fick det att pirra i Boel.Samtidigt lade mäster smed sista handtaget på ett gångjärn. Han var på uselt humör för att han inte lyckats laga det lås som tydligt var en viktig detalj för Grevinnan. Nu skulle han få ovett för det, och kanske mer. Det irriterade honom. Och som alltid då han var full eller irriterad, så fanns där bara Adrian att ta ut det på. Han fångade upp grabben då han kom in med en spann vatten och tog han i nacken. Han rev av hans kläder och pressade ned honom över den specialtillverkade spöstocken. Halsen låstes fast i ett halsjärn och rumpan putade rakt ut. Han plockade ned läderremmen från väggen, den gav alltid ett effektfullt och tillfredställande ljud.Boel och Rosalinda hade kommit i jämnhöjd med smedjan då de blev uppmärksam på ljudet där inifrån. Ljudet av skinn som möter hud och det ofrivilliga kvidandet efteråt. De stannade upp och lyssnade.Boel fick åter igen en sådan där tankfull uppsyn, sedan log hon och sa "Där ser man". Sedan tog hon Rosalinda i armen, gick fram till den grova dörren intill smedjan och bankade på. Utan att vänta ryckte hon upp dörren och klev in.För en stund blev allt stilla. Smeden stannade upp mitt i ett rapp och stirrade lite häpet på de två kvinnorna, Adrian tystnade och försökte se i sin utsatta position vad som hände.Boel lät blicken gå från den röda pojkrumpan, till smedens grova hand med remmen där i. Rosalinda själv kunde inte ta blicken från pojken med den röda bakdelen och den hemska ställning han satt fast i."Låt inte oss störa, fortsätt med det du gjorde, så kanske du kan ta den här jänt-ungen efteråt". Sade Boel och log. Drog sedan fram en enkel stol och satte sig på den för att titta på. Smeden rörde sig lite tveksamt, sedan höjde han remmen och slog till.Rosalinda tittade livrädd ned i golvet och ryckte till varje gång remmen slog ned på den oskyddade pojkstärten. "Du med så stora muskler måste väl kunna ta i hårdare än så där". Hetsade Boel mannen med ett litet retsamt leende."Det är klart jag kan, bestäm du när du tycker det är lagom". Sedan vände han sig om och lät remmen vina genom luften. För var rapp lite hårdare.Till slut uppnådde han en stränghet som Boel var nöjd med, vilket hon gav en liten applåd. Agan fortsatte och Boel kunde inte låta bli, utan smög sig upp bakom mannen och fingrade fascinerat på hans stora muskler. Han vände sig om och log lite."Den är bra den där remmen". Sade boel med upphetsning i rösten. "Varsågod och prova", svarade han och erbjöd henne remmen till henne.Boel bytte plats och höjde armen för ett rapp.Rappen föll, och ögonen på de två penalisterna möttes gång på gång. Ett samförstånd växte fram."Jag har fler redskap där på väggen" Sade smeden och nickade mot några krokar. Där hängde det ett flertal olika bestraffningsverktyg som imponerade på Boel. Hon testade ett spö, där smeden gjort ett eget järnhandtag så att spöet i det kunde bytas när det slitits ut. Men idag var från nytt och friskt trä, förmodligen hassel. Det hade god effekt på pojkens rumpa, där långa ränder svullnade upp efter rappen. Hon testade sedan en läderpiska. Men den låg inte så bra i handen, så hon hängde strax tillbaks den och fick syn på ett lustigt verktyg, även det ett arbete av smeden. Den hade ett långt avsmalnande handtag i läder, och i det satt det fem snärtar på ungefär tre decimeter. Det långa handtaget hade till uppgift att hålla snärtarna i hop så det blev en koncentrerad träffbild, vilket behövdes, för att längst ut i snärtarna satt en knut, och i den knuten satt en liten spik instucken, för att ge rejält med tyngd. Boel såg upp på smeden som log tillbaks. "Testa, jag tror du kommer finna den användbar". Sa han.Rosalinda sneglade i skräck, ömsom på mannen, och hans allt tydligare bula framtill på byxorna, och på kvinnan som inspirerat svingade det otäcka verktyget. Hon insåg att det hela höll på att gå över styr och funderade på om det fanns någon möjlighet till flykt, men Boel och smeden hade bytt plats och nu stod hon i riktning mot dörren. Omöjlig att komma förbi.Seden rundade smeden av med några rapp, liksom mest i förbigående, innan han spände loss Adrian från ställningen. Pojken föll i hop.Boel tog tag i hans öra och släpade med den nakna pojken bort till stolen, där hon sjönk ned med pojken vid sina fötter.Smeden vände sig nu mot Rosalinda och synade henne, tittade sedan lite frågande på Boel."Klä av dig dumma unge." Fräste hon. Rosalinda kavlade skamset av sig klänningen och underbyxorna. "Överdelen också!" Beordrade Boel. Smeden blev allt mer upptänd.Så stod hon där helt naken och utlämnad framför de två. Hon kände smedens grova hand mot sin nakna kropp och hon huttrade till. Hans hand nöp i skinkorna och kände på hennes små toppiga bröst.Så var det då Rosalindas tur att spännas fast. Hon svimmade nästan av rädsla när stålet slöt sig runt hennes hals. Grova smedhänder rättade till hand och benfängsel så att hon satt prydligt fast med sin rumpa i vädret med synliga märken från omgången på förmiddagen. Sedan började föreställningen. Boel dirigerade, smeden rappade och Rosalinda ylade och skrek. Med små gester korrigerade boel styrkan i rappen, kunde peka på någon lite fläck där remmen inte träffat så många gånger och behövde piskas till. Hon valde från krokarna på väggen och lät smeden jobba igenom samtliga redskap.Vid hennes fötter satt pojken, och hennes naglar grävde sig förstrött in i hans nacke med kvidande ljud som följd. Men detta hördes inte. Ljuden från piskorna och reaktionen från Rosalinda dränkte hans små pipande.Nu rådde det inget tvivel längre. Boel kunde med lätthet se hur det stod till i smedens byxor.Hon gick fram till honom, och han höll in rappen. och hon greppade tag i hans byxor och grävde fram den stora ådriga som svällde ytterligare vid hennes beröring. "Ingen behöver få veta." Viskade hon, och styrde lemmen mot Rosalindas hjälplösa underliv. Boel spottade några gånger och gned in kuken, sedan hjälpte hon till att föra in den.Flickan där under hade inte en chans att värja sig mot inträngandet. Men det krävdes kraft för att en så stor tingest skulle komma in i den trånga lilla fittan. Skriken av smärta tycktes egga smeden att tränga djupare.Han höll på en god stund, men Boels fingrar nära tillhands. Men efter ett tag sade Boel "Låt oss ta loss henne". Vilket smeden genast gjorde. Rosalinda sjönk i hop på golvet likt Adrian gjort en stund tidigare.Boel var nu så upprymd att hon drev vidare scenariot på ren inspiration. Hon slet upp upp pojken från golvet och ställde honom framför den gråtande flickan och förde in hans slaka penis i hennes mun. Rosalinda visste inte hur hon skulle göra, så Boel hjälpte till.Adrian som själv mest tyckte situationen var jobbig förvånades över att hans penis reagerade på behandlingen och sakta svullnade upp. Smeden som tittat på, ställde sig nu bredvid och ville också ha en behandling. Så han puttade bort pojken och tryckte in sin stora i munnen på flickan. Tårarna började rinna på henne igen.Boel i sin tur runkade pojken hårdhänt så han kved, men behöll ståndet. Hon böjer sig fram och kysser smeden. Tungor som möts i en djup kyss. Alla fyra förenade i njutning, men inte allas njutning. "Ta henne framifrån" Väser Boel hes av upphetsning. Smeden låter inte vänta på sig utan tar tag i flickan och trycker ned henne. Rosalindas egna vilja är sedan länge som utraderad. Nu är hon ett stycke kött att plåga eller utnyttja. När smeden tränger in, skriker hon dock till igen.Nu kan Boel inte längre hålla sig. Driven av sin egna upphetsning kastar hon kjolen åt sidan och drar av sina underbyxor och pressar pojkens ansikte mot sitt kön och stönar vällustigt då hans tunga börjar stimulera.Ett tag är allt tyst, så när som på upphetsade stön, blandad med tyst gråt från Rosalinda, och ljudet från de örfilar både Boel och smeden ger i förbifart, bara för att det roar dom. Boel kommer först, och klämmer i hop sina fylliga lår om pojkens huvud med ett högt stön. Kort där efter tömmer sig smeden i Rosalinda med ett rytande. Sedan reser han sig upp och stoppar nöjt in kuken i byxorna.På golvet ligger flickan medan en rännil av sperma letar sig fram och ut på låren. Pojken ligger strax bredvid med kladdigt ansikte.Boel klädde sig, och fick på Rosalinda sina kläder, medan Adrian låg kvar naken på golvet. På vägen ut stannade Boel till i dörren. "Grevinnan är borta på lördag. Så vi kommer tillbaks då." Sa hon och försvann ut i den ljusa kvällen.Inne i smedjan försökte Adrian dra till sig sina kläder. "Stopp, vart är du på väg? Vi är inte färdiga med varandra än" Sade smeden och tog fram en burk med fett. Han var fortfarande styv och hade bestämt sig för att ta pojken i tarmen.En bit bort stod Boel och tittade på när Rosalinda plockade sitt ris i skogskanten. Inifrån smedjan hördes ett skrik när smeden pressade in sin grova lem i den försvarslösa pojken. Flickan Rosalinda tittade skrämt upp på Boel med kinder fortfarande flammiga av gråt. Boel log mot henne och sa bara ett enda ord. "Lördag".
5661
2
1 år sedan
-
muckypupp,
56
1 år sedan
Ella-del3
Detta är inte en bdsm-novell i vanlig bemärkelse, utan handlar mer om hur bdsm av rent misstag kan bli ett konstigt redskap i att försöka hantera svåra och jobbiga situationer.I centrum står Marco och Ella som i en tårdrypande historia på olika sätt försöker hantera sin kärlek i ett struligt liv, genom att använda dominans och smärta som redskap.De första dagarna gick jag som i ett töcken. Tiden bara förflöt, och ständigt kom bilden av Ella upp inom mig. Ständigt försökte jag också förtränga den och ständigt misslyckades jag.Större delen av tiden låg jag inne i klädkammaren i hopkurad i mörkret. Tomas tjatade en del på att jag skulle komma ut. Men Anna var ganska ointresserad av att ha mig där och grälade flera gånger på Tomas om att han skulle slänga ut mig.En dag kom Anna hem innan Tomas, och jag låg som vanligt i garderoben. Hon slet upp dörren och tittade ned på mig där jag låg."Vafan ligger du där för?" Undrade hon med drypande sarkasm"Mmm, mår inte bra." Mumlade jag till svar."Åh, är lilla ponken dålig. Först är han otrogen mot den tjej som gjort precis allt för honom, sedan mår han lite dåligt." Anna hånade på och jag teg.Jag kurade i hop mig än mer och lät Annas sarkasmer riva i mitt inre."Var hon värd det då? Var hon ett skönt knull, den där slynan?" Även om det var en fråga, så gick det inte att ta miste på föraktet i Annas röst. Ett svar var helt överflödigt. Men Anna var inte färdig där med mig. Hon skulle ha ett svar från mig, skulle håna mig mera. Med ett stapplande steg in i den trånga klädkammaren kom hon närmare mig. Satt sin spetsiga högklackade stövel vid min kind, pressade upp mitt ansikte så hon kunde se mig i ögonen."Var hon ett bra knull, svara mig då, ditt äckel!" Anna hetsade upp sig medan hon pratade och såg nu helt galen ut av förakt, hat och ilska.Och eftersom jag inte svarade verkade hon i allt större behov av att pressa fram någon form av erkännande från mig. Hon satt då stöveln rakt över strupen och pressade på.Förlamad av alla känlsor och av föraktet från Anna lät jag henne undergivet hållas utan att försöka ta mig fri från den stöveln som fick mig att nätan kvävas och den vassa klacken som verkade riva upp halsen på sidan.Sedan hördes ett svagt ljud, utifrån trappan och Anna ryckte till. Det var förmodligen Tomas som var på ingång."Ditt djävla, lilla äckel." Väste hon och släppte i väg en lång seg spottloska som landade mitt på näsan och ned över munnen.Med ett rått skratt släppte hon trycket över in strupe, stängde dörren och gick ut.Med avsmak gned jag bort hennes saliv från mitt ansikte, och spottade lite i ett fånigt försök att få ut det av hennes saliv som hamnat på mina läppar, och vad jag i alla fall inbillade mig, i min mun.Jag kände på halsen. Den dunkade och brände. När jag tittade på handen var den röd av mitt blod, så pass hårt hade den vassa stålklacken på Annas stövel rivit mig.Med ett kvidande kröp jag i hop i fosterställning och kände tårarna bränna mot ögonlocken oförmögen och ovillig att låta tårarna komma fullt ut.Jag vet inte hur länge jag låg där, fylld av självömkan och en bedövande värk i mellangärdet. Men då jag äntligen började slita mig ur det känslokaos som rådde inom mig hade jag på avstånd hört Tomas och Anna, som tycktes ovanligt uppåt i dag, lagat mat, och nu satt i köket och åt.Jag tassade upp försiktigt, tog min jacka och öppnade dörren ut till trappan, så tyst jag kunde, innan jag tryckte igen den lika försiktigt och smög i väg.Våren hade kommit ovanligt tidigt i år och de sista orangeröda strålarna slog mig obarmhärtigt i ansiktet som en påminnelse om att livet var något glatt. Men inte avsett för mig.Med tunga steg började jag gå oplanerat för att komma bort från Tomas och Anna. Så långt bort som möjligt, för jag tänkte inte återvända efter Annas behandling av mig.Som bedövad gick jag i rask takt men utan att ha något egentligt mål. I alla fall var det vad jag inbillade mig. För från första steget hade jag obönhörligen varit på väg hem till Ella. Och när jag inte kunde dölja det för mig själv längre, intalade jag mig att jag ändå måste in dit, för att hämta en del av mina tillhörigheter.Smärtan i magen var nästa outhärdlig, då jag likt en inbrottstjuv smög upp för trappan mot lägenheten. Nycklarna skramlande i fickan, men jag insåg att det inte var någon bra idé att bara kliva på om Ella nu var hemma.Så med darrande hand satte jag fingret på dörrklockan och tryckte till. Det svaga, bekanta surrande ljudet hördes inifrån hallen. Sedan blev det tyst.När jag stått där i vad som kändes som en evighet och jag började fundera på om jag skulle gå, eller använda nyckeln, rasslade det till och dörren öppnades.Innanför stod Ella, som vanligt hemmaklädd i trosor och linne. Smärtan att se henne var värre än då jag legat ensam i den mörka klädkammaren, och det började snurra svagt i huvudet.Ella såg inte förvånad ut. Hon hade väl förväntat sig att jag skulle komma. Och säkert tittat i dörrögat och sett mig stå där ute. Utan ett ord släppte hon dörren halvöppen och klev in i lägenheten så jag kunde följa efter.Tystnaden i den lilla trånga hallen var kvävande. Ella stod i dörröppningen in mot vardagsrummet i svagt motljus, vilket gjorde att jag inte kunde tolka hennes anletsdrag ordentligt.Vi stod så en lång stund. En evighet."Förlåt." Kom det ur min mun. Men Ella sa inget."Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska kunna göra, för att det i alla fall ska bli lite bra igen. Jag är så djävla ledsen för det jag gjort, och varje minut den här veckan har jag önskat att det bara var en ond dröm." Försökte jag förklara, och Ella bara tittade."Vad har du gjort på halsen?" Undrade hon."Halsen?" Sa jag oförstående, eftersom jag var helt inne i att lägga mina ord rätt inför Ella."Ja, du är alldeles blodig på halsen. Vad har du gjort?" Ellas röst var kylig, men uppfordrande och plötsligt mindres jag Anna och hennes stövel."Det var Anna." Sa jag och försökte prata vidare om det jag tyckte var viktigt just nu. Lite blod på halsen var inget stort problem i sammanhanget. Jag kunde blött över hela kroppen, bara Ella ville förlåta mig, om bara så lite."Anna!? Vadå, har Anna gjort dig illa på halsen?" Undrade Ella skeptiskt."Ja, hon satte sin djävla klack där och rev upp mig lite." Svarade jag nästan irriterat för att Ella envisades med att prata om min hals och inte det där andra jobbiga. "Men varför i hela världen satte Anna sin klack i din hals?" Ella lät nu lite road över det konstiga i det hela och fortfarande fullt besluten över att reda ut det.Jag stod tyst en stund, men kände att det inte var rätt tillfälle för oärlighet och lögner."Ja, jag har sovit i Anna och Tomas klädkammare. Och i dag innan Tomas kommit hem gick hon in till mig och började håna mig. Sedan när jag inte svarade spottade hon mig i ansiktet och sedan trampade mig över halsen. Och det var då hennes klack rev upp mig." Redogjorde jag lydigt i hop om att Ella skulle kunna släppa ämnet nu.Ella bara stirrade på mig. "Men varför gjorde du inte motstånd? Slog du inte till henne?" Undrade hon med en nykter syn på det hela som fick händelsen att framstå som ganska galen.Jag kände att det stockade sig i halsen på mig när jag tog sats för att förklara."Mm, jag har inte mått så bra. Jag lät det liksom bara ske." Sa jag och kände mig än uslare när jag kände tårarna bränna igen."Men varför?" Undrade Ella, även om hon säkert förstod."Det var för dig, eller...för det jag gjort. Hon sa en massa saker, hånade mig, du vet så där som Anna kan göra. Fast nu var det förstås på allvar, inte på skämt." Svarade jag och undrade vart ämnesbytet nu skulle ta vägen."Ska väl fan hon skita i, den djävla slampan. Hon är väl inte ett dugg bättre själv med tanke på hur många hon har knullat med bakom ryggen på Tomas. Hon ska ge fan i att lägga sig i mitt liv. Jag har inte bett henne om någon djävla hjälp." Ellas ord smattrade fram likt en kulspruta. Jag hade aldrig sett henne så arg förut."Men du vet, Anna är ju Anna." Försökte jag för att dämpa utbrottet en smula."Ska du stå och försvara den där subban nu också." Fräste Ella till svar."Nej, det var inte så jag menade. Bara det att det inte är någon stor grej, menar jag." "Men det kanske jag tycker." Svarade Ella bestämt."Förlåt." Svarade jag korkat. Som om det vore någon form av universalmedicin att säga förlåt, något som funkade i alla lägen. Det blev tyst igen."Men kom här, ska vi titta på det där såret. Det kan ju vara smutsigt om det var en klack som gjorde det." Sa Ella och gick mot badrummet. Jag tog av mig jackan och följde efter.Inne på badrummet sjönk jag ned på toaletten medan Ella rotade i medicinskåpet efter lite grejor. Det hårda ljuset från badrumslampan fick mig att känna mig usel.Ella vände sig om, tog lite bomull med vatten på, och började tvätta mig på halsen."Uh, när duschade du senast egentligen?" Undrade hon med rynkad näsa. Jag tänkte efter."Eh, förra lördagen, tror jag." Svarade jag skamset. Jag hade inte haft några kläder att byta med, hos Tomas, att det inte känts lönt att duscha. Dessutom så hade det känts ointressant."Då är det lika bra att du ställer dig i duschen direkt och spolar av blodet medan du duschar, så tar vi det andra sedan." Sa hon och klev åt sidan.Det varma sköna vattnet från duschen, och min egna tvål, livade upp mig en smula. Men det gjorde också det där jobbiga än mer jobbigt eftersom det kändes än svårare att gömma sig bakom min uselhet då.Jag duschade kort, och kom ut lagom för att se Ella släppa ned mina smutsiga kläder i tvättkorgen med hjälp av tummen och pekfingret på ett sätt som visade på hur motbjudande mina kläder var för henne.Jag fick en liten handduk. Stor nog att torka mig torr med, men inte för att skyla min nakenhet. Att vara naken med Ella var givetvis något jag varit åtskilliga gånger, och störde mig normalt inte det minsta. Men just nu kände jag mig väldigt blottad av att stå där framför henne. Hon föste ned mig på toaletten."Jag har bara alkogel. Men du är ju en så stor och stark gosse att det borde väl inte svida för mycket på dig." Sa hon med en blandning av tillfredsställelse och humor. Sedan sprutade hon ut rikligt med gel på en bomullstuss och satte den utan omsvep mot revan i huden.Det sved till som eld och jag grimaserade. Och Ella log ett kort inåtvänt leende och tryckte på än mer. Det kändes nästan bra att min smärta gav henne en smula tillfredsställelse. När hon var färdig, och torkat kort satte hon ett plåster över såret, även om det kanske inte behövdes något. Så stort var det trots allt inte. Även om det blött en del.Sedan lämnade hon mig naken på toaletten och gick ut till vardagsrummet. Jag följde efter. Hon stod där dörröppningen till sovrummet, vilket betydde att jag skulle bli tvungen att be henne flytta på sig, om jag skulle komma åt lite kläder.Men jag stod kvar helt naken framför henne, och kände mig ganska liten."Du ska inte tro att du kan komma hit, säga förlåt, och sedan ska allt vara som vanligt igen." Sa hon. Och nu var rösten kylig och fylld av förebråelser."Det är klart jag förstår det. Jag vet att jag har sabbat allt, fuckat upp det helt. Men jag ville i alla fall att du skulle veta hur djävla ledsen jag är." Svarade jag och såg ned i golvet."Jag bryr mig faktiskt inte ett skit om o fall du är ledsen eller inte, Marco." Svarade Ella obarmhärtigt."Ja, men, he...ja." Jag fick inte fram alls vad jag ville ha sagt."Du har gjort mig så djävla illa Marco, så du kan inte ana. Och jag tänker aldrig, aldrig...hör du det, sätta mig i den situationen igen.""Nej, självklart inte. Förlåt" Fortsatte jag. Hur många gånger hade jag sagt förlåt undrade jag, stilla för mig själv."Men kan jag, eh...få bo här. Jag kan sova på soffan." Jag grep efter minsta halmstrå att hålla mig fast i. Allt för att få vara nära Ella och försöka få henne att förlåta mig. Dessutom hade jag faktiskt ingen stans att ta vägen."Det är klart att du får stanna här." Svarade Ella, och mitt hjärta tog ett skutt av glädje."Men det gamla villkoret står fast." Fortsatte hon. Nu jag fattade inget. Vad pratade hon om för villkor? Som jag mindes det hade hon inte sagt något. Ändå var det så viktigt att det var avgörande. Och att jag inte kom fattade vad hon menade var inget bra sätt att visa sig uppmärksam på.Hennes blick gled i väg på ett sätt att jag reflexmässigt följde den, och landade på det lilla bordet borta vid fönstret."Ja, du minns väl vad jag sa när du kom ut nyknullad från toaletten med den där slynan." Förtydligade hon i onödan. För nu mindes jag plötsligt.Där på bordet låg de två ridspöna, klämmorna, remmarna, elsladdarna och allt det där andra jag samlat i hop för att plåga Ella med. Precis på samma ställe som jag lämnat dom för över en vecka sedan. Jag hade haft någon idé om att åsynen av dom skulle vara ett straff, en påminnelse i sig, för Ella.Men nu låg de där. Men för mig, inte Ella. Och det knöt sig i magen på mig igen.Jag hade nog aldrig tidigare kunnat sätta mig in i situationen hur det skulle vara att förflytta sig så lågt ned som Ella nu tyckte jag skulle göra. Som hon krävde att jag skulle göra.För även om jag sett Ellas förändring inför mig. Sett hur hon med, nästan en besatthet, sänkt sig ned i skam och smärta vid mina fötter hade jag själv aldrig lekt med tanken hur jag själv skulle förhålla mig i samma situation. Hur jag själv skulle hantera smärtan och förnedringen.Men nu var jag där. Ofrånkomligen. Och var tvungen att ta någon form av beslut.Och med en stor uppgivenhet insåg jag att det inte spelade någon roll längre. Smärtan från ett ridspö kunde väl omöjligen vara värre än den jag känt hela veckan.Dessutom förtjänade jag det. Definitivt förtjänade det. Konstaterade jag för mig själv. Och om Ella nu kunde må lite bättre av det, vore det väl nästan larvigt att inte ge henne det.Men det var med en stor portion tvekan in för den nya situationen jag nickade och började undra osäkert hur Ella ville jag skulle göra.Hon tog ett par kliv fram mot mig och ställde sig helt nära. Hon såg upp på mig. Det skilde trots allt ett par decimeter mellan oss.Jag såg ned i hennes ögon som inte avslöjade något annat än en stor portion beslutsamhet, och jag insåg plötsligt vem av oss som var den starka. Det var en insikt som nästan gjorde mig yr. Jag hade aldrig reflekterat i termerna om vem som var den starka av oss. Men nu insåg jag att den målmedvetna beslutsamhet som Ella haft både då hon underkastade sig mig, och den hon visade nu, var ett tecken på en styrka jag inte tidigare anat.Och även om insikten skakade mig, var det också med en viss lättnad. För när Ella tog mig i armen och bestämt ledde mig till bordet med grejorna så kände jag att jag till fullo överlämnat mig helt till hennes nåd och onåd.Ella gjorde precis som jag gjort med henne. Hon band mig över det lilla, men rätt grova bordet så att jag var helt hjälplös innan hon satte igång.Men till skillnad från mig så drog hon inte ut på det, experimenterade inte, och lekte inte med sitt offer. Hon slog hårt. Så hårt hon bara kunde, med sina små armar.Smärtan var från första rappet outhärdlig och jag fick kämpa för att inte skrika. Något som ändå bara var en tidsfråga. För ett antal rapp senare skrek jag, bönad att hon skulle sluta och väsnades allt mer. Hon använde min egna silvertjep för att tysta mig. Mitt i min sista bön om nåd fäste hon den hårdhänt över min mun. Sedan greppade hon piskan igen och använde den med en nästan religiös hängivenhet. Och när tejpen inte hjälpte till för att dämpa mina skrik, satte hon helt enkelt på musik för att dölja oljudet.Allt tid och rum försvann i ett inferno av smärta. Det enda som jag kunde göra, var att fokusera på att andas, vid de få, korta tillfällena hon tog paus.Svetten blänkte i hennes annars så söta ansikte, ett behåband hade glidit ned och hon andades tungt så att brösten hävdes tungt upp och ned.De bara fötterna rörde sig som på ett rovdjur runt mig då hon letade fram ständigt nya ställen för spöet att landa på.Efter stryket vare jag som drogad. Något i mitt bakhuvud sade mig att det förmodligen var adrenalin, endorfin och en kanske rent av någon typ av chock. Hela min underkropp bultade, sved, värkte och brände som av eld.Ella lossade mina händer, sedan sjönk hon ned i soffan bakom mig. Jag fumlade bort remmarna vid fötterna och dråsade i golvet av utmattning. Med ett smärtsamt ryck fick jag bort tejpen från munnen, och jag tänkte att jag förmodligen inte skulle behöva raka mig på några veckor efter det.Jag sträckte bak min hand och kände på min kropp. Den var hård, ojämn och svullen. När jag tittade på handen såg jag blod, men det sista förvånade mig knappast.Fortfarande i mitt vimmelkantiga rus kröp jag mot Ella i soffan, som satt och tittade på mig med en blick jag inte kunde tolka, men som var väldigt lik den hon en gång givit mig där uppe i replokalen. Samma kväll som allt började gå åt helvete.Jag kröp vidare, och hon bara tittade på mig. Hennes ben var lätt särade och jag kröp in mellan dom och började kyssa insidan av låren. Ella bara tittade på mig fortfarande.Något inom mig sa mig att under min nyfunna roll borde jag inte ta för mycket på henne. Därför tog jag helt enkelt tag i de små svarta trosorna och började dra av dom helt lätt, men utan att smekas.I samma anda dök jag också rakt på henne och började slicka i en ren gest av undergivenhet. Hon var inte de minsta våt. Och det förvånade mig inte. För det hon gjort med mig var i första hand inte något sexuellt. Speciellt inte för henne. Utan handlade om något helt annat.Och samma sak med mitt slickande. Hon bara tittade på mig intresserat medan jag slickade, utan att visa tecken på upphetsning. Först efter en lång stund av idogt arbete började hon röra sig sakta. Och därefter kom det en del kvidande ljud och hon blundade av njutning.Jag slickade henne länge. Riktigt länge. Min kropp bultade fortfarande av smärta men jag tappade både tid och rum för något annat än att med munnen göra det skönt för min älskade Ella.Efteråt, när orgasmen äntligen kommit, blev hon helt stilla en lång stund innan hon strök mig lite frånvarande över huvudet.Hon sa heller inget mer under resten av kvällen utan gick nästan omgående och la sig med en en blick jag åter igen inte kunde tyda.Efter att inte vetat hur jag skulle förhålla mig, struntade jag i kläderna, och tassade sedan in till henne och smög mig ned i sängen där jag gav henne oralsex igen.Men hon ville fortfarande inte prata med mig trots denna andra orgasm. Och jag kröp ned och lade mig på den tunna mattan nedanför hennes säng.Blåslagen och med blodet fortfarande kvar på min kropp, somnade jag där som om jag vore en hund.Jag var med Ella hela sommaren och minns nästan vad vi gjorde varje dag. Varje film vi såg, varje promenad, varje enkel lunch på falukorv och makaroner. Varje gång hon gav mig en av sina numera sällsynta skratt. Eller rent av en kram.En gång efter att vi varit på en fest och gick ensamma den långa vägen hem till Ella sprack muren mellan oss för en kort stund.Vi var båda lätt berusade och hade haft en trevlig kväll och pratade nästan som förr där vi genade genom ett skogsparti.Av någon anledning så började Ella kasta kottar på mig. I stället för att kasta tillbaks började jag jaga henne, och hon flydde fnittrande tills hon slutligen ramlade ner i gräset. Jag slängde mig över henne.Och då hon rullade runt under mig stannade tiden för en kort stund.Ella låg där under mig, vackrare än någonsin, och tittade upp på mig. Hon hade fått gräs i ansiktet och jag strök sakta över hennes lilla näsa för att få bort det.Vi kysstes aldrig, utan förenades bara i blicken en lång stund innan vi fortsatte hemåt.Hon slog mig aldrig mer. Bara den där enda gången. Även om jag många gånger önskade att hon skulle göra det. För den fysiska smärtan hade varit att föredra framför att vara med henne hela tiden och veta att det aldrig kunde bli som förr. Aldrig kunde Ella bli min igen, på det vis hon en gång varit.Vi älskade några gånger. Oftast ganska lätt, där jag ansträngde mig för att hon skulle ha det så skönt som möjligt. Efteråt när hon somnat och innan jag tassat tillbaks in till soffan, brukade jag gråta mot hennes bröst, förkrossad över hur fel saker kan bli.När sommaren började övergå i höst flyttade Ella. Hon skulle gå en utbildning uppe i Sundsvall. En ocean av avstånd från mig.Jag försökte inte övertala henne att stanna. Det ansåg jag att jag mig inte ha någon rätt till.Så med en allt mer växande panik såg jag en vacker brittsommardag Ellas prylar försvinna in i lastbilens innandöme, en efter en, tills hon slutligen med ett kort "hej då", försvann in i hytten tillsammans med sin pappa och försvann iväg.Jag stod och såg bilen bli allt mindre, i takt med att att känslan av tomhet ökade inom mig. En stund stod jag och tittade ut i tomma luften i en vansinnig förhoppning om att hon skulle komma tillbaks. Sedan gick jag in i lägenheten som i fortsättningen skulle bli min.Vi pratade på telefon några gånger, och hon skickade något vykort ibland. Men den lilla kontakt vi hade blev allt mer sporadisk tills den till slut helt upphörde.Och även om det är snart 18 år sedan jag såg Ella försvinna i väg i sin lastbil, så är känslan i magen nästan den samma när jag tänker på henne.Jag skaffade aldrig någon ny stadig flickvän, utan fyllde mitt liv med korta opersonliga relationer, i någon fåfäng förhoppning om att Ella en dag skulle stå där utanför dörren.Med tiden började jag söka efter henne. Internet hade gjort allt så tillgängligt. Men efter Ella fanns inget spår. Och när jag varje natt kryper ned under täcket och släcker ljuset, funderar jag på vart du kan vara. Är du gift och bytt efternamn? Är det därför jag inte kan hitta dig. Har du dött? Eller har du bara flyttat utomlands?Men tystnaden i vår gamla lägenhet ger mig aldrig några svar. Utan jag mumlar tyst, "God natt Ella" Och stryker över kudden där du en gång låg, och vänder mig om för att försöka sova.
3651
0
1 år sedan
-
muckypupp,
56
1 år sedan
Hård tukt lönar sig.
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 13.0px Helvetica; min-height: 16.0px}p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 13.0px Helvetica}Hennes ögon glimmade likt svarta glaspärlor i det svaga ljuset från den nakna glödlampan i taket. Jag undrade kort vad hon hade för färg på dom eftersom de såg så svarta ut. Förmodligen åt det bruna hållet eftersom det halvlånga håret, uppsatt i en stram hästsvans verkade ligga mellan mörkbrunt och svart, men med en och annan strimma av grått i.Mina bakbundna armar kändes som de började domna i de tätt sittande handkolvarna. Men remmen som höll fast dom bakom ryggen på den slitna köksstolen satt så tajt att det inte fanns mycket utrymme för att ändra ställning.Toppen på det svarta slitna ridspöet smekte mitt ansikte. En skarp doft av stall letade sig in i mina näsborrar, innan hon tog ett steg åt sidan och lät det vina genom luften och slå ned på mina redan så uppiskade lår, med ett smällande läte.Smärtan exploderade i mitt inre och min kropp reagerade okontrollerat i kramper.Camilla studerade mig med de där svarta ögonen, sög lite eftertänksamt på sn underläpp innan spöet kom igen. Och igen. Och igen.Någon kanske ställer sig frågan varför man utsätter sig för sådana där saker frivilligt? Ja och som i mitt fall även med motiverade kvinnan framför mig med en gåva i form av pengar hon snabbat rafsat åt sig då vi sågs. Det kan ju verka direkt korkat att betala för att få stryk.Men mitt behov av att domineras, att besöka den där mörka platsen, inte bara i mitt egna sinne, utan minst lika mycket i den andras, ja den är så gammal och stark att jag inte kunde undvara den utan att känna mig halv.Och medan en del klättrade i berg eller hoppade fallskärm, tog risker och utmanade sig själv, så gjorde jag detta.Men det var heller inte helt lätt att hitta den som var intresserad av att göra den där resan in i mörkret med mig. Men Camilla, som hon sade sig heta, hade med en liten ekonomisk uppmuntran gått med på det.Jag förstod redan nu att den uppmuntran mer var ett svepskäl - hon uppvisade väldigt tydligt att hon bar på både underliggande ilska och frustration som hon behövde få utlopp för.Därför satt jag nu naken på en stol och lät mig tuktas till ödmjukhet i det skumt upplysta rummet.De första minuterna vid vår träff hade varit en smula osäkra. Jag med min självklara ångestliknande känsla inför vad jag var på väg att ge mig in i, Camillas uttalade outtalade ovana.Jag hade blivit insläppt via en sidodörr i huset där hon bodde och in i rummet en trappa ned där vi nu var. Ett rum som verkade fungera som förråd mer än något annat. Där fanns hyllor med lådor, några udda möbler, en ställning som bågnade under en massa kläder. Där fanns också en hylla med en massa skor, och i en hörna en sadel och diverse hästsaker som en grimma, ett par ridstövlar och kruka där det stått ett antal ridspön. Spön som hon plockade fram efter att ha beordrat av mig mina kläder och sedan bundit mig vid stolen där mitt på golvet.Det här var spön hon förmodligen var väl förtrogen med, då det gällde att rida, men för att piska en naken man med tycktes det vara nytt. Hon testade sig fram med olika spön för att se hur de låg i handen och vilken effekt de hade på mig.Hon verkade gilla ett litet längre allroundspö som var mycket smidigt och fått mig skrika högt flera gånger. Det var det spö hon nyss smekt mitt ansikte med och som doftade så starkt av stall.Utöver det så fanns ett vitt dressyrspö. Men det verkade hon en smula avvaktande till. Kanske var det så att hon sett effekten av det, och ville vänta tills hon var mer varm i kläderna.När det gällde kläderna, hade jag sagt att jag inte hade några förväntningar på hur hon skulle klä sig vid en träff. Jag bad henne helt enkelt ha det som hon kände sig bekväm i, eller vardagskläder.Detta blev ett par slitna jeans, ett svart linne utan behå under, vilket fick hennes bröst att dansa i kapp med piskans rörelser.På fötterna hade hon klivit i ett par enkla svarta korta boots med grov klack, förmodligen för att betonggolvet var lite kallt. Något som kändes tydligt mot mina nakna fotsulor.Jag uppskattade henne till att vara runt 50-årsåldern, även om hon tidigare sagt 48. Hennes ansikte bar spår av livet och rynkor ned mellan hennes bröst var påtagliga i glödlampsljuset.Det enda hon kan ha gjort med sitt utseende var den väldigt strama tofs hon satt upp sitt hår i. Den gav henne ett hårt och strikt utseende. Men kanske var det också så hon hade sin frisyr till vardags och inte ett försök i att se eller känna sig extra dominant i.Händerna som greppade runt spöet hade mörkröda och halvlånga naglar. De var inte uppenbart inte lösnaglar utan sköt bara ut en bit utanför fingertopparna på hennes ganska smidiga fingrar.I övrigt var hon smått mullig och kurvig. En mjuk kropp till ett hårt ansikte. Gradvis började Camilla testa sig fram mellan hon utdelade rappen. Först kom de förnedrande orden, ?ditt djävla äckel, svin, hur kändes det där? smaka på den här, rätt åt dig?, rabblandes mellan rappen.Det märktes tydligt att hon prövade ord för att göra sig bekväm med dessa. Ordet ?nolla? var tydligen något som kändes naturligt, för det återkom allt som oftast. Både ensamt och i hela meningar.Hon spelade också medkänsla med ord som ?aj, åh, det där måste ha gjort ont, lille vän?, för att sedan skratta eller säga saker som ?rätt åt dig!?.När hon bekantat sig med de orden började hon håna mig för min mage och kallade mig ?fetto?, även om jag förmodligen var smalare än henne. Men av smärtan och min lätt framåtlutande position så framhävdes mina trivselkilon vilket fick henne att understryka sina ord med att nypa hårt i magen och skratta rått åt mig.Sedan kom örfilarna. Jag såg direkt att hon trivdes med just den typen av makt och att det höjde hennes aggressivitet ytterligare.Senare kom förnedringen. Först i form av att hon spottade mig i ansiktet. Men då hon fick saliv på de egna handflatorna vid örfilandet så kom hon på att spotta mig direkt i munnen. På min ?lista? hon fått tidigare hade jag skrivit saliv och inget mer. Att det skulle ned i min mun var helt klart en god idé enligt henne.Då hon såg den rena förtvivlan i mitt ansikte, vid kombinationen av spott, hårda ord och örfilar, så glömde hon för en stund bort att piska mina lår. Det gjorde inte saker enklare, det var bara en annan mindre svidande men en mer omskakande smärta.Känslan av att vara naken inför en främmande människa är rätt stark. Jag är inte blyg av mig, men det ger den där krampliknande känslan av oro i magen när man väl står där.Minsta lilla vinddrag får huden att knottra sig och det kan vara nog för att kuken ska reagera på ett oönskat sätt.Sedan när man känner händers beröring. Speciellt då från en person som inte är kärleksfull, får det att skjuta stötar genom kroppen. Varje beröring är på något sätt unik. Ett par händer med mjuk hud och ett lätt handlag skapar kontrast av samma typ man kan se i en kvinna med blommig sommarklänning, men med en piska i handen.Ett par rivigt, grova händer ger en känsla av distans, ungefär som att bli vidrörd av ett par handskar.Grova händer ger en tyngd då den tar i en, eller ger en örfil. Medan smala smidiga fingrar tenderar snärta till, eller gräva sig in i ens kropp då den tar i en.När Camillas hand smeker mina kinder nästan så där ömsint, för att sedan snärta till, så försöker jag ty mig till hennes handflator de få se kunder mellan slagen som uppstår.Det är inte så att jag tror den kortvariga ömhet hon visar är på allvar, det ser jag tydligt på henne. Hon leker med mig och gillar det. Kattens lek med råttan. Och trots att jag också vet det, så spelar jag med och visar ödmjukt hur jag uppskattar hennes hand. Det känns helt enkelt naturligt så, och hon tycks finna det en smula roligt.Det verbala eskalerar, nu vill hon inte bara håna mig med hårda ord. Hon vill jag ska vara delaktig och förnedra mig själv.?Du tycker om det här va?? Säger hon mer som ett påstående än som en fråga.Självklart måste jag säga att jag gör det. Jag vet i och för sig inte om det är rätt svar. Men vad annat kan jag säga? Jag svarar med ett enkelt ?ja? eftersom jag antar det är fel att prata.Hennes naglar gräver sig in i mina kinder, hon klämmer i hop munnen. ?Bra, då ska du tacka och be om mer, hädan efter?.Hon ger mig en örfil.?Tack så mycket, snälla ge mig mer?. Säger jag efter en kort återhämtning från den smärta och chock det ger att få en handflata hårt i ansiktet.?Ge dig mer av vad då för något?? Undrar hon och slår till igen.?Tack så mycket, snälla ge mig mera stryk?. Rabblar jag, rädd att inte vara till lags. Hon funderar en stund och verkar nöjd. Men provar för säkerhets skull ett antal örfilar till.Camilla rörde sig allt säkrare. Inte så att hon varit direkt osäker innan. Men nu hade rörelserna, hennes hållning förändrats i takt med att hon levde sig in i det maktövertag hon fått. När hon vänt sig om och letat rätt på det långa dressyrspöt, fjädrade hon det lite i händerna. Böjde i hop det får att känna på dess spänst och kapacitet.Hon stod en smula mer bredbent, utmanande, fötterna vinklade som hon hade riktigt högklackade skor på sig, och inte de där tämligen enkla stövletterna med bred klack.Hon skjuter fram överdelen av kroppen på ett utmanande sätt, munnen är lätt öppen och hon andas tungt.En klunk vin, ställer sedan ned glaset och i position. Spöet viner genom luften och slår ned på mina nakna och redan så sargade, ömma lår. Jag utstöter någon form av ljud, ett skrik, ett gurglande av smärta och hoppar till. Men så snabbt som möjligt rabblar jag de ord hon ville höra. ?Tack så mycken! Snälla ge mig mera stryk? Hon höjer spöet igen och låter det vina med det där otäcka ljudet som bara dressyrspön kan ge. Ljudet som berättade om kommande smärta. Mycket smärta.Och så höll vi på en god stund. Jag vet inte hur länge eller hur mycket hon gav mig. Allt i mitt inre var rent kaos. Smärta, skrik och hån.Jag försökte vara henne till lags och rabbla den förnedrande ramsan om mera stryk, men i bland misslyckades jag göra det inom den tidsrymd hon själv ansåg som lämplig. Det gav till följd att hon hånade, skällde på mig.Jag tror att även om jag lyckats, så hade hon säkert hittat något annat att reta sig på. Hon gör också i bland små pausar för att ge mig en örfil, ta en ny klunk vin, eller inspektera mina lår som allt mer kom att likna något ur charkdisken. Dressyrspöet hade ovanpå det där redan röda och svullna gett ilsket mörkröda ränder med smalare och högre svullnader. Som svullnader i redan svullet kött. Hon petade med naglarna på blodansamlingarna där under, undersökte nyfiket och kom sedan att försöka träffa med spöet flera gånger där jag redan såg som värst ut.?Gud vad varm jag blir?. Säger hon och slänger från sig spöet. Det hade onekligen blivit varmare i rummet och det verkade inte finnas något fönster att öppna. Inget som riskerade att släppa ut mina skrik av smärta och hjälplöshet. Men heller inte släppa in någon svalka. Det var bara betongen under mina fötter som fortfarande kändes sval, annars glödde hela min kropp.Camilla tog en klunk vin och närmade sig mig med glaset fortfarande i handen, hon sjunker ned gränsle över mina knän. Det grova jeanstyget repade mina ömma, sargade lår och tyngden fick mig att stöna högt. Det glimmar till i hennes svarta ögon, när hon ser att hon gjorde mig illa bara genom att sitta över mig.?Tycker inte du också att det är varmt? Frågade hon. Jag svarade med ett enkelt ?ja?. Doften av hennes kropp, en svag parfym och ett stänk av färsk svett slog i mot mig. När hon talade kände jag hennes andedräkt fylld av rött vin. Hon lyfte händerna över huvudet, skjuter fram bysten.?Här får du att göra rent? Säger on och vänder upp sin armhåla mot mitt ansikte.Den luktar deodorant och just den där doften av färsk svett jag tidigare kännt. Jag förstår att hon slagit mig så hårt att det gjort henne rejält svettig. Hon är lätt orakad under armarna, någon veckas fjuniga hårväxt. Det glittrar i de små håren.Smaken av henne är som förväntad. Besk och sträv från deodoranten och en distinkt smak av salt. Jag föredrog det salta.Med ett kuttrande ljud som jet inte vet kom från att hon är kittlig, att hon skrattade eller njöt, satte hon nästa armhåla mot min mun för att slickas ren.Hennes närhet är bedövande. Dofter, smaker, tyngden och inte minst värmen från hennes hud. En hud som varje gång den kommer mot min, häftar lätt i varandra som hud gör när den är lätt fuktig av svett. Precis som det oftast gör då man älskar med någon.Älskar tänker jag? Om en kärleksstund är att älska, vad är då detta, att hata? Hatar vi just nu med varandra?Camilla reser sig upp igen och jag fylls av både lättnad och ett stänk av saknad. Hon ser ned på mig och säger ?Gå ingen stans?, så ler hon och knäpper mig hårt med pekfingret över näsan. Hon skrattar till för sig själv över tilltaget, sedan försvinner hon ut genom dörren som ledde till trappan vi kom ned igenom. Jag får en stund på mig att tänka och känna efter i min ensamhet. Jag börjar med att försöka känna av kroppen och uppskatta hur stor åverkan hon gjort. Viktigast är ansiktet där örfilar kan ta snett och man får en fläskläpp eller så, om man har otur. Men här är det främst kinderna som fått ta emot. Bra tänker jag? lite röda kinder är sällan något problem.Jag går vidare och känner om händer och fötter har domnat oroväckande mycket av mina fängsel. Men det tycks vara okej. Kvar är då låren som i nuläget är en sorglig syn av uppiskad hud. Det blir inget badhus för mig på några veckor.Min blick börjar vandra runt om i rummet, samtidigt som jag lyssnar intensivt efter steg i trappan utanför.Mitt fram i mitt synfällt står de där udda möblerna. Två fåtöljer som inte hör i hop, en brun, en grå. Både lite för bulliga för att vara moderna i dag.Där i mellan finns ett mindre bord där Camillas urdruckna vinglas står.På högra sidan är det mest hyllor med lådor i prydlig ordning. De bär inskriptioner som ?vinterkläder, jul, häst?, och så vidare. På den andra sidan står hyllan med skor på. Rader av skor i olika modell. Mycket verkar vara av typen korta skinnboots liknande de hon har på sig. Men där finns även sneakers, pumps, högklackade stövlar, och vad som ser ut vara ballerinaskor. Ett par ridstövlar i klassisk modell och ett par jodpuhr står där också.Lite längre bort på gränsen för vad mitt synfält kunde uppnå, är det lite mer röra med köksstolar, säckar och annat.Min blick vandrar till krukan med ridspöna. Jag undrar lite om hon fortfarande rider eller om det är en numera nedlagd hobby. Men om? kommer hon då tänka tillbaks på det här när hon ser spöet i sin hand då hon är ute och rider? Jag hoppas på det. Att det här ska ge henne och berika henne så mycket att det blir något att se tillbaks på senare. Att jag inte lider förgäves.Sedan hörs stegen i trappan och jag fäller ödmjukt min blick i golvet.När Camilla kommer åter, har hon en öppnad flaska vin i ena handen, och en påse med ett innehåll jag försöker skymta, i den andra. Hon slår raskt upp ett glas åt sig och tar en klunk medan hon synar mig. Jag sitter orörlig med sänkt blick för att inte reta henne. Sedan vänder hon sig mot krukan med spöna och börjar plocka. Inom mig sväller paniken. Jag känner att jag inte klarar mer av spö över låren? Även om jag vet att det är en konstig tanke eftersom det inte finns något som egentligen har att göra med att ?klara?: Det gör bara allt mer ont och man blir allt mer tuktad. Till slut gråter man som ett barn eller svimmar. Men klarar det gör man ju.Jag hör mig själv säga ?snälla, inte mer, snälla?. Först helt lågt sedan när hon fått tag på ett spö allt högre. Jag ser hennes irritation växer, men jag kan inte stoppa rädslan nu.?Snälla, snälla, babblar jag? Sedan faller rappen. Det är ett konstigt spö. Det ser gammalt ut, nästan från 70-talet och är knallgult. Knappast speciellt sexigt, men väl så effektivt. Spöet tycks helt felbalanserat där det går från att vara tjock vid handtaget till att smalna av, och sedan bli tjockare igen frammåt toppen. Det ger en snärt från helvetet. Och själva flärpen som ska skydda framtill är sedan länge borta och gasfiber tittar fram. Det är den där toppen som är djävulsk.Hon stannar upp, sätter spöet under hakan på mig. ?Fel ramsa va? Vad är det du ska säga?? Väser hon fram.Jag tar ett djupt andetag och tar emot nästa slag. ?Tack så mycket, snälla ge mig mera stryk?, väser jag fram i en röd dimma av ren smärta.?Du ska fan pryglas som en hund? skriker hon. Sedan ändrar hon sig. ?Nej, det är klart, en hund skulle jag aldrig slå så här. Bara ett svin som du?.Sedan blir hon lite tankfull, trycker in spöet på tvären i min mun och fräser ?Håll?. Sedan börjar hon rota i gömmorna bakom min rygg.?Här ska vi se? Hör jag henne belåtet säga. När hon kommer tillbaks in i mitt synfält håller hon i ett koppel och ett halsband i grovt svart läder. Hon ler belåtet över sin uppfinningsrikedom, eller vad den nu kommer göra med mig.Hennes flinka fingrar pillar upp halsbandet och hon fäster det runt min hals. Måste varit en stor hund som burit det, tänker jag. Men hon får ändå svårt att dra åt som hon vill. Det doftar fortfarande läder och jycke om det.Hon ger mig en hård örfil. ?Slappna av för helvete? beordrar hon. Jag försöker slappna av och hon får halsbandet att skära in ordentligt innan hon får spärren på plats och min panik börjar kännas igen. Jag får andas ryckvis då halsbandet nästan är på väg att kväva mig.Hon lindar kopplet runt sin hand och drar mig uppåt så jag hamnar i ett skruvstäd, sedan fäster hon sina ögon i mina och väser ?Nu börjar det likna något?.Nu har hon glömt spöet och är åter på örfilarna. ?Tack snälla, ge mig mera stryk?, babblar jag så fort jag bara kan. För hennes handflator viner intensivt och får mina kinder att glöda av smärta och skam. Och plötsligt får hon för sig något nytt.?Sluta stirra på mina bröst ditt jävla äckel. Respektera mig och se mig i ögonen, nu när jag är snäll nog att försöka lära dig något?. Fräser honAtt jag inte gjort det är så klart av ödmjukhet, men också för att det är på gränsen till omöjligt att fästa blicken då paniken bubblar där i ens inre. Jag hade inte medvetet tittat på hennes tuttar, men insåg nu efteråt att det säkert var en vacker syn att se hur de stora tunga sakerna hoppade runt där inne under det enkla linnet.Att tvinga sitt ?offer? att se en in i ögonen är kanske det starkaste tecknet på att man har makt, och här hade jag inte mycket till val, utan höjde min blick och tittade in i de svarta blanka ögonen. Där finns inget spår av empati eller välvilja, hon har gått in i rollen helt. Munnen är hårt i hopknipt, men om det var av ilska eller för att hon höll på att samla upp ny saliv viste jag inte. Kanske båda. Handen ven genom luften igen. ?Tack så mycket? Ge mig mera stryk?. Nytt slag, och åter babblade jag fram min förnedrande önskan om att bara få mer och mer av hennes behandling. Smällarna som skakar om mitt inre i kombination med de mörka glansiga ögonen som hypnotiskt stirrar in i mina, gör mig yrVassa naglar klämmer sig åt om mina kinder, min mun öppnas. En munfull med seg saliv letar sig in i min privataste del. Jag tackar. Hennes överläpp kröks i ett överlägset flin.Skor och stövlar. Få saker är väl så förknippat med dominans som dessa. Enligt mitt sätt att se på det, finns det tre kategorier kvinnor då det gäller denna sak.Det finns dels de som bär skor, stövlar, även om det i sak inte behövs vid dominansen, just för att de känner sig snygga i dom, eller att det ger en känsla av makt. Det är oftast skor som är sexiga och inte sällan med en hel del klack. Den andra gruppen som ligger ganska nära den första, ser makt i att trampa på en, eller nonchalant slänga upp fötterna som om man var ett fotstöd. I kombination ska man ofta kyssa eller slicka för att visa sin underkastelse.Sedan finns det en tredje grupp, där makten ligger i förnedringen. Där är utseendet på skon inte så viktig, utan där handlar det mer om att den undergivnas tunga ska möta sulans smuts. En signal om den undergivnas låga värde.Camilla var av den sista gruppen. Hon såg helt enkelt ingen anledning i att ens ta på sig skorna som skulle slickas, utan sträckte sig bara mot hyllan med skor och stövlar för att greppa ett par. Vissa tittade hon på och valde bort. De var förmodligen för rena. Men då hon slutligen hittade ett par så satte hon dessa helt sonika mot min utsträckta tunga och gned av dom. I bland med hjälp av hennes egna saliv som smörjmedel.Under en stund mötte min tunga sulorna på sneakers, höga stövlar, låga boots, ballerinaskor och sandaler. Jag försökte undvika att se vad jag slickade i mig. Då kändes det inte så jobbigt. Men jag kände på strukturen att det var damm, smuts och sandpartiklar. Smaken var i bland salt då det inte var länge sedan trottoarer och vägar var fyllda med snömodd och is som saltats. Men också smaken från gummi, eller plast, som i regel var lite besk. Även en doft av skinn mötte mina näsborrar ibland. Undan för undan tar hon allt mer i mig. I början ville hon ha distans. Men nu kommer munnen allt närmare min då hon spottar. Som om hon är på väg att kyssa mig. Men bara nästan. Och ideligen känner jag tyget från hennes jeans mot min egna nakna kropp. Hennes händer gör utflykter över mig och min hud. Stryker över de såriga låren, klämmer i hop mina kinder, knäpper mig på näsan.Så när jag plötsligt har hennes fingrar i min mun, blir jag inte förvånad. En hand som försöker komma långt in och river och sliter. Det smakar strävt och salt med hennes hud mot min tunga.Med lite våld är hon nästan nere i min hals och kräkreflexerna sätter in. Jag får en hård örfil med uppmaningen att skärpa mig. Jag hinner inte tacka innan handen är inne igen.?Varför tackar du inte?? Rösten är hög och gäll. Hon slår mig igen. ?Tack så myc?? är allt jag hinner säga, så är fingrarna där igen. Hon upprepar det flera gånger med en allt jämt stigande irritation. Men varje gång jag försökte vara henne tillags så kom fingrarna in i mig.Hon greppar vinglaset med sin egna hand och stryker av saliven från handen på min T-shirt som ligger där på golvet. Utstuderat gränslar hon mig igen. Camilla ler och ser på mig. Det korta avståndet gör att jag känner av hennes tunga vindoftande andedräkt mot min kind. Jag njuter och skräms av närheten.En kort stund får jag andas ut, då hon störs av ett sms. Jag försöker skaka mig ur tunnelseendet, men endorfinerna har sedan länge tagit slut smärtor från alla delar av kroppen skriker på min uppmärksamhet.Det intensiva örfilandet har också fått mig ur fattning, och nu är jag så öm och sårig både fysiskt och psykisk att rädslan börjar byggas upp på allvar. Jag vet att jag inte tål så mycket mer utan är mycket nära min brytpunkt.Sedan lägger hon ifrån sig mobilen och vänder sig bort. Nu är det något nytt på gång. När hon vänder sig om har hon en löskuk i handen. Den är svart och har ett naturellt utseende med ådror och förhud.Dess blanka ollon leker över mina läppar. Fuktar den med saliv. Den glider långsamt in med toppen före. Hon leker med den mot mina läppar innan hon resolut trycker in den djupt in i mig. Panik och kräkreflexer exploderar.Hon ger mig en rejäl omgång med den innan hon drar ut den. Jag flämtar och försöker få återfå kontroll. Det åtspända hundhalsbandet kväver mig nästan när halsmusklerna fått jobba på allvar.Saliv rinner med för hakan.?Det är ju så här ni män brukar vilja göra med oss kvinnor. Visst är det mysigt??. Hon lägger huvudet lite på sned och kisar på mig.Jag är precis på gång att köra någon sådan där ramsa med tack så mycket, hon velat ha tidigare. Men sedan fortsätter hon.?Förstod nästan att det inte skulle vara så roligt va. Men du brukar behandla kvinnor så här, eller hur??Jag funderade på om jag skulle försöka säga nej och att jag inte alls brukade göra det. Det var ju ändå sanningen. Eller ge henne de ord hon ville höra mig säga. Men risken var att hon bara skulle göra mig illa till hon fick det hon ville var påtaglig.?Ja!? Kraxade jag med onda aningar i mitt kaotiska inre.Direkt där efter gav hon sig på mig igen. Paniken i mig fick mig att vrida mig, men hennes händer är starka och fick kuken precis där hon ville ha den.?Spjärna inte emot?. Fräste hon och ger mig ett par rejäla örfilar. Nu var jag en sörja av saliv, snor och tårar. Underläppen darrar. Jag känner mig fördärvlig. Ny omgång av kuken. Jag kämpar med att få luft.?Visst är det bra att jag tar mig tid att lära dig hur det är att få kuk i halsen??Jag försökte vara snabb, men det räckte inte utan örfilen kom vinande. ?Ja, tack så mycket för att du lär mig?. Pressade jag fram.Vi höll på så där länge, en ren evighet kändes det som. Men över tid blev hon lite lättare på hand, varpå jag kunde visa mig mer lydig och ta kuken lite mer ödmjukt.Hon ställer sig bakom mig och drar huvudet bakåt och fortsätter. Hennes ena arm om min hals. Huden bränner mot min. Brösten omsluter mjukt mitt huvud och nacke.Vi var så tajt omslingrade att hon utan problem kan sätta upp en fot på mitt ömma lår och pressa in klacken. Jag var glad att det inte var en smal stilettklack för då hade jag gått sönder helt. Men den grova klacken räckte gott i mitt pryglade kött.Hon lät behandlingen klinga av en smula. ?Be om kuk, säg att du vill ha kuk. Hennes röst var förrädiskt len och hon gned toppen på den svarta över min mun. Det fanns gott om smörjmedel, för saliv, snor och tårar hade nu letat sig ned för hakan och till brösten. Hon hjälpte till med en egen spottloska som jag snabbt fångade upp med min mun. En glimt av gillande i hennes annars så hårda ögon.?Snälla ge mig kuk!? Nästan utropade jag, samtidigt som jag tydde mig instinktivt till den hårda saken som plågat mig så svårt redan.En tidsrymd förflyter av böner efter kuk varvat med hårdhänt penetration. ?Gillar du fitta också?? Undrade hon? Hon snärtar av saliv från dildon mot golvet i en snabb rhandörelse.?Ja, jag gillar fitta!?. Svarade jag och undrade vad nästa steg kunde vara. Skulle det äntligen börja gå mot slut och jag skulle tillfredsställa henne? Jag hoppades så. Jag hade fått mer än nog.Men så var det inte. Hon hade tidigare haft med en påse då hon hämtat vin, och där tog hon upp något tygliknande. Hon vecklade upp det och visade fram två par trosor som såg ordentligt använda ut. Hon flinade och trädde den ena över handen så grenen med fläcken från hennes flytningar kom över hennes handrygg. Hon tog vinglaset i ena handen och satte den andra mot min mun. Doften av fitta slog upp mina näsborrar.?Slicka. De ska vara som nytvättade om ett par minuter. Annars blir det mer stryk.? Säger hon. Genast när hon sa det förstod jag att det skulle bli mera smärta, hur duktig jag än var.Jag började slicka som besatt i förhoppning om att slippa mera av piskan eller handflatan. Men inte. Nu spänner hon loss mina ben från stolen och knuffar ned mig på golvet. Men bara för att åter göra mig hjälplös.Hon verkade ha funderat ut det bra. För utan att direkt tveka så har hon ur en av alla kartonger grävt fram en lång lina, som jag snart förstår är ett sådant där hundkoppel man har när man tränar spårning. Ett par tre meter långt men med ett sedvanligt clip att fästa i halsbandet. Men här fäster hon det i stället i kedjan mellan handkolvarna som jag fortfarande hade fjättrade bakom ryggen. Innan hon fortsätter så stoppar hon in ännu ett par trosor i min mun och ser till att fläcken ligger mot min tunga. ?Det är bäst för dig att det är rent och snyggt, när jag är färdig med dig. Annars jävlar!?.Hon kastar sedan repet över ett rör som går uppe vid taket och började sträcka det hårdhänt tills mina armar pekade nästan rakt upp och placerar i en mycket utsatt och smärtsam position. Rumpa ut, huvudet djupt ned och armarna i sträck.Hon hänger sig i repet och sträcker på det lite extra, och jag släpper ifrån mig ett gnyende av smärta och obehag. Sedan gör hon fast det i dörrhandtaget bredvid med en snabb med effektiv knop.Nu fanns det inget utrymme för distraktioner, som tidigare när jag satt på stolen. Inte heller blev det en lek med ord, då min mun i, i alla fall till viss del, var tystad med hennes trosor.I stället exploderade mitt inre i en rödglödgad smärta från åtskilliga rapp med ridspön. Det pulserade rött och svart inför ögonen. Den där såriga men bultande smärtan som kommer sig av att kroppen hade slut på endorfiner som ger någon form av lindring.Jag tror man upplever smärta olika. Men för mig var just den där typen av smärta på något sätt oren och smutsig. Det fanns inget av den lite charmiga känsla som man i bland kan känna då endorfinet pumpar genom hjärnan. Här blev ensamheten och förtvivlan så mycket större, och varje sak som kunde uppfattas som orättvis förstärks och gör mig extra ynklig.Jag uppfattade knappt längre de enskilda rappen, utan allt kom att flyta i hop. Mitt tunnelseende blev allt smalare. Min syn var också kraftigt begränsad av hur jag var bunden när mot väggen.Som i en dimma kan jag se fötter och ben, hur de rör sig likt ett rovdjur där bakom mig, hur de tar sats innan en ny våg av brännande smärta fortplantade sig genom min kropp.Sedan var det plötsligt över. Repet lossas och jag faller i hop i en hög på golvet. Kände stålet som omslöt mina handleder avlägsnas. Blodet strömmar ut i mina domnande händer.En god stund sitter jag bara där på det hårda, kalla golvet och är ynklig. Sedan börjar jag långsamt vidga blicken och snegla bort mot det håll där Camilla borde befinna sig.Hon satt i en av fåtöljerna, bredbent och framåtlutad med armbågarna vilande mot knäna. Båda händerna kupade runt vinglaset och hon stirrande frånvarande på mig. Ansiktet var glansigt av ansträngning.Jag samlar i hop mig och kryper bort mot henne i en ödmjuk hundlik gest. Även om jag var livrädd för vad hon kunde hitta på, så var min enda möjlighet att visa underkastelse till den grad att hon äntligen blev nöjd. Om hon kunde bli nöjd. Kanske var hennes mål bara att göra mig så illa som möjligt.Smärtan gör sig åter påmind då jag placerar mig på knä framför henne. Det både stramar i låren och bultar från de nypiskade bakre delarna. Men jag kommer på plats helt nära intill henne. Låter axlarna sjunkna ned i en ödmjuk, uppgiven hållning och sänker blicken mot golvet. I ögonvrån kunde jag se benen som nästan omsluter mig, och hennes händer som håller i vinglaset. Händerna skälver lätt runt glaset. Om det var av ilska, upphetsning eller att hon nu var kåt av den makt hon hade, var svårt att avgöra.Ett par varma fingrar stryker mig över huvudet som om jag är en hund, sedan försvinner de ned i ett grepp om min haka. Greppet var fast, men inte lika utstuderat hårt som tidigare.Vår ögon möts och jag kände att jag inte kan hålla igen. Gråten bubblar upp inom mig igen. Först fylls ögonen med tårar, sedan började mina läppar darra och jag skakas på nytt av den gråt som tidigare varit starkast vid det senaste omgången med stryk.?Förlåt, förlåt?. Kvider jag och lägger instinktivt min kind mot hennes hand. Kind mot den handflata precis som vid örfilarna, men här i en gest av total underkastelse där jag tydligt visade att jag accepterade mitt värde.Vad jag bad om förlåtelse för var oklart. Men det var de enda ord som kom över mig. Och känslan av att visa på, att jag gett upp helt inför hennes kraft var stark och viktig att visa på.Naglarna gräver i munnen och hon fick fatt på trosorna som nu var våta av mitt saliv. Det var rätt svårt att avgöra om jag faktiskt lyckats rengöra dom, eller om det mer löst upp sig av saliv och skrik. Sakta avtar mina tårar.Vi sitter så en stund. Hon lägger upp benen över mina axlar som om jag var en fotpall, medan hon begrundade några saker på telefonen och tar någon klunk vin.Sedan drar hon sig till mig och klappar mig lite som jag var en hund, innan hon ställer sig upp framför mig.Camilla knäpper upp bältet sakta och utstuderat. Det var hennes tempo som gällde. Sedan byxknappen och där efter gylfen. Den vita, mjuka huden på magen blottas och jag kunde se avtrycket från jeansen i huden. Kanten på ett par svarta trosor sticker upp.Hon börjar dra av sig byxorna. Sakta.Det fanns inget sensuellt i avklädningen. De var mer som hon skulle klä om sig, eller gå på toaletten. Det fanns helt enkelt ingen anledning att vara sexig, inbjudande eller kvinnlig. Jag var ett ?det?, ett redskap för hennes kommande njutning. Inget annat.Trosorna åkte av och hon sätter sig ned och slänger ogenerat upp ena benet över stolskarmen. Det finns inget att vara blyg över. Jag var så tillintetgjort en människa kunde vara.Hon klappar sig högljutt över fittan, ?jobba? säger hon förnöjt och sluter ögonen.Jag närmade mig långsamt in mellan låren. Värmen av hennes kropp hettade mot min nakna hud. Fittan var stor och svullen, med veckogammalt stubb. Hon hade inte förberett sig för att få oralsex. Antingen för att hon inte trodde sig vilja, eller medvetet för att jag inte var värd något sådan.Det var blött och såsigt. Dofter och smak slår emot mig i det samma jag sätter tungan mot det kladdiga.Under en kort stund är hon borta. Hon är så uppkåtad att det bara tar några minuter innan hennes orgasm. Hon vrider sig, klöser mig i huvudet och nacken och slår slutligen låren runt mitt ansikte och klämmer åt. Det slår lock för mina öron.Hon slappnar långsamt av och jag börjar lapa försiktigt och hundlikt. Osäker om hon vill eller inte vill. Men jag har inte fått någon order om att sluta så jag jobbar försiktigt.Strax efter är hon mera med. Tittar på mig när jag slickar, som om hon gillar det hon ser.Hon knackar mig lätt på huvudet, hennes två fingrar pekar mot mina ögon, och gör sidan en gest mot hennes egna. Hon vill ha ögonkontakt medan jag slickar.Jag makar mig till rätta för att komma i en sådan vinkel att jag näppeligen kan vara henne till lags med de båda kraven. Men det går. Och jag försöker visa den tillgivenhet jag känner i min sårade blick. Camilla ser inte längre arg, irriterad eller heller road ut. Hennes ögon utrycker?jag får tänka en stund, men kommer fram till att det är förundran. Trots att hon rätt flinkt hanterat piska och örfilar, så minns jag nu att hon säger sig vara helt ovan vid dominans. Svårt att tro. Att slå på en bunden kropp, eller förnedra den är en sak. Men det är tydligt att den underkastelse hon får från mig, överraskar henne. Eller om det är det faktum att hon till fullo inser att jag kommer att ligga där och fokusera på hennes njutning precis så länge hon vill. Att det inte finns något att ta hänsyn till, utan bara för henne att ta för sig.Orgasm nummer två tar lite mer tid, och blir rätt utdragen. Kanske går det dubbelt för henne. Men hennes kramper och knipande med låren gör att jag har fullt upp att fortsätta bearbeta hennes känsliga punkter med tungan.Sedan blir det en stunds paus. Hon andas tungt. Hon sätter mina händer mot sin kropp och visar hon vill bli smekt. Jag låter mina fingertoppar glida över hennes mjuka hud helt fjäderlätt. Ovansidan och insidan av låren, upp mot ryggen och magen som bullar upp sig där över mig. Jag böjer mig fram och kysser låret försiktigt, men vågar inte leta mig in med fingrarna innan för tröjan hon fortfarande har på sig. Och uppenbart ser hon inte någon poäng i att bli smekt över de behålösa brösten som lagt sig där tillrätta under linnet.Vi fortsätter så en stund innan hon på allvar slår upp ögonen och ser ned på mig med en lätt beslöjad blick. Hon reser sig halvt upp och drar upp mig i kopplet och synar mig. Framför allt då mina lår som börjat inta en svart nyans, men sedan längre in mellan. Foten, som numera bara har ett par vita strumpor på sig letar sig in mellan benen och lyfter upp min kuk. Det är första gången hon visat den det minsta intresse. Hon gnider med foten och den reagerar en aning. En stund tidigare då jag slickade så var den tämligen styv. Den egna kåtheten är en förutsättning för att utsätta sig får sådant här, så jag hade varit ordentligt uppvärmd innan jag träffade henne, även om jag förstod att det inte skulle bli någon sex för mig.Hon böjer sig fram och greppar kuken med handen. Den reagerar direkt och styvnar. Hon runkar den lite eftertänksamt och jag stönar. Camilla ler.Händer tar tag i mina axlar och vänder mig om, och pressar sedan ned mig över sitt knä. Hon böjer sig fram och kan där få ett grepp om mitt stånd igen. Hon för in mitt ansikte vid sin armhåla, ?slicka?, säger hon.Och medan hon runkar så slickar jag som tokig. Inte för att armhålan i sig får mig att tända, utan för att kombinationen gör det så sexigt och upphetsande. Hon ändrar ställning och strax där efter så kommer hennes mun mot min. Helt nära, men ingen kyss, jag gapar lätt och tar emot hennes saliv. Även det får det att rycka i kuken av upphetsning. Nu känns det inte så förnedrande, utan mer sensuellt.Camilla jobbar så med mig en god stund. Men så fort jag är nära att komma, så släpper hon, för att sedan börja om igen. Och så håller vi på. Men behandlingen av mig gör henne också upphetsad. Och strax så har hon kommenderat ned mig i en position att slicka igen, medan kuken nu står som ett spett, helt otillfredsställd.Hon tar god tid på sig och min tunga är över allt. Hon markerar upphetsning då jag närmar mig hennes anal, men ger ingen respons på att vilja utveckla det. Jag fokuserar allt mer centralt på henne och en stund senare skakar hennes kropp i en ny orgasmCamilla ställer sig upp och börjar klä på sig. Det är en sådan där tydlig signal att nu är det färdiglekt. Över. Att hon plågat mig nog, att hon fått sin njutning och att hon struntar helt i min. Hennes trosor glider åter upp över hennes lår. Jag ser hon rycker till lite av det där kalla blöta som finns i dom. Jag måste gjort henne ordentligt våt redan innan oralsexet.Jeansen dras upp, knappen knäpps och bältet är snart på plats. Hon drar på sig bootsen. ?Stick!? säger hon med neutral röst, som om det inte fanns någon laddning i situationen alls. Men om hon förut var säker på sin sak, fanns det samma antydan av osäkerhet i hennes röst som hon haft de första minuterna i då vi börjat.Och medan hon plockar i hop ridspön och vinglas får jag på mig kläderna snabbt. Hon ser sig om för att kolla ordningen, och blicken faller på mig som håller fram hundkopplet mot henne. Runt halsen har jag förmodligen en illröd rand efter hur den skurit in.Hon tar emot det en smula eftertänksamt.?Tack så mycket? Säger jag med låg röst, men högt nog för hon ska höra. Sedan smiter jag ut i natten. I bilen väntar de smärtstillande tabletterna som ska göra det en smula enklare att köra hem. Bara smärtan från rumpan mot bilens säte får det att skrika av ovilja inom mig.
1249
0
1 år sedan